LOVA: Ett första spadtag för programmet Suma Thakhi II

Lova Gustafson i Bolivia, inlägg 2

Vi kämpar oss uppför backarna i kvarteret Sopocachi. Vi letar efter en lokal, i första hand avsedd för HBTQ-personer, som på dagtid är ett kafé men som på kvällarna förvandlas till en livlig nattklubb. Det är inte konstigt att vi till en början inte hittar rätt, då en plåtdörr utan skyltning är det enda som möter oss när vi väl är framme. Martín, som arbetar för en av Svalorna Latin­amerikas samarbets­organisationer CDC (Capacitatión y Derechos Ciudadanos), vinkar oss glatt tillrätta. Han berättar för oss att ”La Alcaldía” (motsvarande Stadshuset) flera gånger har försökt att stänga ner stället, trots att man har de papper som krävs för att hålla det öppet och trots att de inte har hänt någonting som bryter mot lagen. Motsägelsefullt nog sågs representanter från ”La Alcaldía” i det senaste Pridetåget, i juni 2013, i La Paz. Dessutom står det i Bolivias Konstitution, (Artículo 14, en la Constitucíon Política del Estado), att staten förbjuder och sanktionerar all form av diskriminering som baseras på skäl som kön, hudfärg, sexuell läggning och könsidentitet etc. Det finns också en mer specifik lag, Ley 045, som bland annat förbjuder diskriminering mot HBTQ-personer. Lagar finns det alltså, men de efterföljs inte av det egna stadshuset. Vi går in. Glad dansmusik välkomnar oss i lokalen och en liten scen och en bar framför rödmålade väggar uppenbarar sig.
 
Vi befinner oss på den första workshopen inom Svalorna Latinamerikas nya program i Bolivia, Suma Thakhi II, som tjuvstartar redan nu i höst (vår i Bolivia). Dagens tema är ”Conociendo la realidad legal y social de la población LGBT” (”Att lära känna den legala och sociala verkligheten för HBTQ-personer”). Martín från CDC är dagens första talare och även ansvarig arrangör för eventet. Han menar att idén med Suma Thakhi II delvis är att arbeta med implemen­terandet av de mänskliga rättigheterna för HBTQ-personer. Det innebär att programmet ska hjälpa till att stödja en uppbyggnad av en kulturell struktur i Bolivia, som inte verkar diskriminerande mot denna målgrupp. Även representanter från Suma Thakhi IIs övriga samarbetsorganisationer PRO-DONAT´s, CISTAC, Albor och Red Ada är på plats. Det nya programmets övergripande teman är sexuella (och reproduktiva rättigheter) samt könsrelaterat våld. Ett rättighetsbaserat perspektiv kommer att vara i fokus, med stark betoning på påverkans­arbete för att få till en strukturell förändring kring de teman som behandlas.

El Alto, staden där större delen av Suma Thakhi IIs målgrupp bor

Under en av dagens föreläsningar blir vi tilldelade en broschyr, i vilken det står med tydliga bokstäver: ”Yo soy Raiza, pero para mi país me llamo Victor” (”Jag är Raiza, men för mitt land heter jag Victor”). Det är en allvarlig kvinna som står framför oss, rakryggad med ett viktigt budskap: ”Min identitet är min rättighet!” Hon berättar för oss att en människas könsidentitet inte nödvändigtvis behöver korrespondera med dennes biologiska kön. Raizas starka berättelse handlar om hur hon, i och med sitt könsbyte, har utsatts för en rad olika repressalier och fördomar i det bolivianska samhället, i hennes egen familj och på arbets­marknaden. Det är inte tillåtet att byta juridisk identitet i Bolivia idag. Det finns alltså ingen lag som rättfärdigar Raizas handling. Det faktum att hon inte har fått byta juridisk identitet gör det svårt för henne att till exempel öppna ett bankkonto, köpa ett hus eller resa. Raiza berättar vidare för oss hur lätt det är att hamna i prostitution då man har gjort ett könsbyte, just på grund av att det är svårt att få ett annat arbete. Detta i sin tur resulterar ofta i ett påföljande drog- och alkoholmissbruk, samt i det våld och utnyttjande som följer då man tvingas att sälja sin kropp. ”Man känner sig ständigt ifrågasatt”, berättar Raiza. ”Man lämnas med en känsla av utanförskap, tomhet och ensamhet”.

Ytterligare en föreläsning hålls av Gabriel och Keny. De har, med hjälp av CDC, lyckats att få ett skriftligt bevis på att de är gifta och är därför ett av de första homosexuella paren i Bolivia som har fått ingå äktenskap. ”Min kärlek till Keny har inte förändrats”, säger Gabriel, ”men de juridiska förhållandena har förändrats”. ”Jag vill veta att mina ägodelar tillskrivs Keny, om det händer mig något”, berättar han. ”Dessutom kan andra homosexuella par i landet följa vårt exempel”. Det skriftliga beviset på Gabriels och Kenys giftermål är något som liknar ett giftermåls­kontrakt, d v s en tolkning av lagen har gjorts av CDC för att komma runt att det egentligen är förbjudet i Bolivia för ett homosexuellt par att ingå äktenskap.

Martín från CDC avslutar dagen med ett förtydligande kring att det är viktigt att arbeta med implemen­teringen av de redan existerande lagarna i Bolivia. Lagar som faktiskt redan finns till skydd för HBTQ-personer i landet. Det innebär att man till exempel måste arbeta med de olika normer, stereotyper, föreställningar, fördomar och sociala konstruktioner som finns kring kön. Martín förklarar vidare att det fortsatta arbetet avseende sexuella rättigheter och könsrelaterat våld främst måste fokusera på rätten att få byta identitet, samt på rätten att få ingå äktenskap och bilda familj som homosexuellt par i Bolivia. Vi lämnar lokalen med en känsla av att mycket återstår att göra, men att vi i och med Svalorna Latinamerikas nya program Suma Thakhi II förhoppningsvis kommer att komma en bra bit på väg!

Text och foto: Lova Gustafson