I tisdagskväll hände det, det jag under min introduktionsvecka för sex veckor sedan haft en noggrann genomgång om eftersom DET kan hända här i Arequipa.
Det skakade till, först trodde jag att det var en tung bil som brummade förbi, men när rutan bredvid mig vibrerade till ordentligt var jag snabbt uppe på fötter. Tankarna for snabbt i huvudet. Vad var det jag skulle göra? Det var något med dörrar. Golvet skakade när jag sprang på darriga ben bort till ytterdörren, öppnade dörren och ställde mig i dörröppningen som jag kom ihåg att jag skulle göra. Jag väntade med andan i halsgropen på att grannarna skulle göra som jag, men ingen syntes till. Skalvet avtog, jag stod kvar. Var det redan över eller var det bara början? Skulle det komma en till? Då ingen annan i huset reagerade förutom några hundar som skällde bestämde jag mig för att gå in igen.
Eftersom jag aldrig har upplevt en jordbävning innan är det inte lätt att jämföra och avgöra hur pass stort skalvet var. Även om jag förstod att det var ett litet funderade jag över om jag borde följa rutinerna och höra av mig till de andra på kontoret. Jag bestämde mig för att ringa Maja, vår landrepresentant.
- Det var inget att oroa sig för, sa hon erfaret.
Jaha tänkte jag, men jag kunde ändå inte släppa tanken att det kanske skulle komma ett till, ett större skalv.
Det var dags att sova, men vid varje litet ljud ryckte jag till. När grannen ovanför plötsligt började flytta möbler var jag snabbt uppe på fötter i beredskap att återigen ta skydd i dörröppningen. Det visade sig att inget mer hände, inte den här gången, men det kommer säkerligen fler skalv under min vistelse. Jag somnar aningen oroligt, men en gnutta mer erfaren.
Dagen efter uppmättes skalvet till 4,7 på Richterskalan
Michaela Rosenholm
programassperu@svalorna.se
4 kommentarer:
Var det inte något med bord... lägga sig bredvid men inte under? Vad var det vi lärde oss nu igen i Härnösand... Hoppas du slipper fler jordbävningserfarenheter!
Kram
Sofia
Oj vilken grej Michaela! Jag ska följa Dig så mycket jag hinner på bloggen. Kram, Anna Norrman
Hej!
Ska läsa din blogg så ofta jag hinner!
Hoppas att det inte blir fler skalv, otäckt. Har ju precis varit ett i Italien, så man går väl inte säker i Europa heller.
Ha det bra!
Kram
sofi, det där att vara bredvid sängen testade jag första gången det hände mig, vilket var den stora jordbävningen i ica. Ytterdörrar funkar bättre ifall sovrummet är långt in i lägenheten som det ofta är. Eller säkra zonen, som i michaelas fall är på toa :)
Skicka en kommentar