REBECKA: Konsten att äta marsvin

Rebecka Hinn i Peru, inlägg 6

Cuy, så heter marsvin på spanska - djuret som är en delikatess både i Peru och Bolivia. Fram tills förra helgen var jag ovetandes och oförståendes om varför, men nu vet jag bättre. Marsvin innehåller mycket proteiner, men nästan inget kolesterol. Med andra ord är det ett mycket hälsosamt kött. ...men att äta marsvin, det är en konst!

Min första upplevelse av cuy var i Cusco. På kvällen andra dagen efter att vi anlänt från Lima till staden som ligger på över 3000 meters höjd, tänkte vi att våra kroppar hade anpassat sig lite till höjden. Nu skulle de väl klara av lite kött och varför inte prova marsvin? ...men ack, vilken hemsk natt!

Nu har jag chansen, eller snarare tar risken, att prova igen. Kvinnorna som har gått matlagningskursen hos en av våra samarbetsorganisationer, CIED, lagar mat i byn Yorabamba med anledning av byns årsfirande.

På rad över en tvättlina hänger de nakna marsvinen. För att tillaga dem ska de sedan friteras. Dessa är syner som kanske inte skulle ses som så angenäm av många av oss svenskar, men jag bestämmer mig i alla fall för att prova. Sandra, min rumskamrat, ser till att både huvud och tassar skars av. De svåraste att vänja vid nya maträtter är just ögonen.

In kommer maten och där ligger en väl friterad cuy, omgiven av bruna stora bönor och potatis. Då så, here we go! Första tuggan. Tja, så hemskt är det inte. Andra tuggan. Det smakar ju lite som kyckling. Tredje tuggan. Så lustigt att köttet är uppdelat i mycket tydliga strimlor. Fjärde tuggan. Jag behöver en servett!

Mäkta stolt kan jag efter en tid konstatera att hela marsvinet befinner sig i min mage. Nu är det bara att vänta och se. ... Nej, jag känner inget konstigt. Puh! Så bra. Nu kan jag äta cuy, som vilken annan peruan som helst. Tror jag. Jag hinner inte mer än till taxin hem så börjar jag må illa. Tusan, att jag har glömt den där lille starke!

Slutsats. Att äta det mycket fettrika marsvinnet kräver att man:
1. är van vid höjden på det ställe man är för att magen ska kunna arbeta normalt
2. äter på förmiddagen, aldrig på kvällen!
3. tar sig en liten hutt som hjälp (om man är utböling som jag och inte van cuy-ätare)

Sådan är konsten att äta marsvin!

Rebecka Hinn
infoperu@svalorna.se

CECILIA: Ropet från en minibuss.

Cecilia Holm, Bolivia inlägg 3

"Perez, Perez, un boliviano, Autopista, uno cincuenta, Ceja, Ceja”. Killen som mer eller mindre hänger ut genom rutan på minibussen ropar för full hals för att få fler passagerare. Detta är en mycket vanlig syn i La Paz, i nästan varenda minibuss sitter det en person som i många fall är en ung kille eller en cholita och ropar sig hesa. Under rusningstiden blir det väldigt surrigt i luften av alla medhjälpare som försöker överrösta varandra.

Bolivia är verkligen minibussarnas land, tillsammans med taxibilarna fyller de La Paz gator. Flera gånger har jag undrat om det verkligen kan vara lönsamt att köra minibuss, särskilt med tanke på den rådande inflationen.Chauffören ska ha lön och medhjälpare, som troligtvis ingår i familjen, ska väl också ha något för att sitta en hel dag och skrika ut genom rutan, och som dessutom måste stå upp halvlutad, för att inte slå huvudet i taket, om alla sätena är upptagna.. Numera åker jag nästan dagligen minibuss upp till El Alto, ca en halvtimmes resa, och för detta betalar jag mellan 1,50-2 bolivianos. Väl uppe i Ceja, som är El Altos knutpunkt, byter jag minibuss och åker ca 20 min till för 1 boliviano. Detta innebär att jag betalar max 3 bolivianos (mindre än tre kronor) för nästan en timmes resa.

