Michaela Rosenholm i Peru, inlägg 4
Nyheten har nått fram till Sverige. Frågorna strömmar in från familj och vänner. Hur mår du? Hur fungerar det i Peru? Har du någon barnmorska? Ska du flytta hem nu eller? Ska du föda där?
Givetvis är jag väldigt glad att vänner och familj frågar, jag hade nog blivit besviken om de inte gjort det. Men eftersom mina tre första månader som gravid flöt på i stort sett som vanligt, utan illamående eller andra märkbara symptom, har det varit svårt att ta till sig vad som faktiskt väntar mig. Borde jag vara mer orolig? Är jag konstig som inte till punkt och pricka följer alla dessa råd som de svenska internetsajterna överöser en med? Tar jag tillräckligt ansvar för vårt barn?
Eftersom det är min första graviditet vet jag inte rikigt hur jag ska känna. Det är svårt att veta hur man ska handskas med all information eftersom förutsättningarna inte är de samma och man får inte allt serverat på ett fat.
När jag frågade efter en alkoholfri drink i min favoritbar tittade de frågande på mig.
- En vad sa du? Menar du Sprite då eller?
Detsamma gäller skillnaden av olika råd som ges. Min läkare sa till mig att jag kan äta allt, det var inget att oroa sig för. En aspekt som tydligt skilljer sig från de svenska restriktionerna.
Alla borden och alla måsten som man matas in med som gravid stjälper mer än vad de hjälper en emellanåt. Jag kommer inte kunna fullfölja alla dessa borden. I vårdguidens graviditetskalender står det t.ex. ”Nu är det dags att anmäla dig till en förberedelsekurs inför förlossningen. Tala med din barnmorska.” Jaha, tänkte jag. Jag och min make bor ju inte ens i samma land. Hur ska detta gå till? Finns det ens sådana kurser i Arequipa?
Är jag en dålig människa som inte tar ansvar till fullo och gör som de säger? Samtidigt känner jag mig dum som ens ställer den frågan, en slags tilltro till att allt är mycket bättre hemma. Det föds ju trots allt friska barn även här, något även en dansk kvinna på ambassaden sa till mig förra veckan.
Jag kastas mellan alla tips och all information jag läser om till att försöka hålla en balans och själv fatta beslut för vad som känns bäst för mig. Sunt förnuft kommer man långt på. Självklart kommer jag att vara nervös och vara orolig över ett och annat beslut. Men jag tror att jag hade känt likadant även om jag hade varit hemma i trygga Sverige.
Michaela Rosenholm
programassperu@svalorna.se
3 kommentarer:
Modigt val av blogginlägg!
Vi, dina kollegor, följer magen med spänning, hejar på dig i dina val av vilka råd du ska lyssna på och längtar efter att få träffa bebisen!
maja
YOU GO, MIC!!!!!!!!!!!!
Det kommer att gå så bra, så bra, och ni kommer att få världens sötaste bebis!
Stor kram,
Sofia
Skicka en kommentar