SIGRID: Det värsta man kan tänka sig

Sigrid Petersson i Nicaragua, inlägg 2

När jag berättade för nära och kära att jag skulle praktisera för Svalorna Latinamerika här i Nicaragua var reaktionerna enhälligt positiva. Men när jag berättade vad det var jag skulle skriva om, dök en orosrynka upp i mångas pannor. Sexuell kommersiell exploatering av barn och unga måste vara en av de värsta sakerna man kan föreställa sig. Att ens tänka tanken att det skulle drabba ett barn eller ett syskon ger magont. Familj och vänner kände viss oro för hur det skulle vara för mig att hantera ämnet på nära håll.

Då hade jag ännu inte förstått att den verksamhet Svalorna Latinamerika stöttar endast arbetar förebyggande. De nicaraguanska samarbetsorganisationerna kom fram till att det är statens ansvar att tillhandahålla omsorg. Det civilsamhället kan bidra med är att minimera risken för att det ska ske. Att påverka och transformera bakomliggande orsaker, förutsättningar och riskfaktorer. Det handlar om att sprida information, att göra barn och unga medvetna om sina rättigheter, att få dem att se riskfaktorer och att ge utrymme för kreativa möten mellan barn och vuxna.    

T-shirt i barnstorlek tryckt av organisationen Club Infantil:
"Respektera mig, ge mig andrum, krama mig, pussa mig,
lyssna på mig, le mot mig, förstå mig, stötta mig"

De barn och unga jag möter i första hand har alltså inte själva blivit utsatta för övergrepp. De är delaktiga i organisationernas aktiviteter för att lära sig, för att sprida information till andra i samma ålder och för att ha en plats där de kan ventilera problem som är relaterade till den här typen av problem.  Men trots att det arbete som Svalorna Latinamerika stöttar är förebyggande, stöter organisationerna ständigt på barn och unga som själva blivit drabbade av olika former av våld eller övergrepp.

Just nu ligger det fyra tjocka häften framför mig på bordet. Det är olika undersökningar om sexuell kommersiell exploatering som gjorts i Nicaragua. En tung läsning som lämnar en klump i bröstet. Där finns citat från flickor så unga som tolv år. Där de berättar hur deras liv varit fyllt av våld och övergrepp. Det står om konsekvenserna det sexuella våldet får i form av sömnproblem, skuldkänslor och självmordstankar. Och det står om ett osynliggörande av kunderna. Hur det finns en social acceptans mot dem och en inofficiell diskurs där man ser behovet av sexuella tjänster som något naturligt.

Det är ingen lättsam läsning. Men det är otroligt viktiga undersökningar.  Var och en av dem avslutas med förslag på förändringar till situationen. I en informationsbroschyr utgiven av organisationen Puntos de encuentro kan jag läsa följande: ”Om du känner en minderårig person som är utsatt för sexuell exploatering: Försök att inte döma eller stöta bort henne. Ge henne istället ditt sällskap och ditt stöd för att vända sig  till de statliga myndigheter som ska ta hand om henne med diskretion.”

Jag tror, som mina nära och kära, att det är fruktansvärt jobbigt att möta någon i en situation av sexuell kommersiell exploatering på nära håll. Men det är inte mig det är svårast för.

Text och foto: Sigrid Petersson

Informationshäftena jag läser:

• Preguntas y Respuestas sobre la Explotación Sexual Comercial de Niños, Niñas y Adolescentes, ECPAT International, 2007 
• Protejamos a las Adolescentes, Puntos de encuentro, 2011
• Ruta Crítica de Adolescentes Violentadas por Explotación Sexual Comercial, Asociación “Mary Barreda”, 2005
• Un Acercamiento al Delito de la Trata de Personas en Nicaragua, Save the Children, 2007