Det finns både för- och nackdelar med minibussarna. Fördelen är att man inte behöver passa några tider, det bara är att gå ut på gatan, vinka och hoppa in. Missar man en kommer det strax en ny med samma destination. Samtidigt är just detta en nackdel, bussen stannar stup i kvarten för vinkande personer som vill åka med eller så stannar den för att släppa av någon. När någon vill gå av måste alla som sitter närmast dörröppningen gå ut för att sedan gå på igen och sätta sig så långt in som möjligt i bussen. Detta senario upprepas gång på gång, senast satt jag på fyra olika platser under resans gång. Men dessa resor börjar bli en vana och när jag kommer tillbaka till Sverige kommer jag säkert sakna att jag inte bara kan springa ut och vinka in bussen vid vägkanten.

Cecilia Holm
cecilia.holm@svalorna.se

LINNEA: Utsmugglat mjöl

Linnea Uppsäll i Bolivia, inlägg 5

Priserna stiger i Bolivia. Inte bara lite då och då som det brukar vara i Sverige, utan lavinartat. Nästan dagligen rapporterar tidningarna om nya produkter som stigit i pris: kyckling, tomater, byggmateriel…

Livsmedelspriserna stiger visserligen i hela världen på grund av klimatförändringar och ökad biobränsleproduktion, men i Bolivia skyller många prisstegringen på regeringen. För att bromsa de skenande priserna har regeringen fastställt fler varors priser på en lagom nivå. ”Rättvis handel” innebär inte i första hand att producenterna ska få skäligt betalt här, utan att konsumenterna ska få handla till bra priser.

Gas och bensin har subventionerats sedan länge och priserna ligger långt under grannländernas. Förutom kostnaderna som subventioneringen innebär för statskassan blir ett resultat också smuggling.

Hela byar sägs leva av att smuggla ut gas, mjöl och bensin till grannländerna, där produkterna ofta säljs till mer än dubbla det bolivianska priset. Tidigare fanns det knappt någon kontroll av smugglingen, men för ett tag sen lanserade regeringen ett program för att komma till rätta med problemet. Militär och polis ska kontrollera gränserna.

I byarna som lever av smuggling är programmet inte så populärt och vid ett tillfälle blev militären bortkörd från en gränsby av uppretade bybor (läs mer här). De tyckte att det var fel av regeringen att sätta in militär utan att koordinera med de lokala myndigheterna. Dessutom menade de att regeringen får se till att skapa bra arbetstillfällen om nu inte smuggling är någon bra sysselsättning.

I Bolivia ser sig många människor tvingade att ägna sig åt arbeten som de inte vill. I ett fattigt land med stora familjer som ska försörjas riskerar desperationen att ta över och brottsligheten att öka. Därför är det så viktigt med utbildning och att människor har makt att bestämma över sina egna liv, frågor som Svalorna LA prioriterar i arbetet i Bolivia. Det nya program som Svalorna håller på att starta upp tillsammans med samarbetsorganisationerna Chasqui och Yanapi syftar just till att ungdomar ska få möjligheter att planera sina liv.

Linnea Uppsäll

infobolivia@svalorna.se

ROXANA: Fattigdomen - största hotet mot demokratin. Punkt slut.

Vi befinner oss mitt i en politisk jordbävning.

Högsta valrådet har i veckan bestämt att ta bort den juridiska behörigheten hos två politiska partier. De upphör helt enkelt att existera. Det handlar om utbrytarpartiet från FSLN, Movimiento Renovador Sandinista, och det konservativa partiet, Partido Conservador. Kvar lämnas FSLN och liberalerna. Detta händer bara några månader innan valrörelsen inför kommunalvalen går av staplen.

Dora María Téllez, representant för MRS och legendarisk frontfigur för revolutionen, hungerstrejkar. Medierna rasar: Noll pluralism, demokratin hotas, vi lever i en diktatur, är några av rubrikerna vi läser.

Men är det verkligen så att demokratin hotas på grund av att två politiska partier utesluts från den politiska scenen? Handlar demokratin om att gå och rösta vart fjärde år? Eller handlar det om att påverka den politiska utvecklingen i landet?

80 procent av befolkningen i Nicaragua lever i fattigdom, med två dollar eller mindre om dagen. En femtedel av befolkningen saknar tillgång till rent vatten och el. Mer än hälften av befolkningen saknar tillgång till avloppssystem. Barn tvingas att lämna skolorna på grund av fattigdomen. Vart tredje barn under fem år är undernärd i Nicaragua.

Hur kan jag utöva mina politiska rättigheter om mitt liv går ut på att säkra min överlevnad dag för dag?

Jag följer debatten noggrant och ingenstans problematiseras begreppet demokrati. Demokrati handlar om att befolkningen faktiskt kan påverka sin vardag och politiken oavsett om det är på kommunal, regional eller nationell nivå. Det handlar inte om partiernas fastklamring vid parlamentshusets pelare!

Det råder en diskussion om att rättsäkerheten hotas eftersom högsta valrådets beslut sägs grundas på partipolitiska direktiv. Visst är detta ett allvarligt problem, men rättsäkerheten måste även utövas av medborgarna själva. Och hur ska detta kunna fungera om jag har andra problem som måste lösas dag ut och dag in?

Jag efterlyser en debatt som sträcker sig utöver diskussionen om hotet mot den politiska pluralismen i landet.

Diskussion måste inkludera fattigdomen som är det största hotet mot demokratin.

Text och foto: Roxana Ortiz

På fotot ser vi Ernesto Cardenal, kulturminister under revolutionstiden, som uttrycker sitt stöd för Dora María Téllez protest.

LINNEA: Barnarbetarnas rättigheter

Linnea Uppsäll i Bolivia, inlägg 4

Nästa vecka, den 12 juni, är det internationella dagen mot barnarbete. I La Paz ser jag dagligen arbetande barn, det verkar vara en självklarhet att hela familjen hjälper till med försörjningen.

Många barn jobbar i bussarna och ropar ut de aktuella hållplatserna, andra är skoputsare och en del hjälper sina föräldrar i marknadsstånden. Den form av barnarbete som jag tycker är sorgligast är de små barn som uppträder på gatorna. I gatukorsningar kan man se pojkar med tom blick dansa mellan bilarna för att få mynt kastade till sig. På trottoarer finns pojkar och flickor i tre-femårsåldern uppklädda i traditionella men smutsiga festkläder som dansar och sjunger pådrivna av tiggande föräldrar.

Beklämmande är också de barn som går omkring på barer och klubbar sent på kvällarna och säljer tuggummin och cigaretter. Givetvis finns värre former av barnarbete i det dolda, det förekommer trafficking, prostitution och slaveri av barn som kidnappats eller lurats. Enligt statistik från UNICEF jobbar drygt en femtedel av alla bolivianska barn i åldern 5-14 år.

Svalorna stöder en organisation av och för barn som arbetar, NAT’s. Deras ståndpunkt är att barnarbete ska vara lagligt så att barnen inte exploateras. Kanske konstigt för många svenskar, men i dagens Bolivia är många familjer beroende av att barnen hjälper till med försörjningen. Självklart tycker NAT’s att barnen först och främst ska gå i skolan, något som också regeringen håller med om.

Kanske kommer verkligheten här att förbättras och alla barn kommer att kunna leka glada och lyckliga på fritiden efter den pedagogiska skolan. Till dess gäller det att verka för att de åtminstone slipper jobba tolvdagarspass nere i gruvor eller slita hela nätterna som försäljare på nattklubbar och farliga gator.

Linnea Uppsäll

infobolivia@svalorna.se

P.S. Fotot är taget av Martina Hibell och föreställer några medlemmar i NAT's på en demonstration

ROXANA: Kyrkans makt i abortfrågan

Roxana Ortiz i Nicaragua: inlägg 5

Det är svårt att ta upp ämnet om rätten till abort eller ännu mer stramare, rätten till terapeutisk abort i Nicaragua.

Det finns två fraktioner inom kvinnorörelsen i landet.
Den ena som kämpar för att avkriminalisera terapeutisk abort och den andra som kämpar för kvinnors rätt till abort. Men det måste läggas till en dimension till i abortfrågan. Och det är den här lite skumma och mystiska ”personen” som hörs av många i deras hjärnor, men har aldrig framträtt offentligt. Han, hon eller det kallas för gud.

Jag går till ett seminarium som en kvinnorättsorganisation har bjudit in. Det sitter kvinnor från andra organisationer och en hel del fattiga kvinnor från landsbygden. Vi får en medicinsk- och en juridisk presentation om terapeutisk abort. Men så är också en teolog inbjuden för att analysera bibeln utifrån en kvinnas perspektiv i frågan om rätten till terapeutisk abort.

Jag vet inte om jag är helt ”lost” men jag vågar definiera mig själv som socialkonstruktivist och erkänner därmed kraften i att ändra saker genom att dekonstruera sociala diskurser. Och därmed kan förändringar börja ske. Men tar man in gud och kyrkan i diskussionen om avkriminaliseringen av terapeutisk abort eller rätten till abort då legitimeras kyrkans makt i frågan och att staten definieras som sekulär i konstitutionen blir inte mer än några fina ord i en pryd konstitution.

Flera kvinnorättsorganisationer menar att de inte kan prata om rätten till terapeutisk abort utan att ta in vad gud och/eller bibeln säger. Religionen används som en strategi för att få med sig den katolska befolkningen att ändra åsikt och bli positiva till detta.

Men min åsikt är att terapeutisk abort är en medicinsk fråga, inte religiös. Det är ju trots allt enbart kvinnan som påverkas av att ha tillgång eller inte. Männen aborterar stup i kvarten när de lämnar barnen och försvinner sin väg.

Var är mannen i denna fråga?
Ja, just det han sitter i parlamentet och bestämmer lagarna i det här landet.

Roxana Ortiz
infonicaragua@svalorna.se

SANDRA: Maj månads festligheter i Peru

Sandra Sotero i Peru: blogginlägg 3

Maj månad i Peru börjar med en stor fest: arbetarnas dag, den 1 maj. Den dagen firas riktigt stort. Det flesta affärerna är stängda och alla arbetsplatser firar med stora företagsfester. Sedan går det raskt vidare till den 2 maj för att fira Chapi-jungfrun. Även den firas stort. De olika stadsdelarna har var sin fest och festligheterna börjar redan kl. 00:00, med en midnattsmässa, fortsätter hela 3 maj med orkestmusik och mat, dans och fyrverkeri, och håller på ända till den 4. Familjerna i de olika satsdelarna delar upp på ansvaret för att festen ska bli så bra som möjligt och för att traditionen ska leva vidare.

Jag har alltid tänkt att morsdag är en dag som alla bara vet om, men som inte firas. I Peru har jag fått en annan uppfattning. I år har jag fått se vad morsdag kan betyda för alla mammor och framför allt för den peruanska mamman. Under en dag rullas röda mattan ut och mamma blir drottningen. Morsdagen i Peru inträffar andra söndagen i maj. Jag var och hälsade på släkt som bor i Tacna. Huvudämnet var morsdag i fler dagar, min kusins man och deras barn skulle ha ett stort uppträdande dagen till ära. Alla skolor och förskolor i Tacna hade ordnat ett morsdags uppträdande som skulle äga rum på Stadsteatern. Inför detta hade alla barn och pappor tränat i månader. Förskolorna och skolorna hyr in koreograf. Barnen lär sig en morsdag dikt som de framför på söndag morgon.

Jag var på mitt livs första barnkalas i Peru. Jag har varit med på många, men inget så fint som detta. Allt du kan tänka dig behövas för ett lyckad barnkalas fanns på plats, massa dansglada små barn och en hel del dans- och leksugna föräldrar. Det var så kul att se att alla var delaktiga i festen och att alla dansade och hade så trevlig med att fira födelsedagsbarnets stora dag. Självklart gjorde en clown entré för att liva upp stämningen och han fick alla gäster att vika sig av skratt.

Maj månad har varit full av festligheter!

Sandra Sotero
sandra.sotero@svalorna.se