På väg i en sammankopplad men splittrad värld

Vi, de nya praktikanterna för våren 2015, har nyligen anlänt till våra respektive länder, och detta är min första reflektion av vad vi står inför.

Tankarna kring innebörden av denna resa börjar hopa sig redan på planet till Peru. Vi har spenderat hela dagen i luften, obemärkt passerat hav, landmassor och gränser som när man drar fingret över en karta.  Rutten har gått via Amsterdam där vårt flyg bara var ett i mängden resandes till jordens alla hörn (Hong Kong, Johannesburg, Rio de Janeiro, New York, listan var näst intill oändlig), hela dagen, varje dag. På flyget blir vi erbjudna sydafrikanskt vin till den italienskt inspirerade maten, medan miniatyrvattenflaskorna säger sig innehålla mineralvatten från Alperna buteljerat i Frankrike. Vissa delar av världen isärplockade och samlade i ett utrymme som binder samman avlägsna platser, tillsynes trotsande tid och rum.

När vi anländer i staden Arequipa i södra Peru där Svalorna har sitt landkontor, slås jag av en liknande känsla. Här finns både fritt wifi i vardera café,  yoga studios och flertalet amerikanska snabbmatskedjor medan globala kändisar som Rihanna och Justin Timberlake används (vetandes eller ej) som reklamansikten  för små frisörsalonger. Dessa symboler för en globaliserad ekonomi och kultur kan ge sken av att världen är sammankopplad, möjligheterna öppna.  Men för vem och för vad? För varje destination på avgångstavlan på flygplatsen finns en multitud av platser och människor som står utanför denna sammankoppling och de möjligheter för utveckling och utbyte den utgör. Samtidigt som kapital, produkter och vissa människor kan röra sig kors och tvärs över planeten har vissa fortfarande varken tillgång till resurser eller infrastruktur att röra sig eller skapa kontakter utanför sitt land, region eller ens sin by.

I Svalornas programdokument beskrivs just detta, att den ekonomiska utvecklingen Peru erfarit sedan millennieskiftet må vara betydande och synlig (så som minskad fattigdom, ökande handel och investeringar), men inte tillämpats jämlikt. Istället verkar utvecklingen gå mot en ökad polarisering, speciellt mellan stad och landsbygd, där landsbygden ofta stängs ute från utvecklingsmöjligheter. Det landsbygdsområde i regionen där Svalorna har koncentrerat sitt utvecklingssamarbete här i Peru erfar hög grad av fattigdom, bristande tillgång till service så som utbildning, vatten, el och kommunikationer samtidigt som de drabbas av klimatförändringar och miljöförstöring som både globaliseringen och den ekonomiska utvecklingen burit med sig. Även inom dessa samhällen är tillgången till resurser ojämnt fördelade, varför programmen främst är riktade mot kvinnor och ungdomar för att långsiktigt stärka deras möjligheter att påverka sin livssituation; ekonomiskt, politiskt och socialt. Ett viktigt arbete som vi ser fram emot att få ta del av och rapportera tillbaka om när regnet slutat falla och vi faktiskt kan ta oss i ut i fält.

Jag tror att jag kan tala för alla praktikanter att vi är nyfikna, spända och glada över denna möjlighet att få lära om Svalornas utvecklingssamarbete och respektive länders kultur under de månader som kommer. Vi må ha landat, men resan har bara börjat.

Ida-Maja Lindström, programpraktikant i Peru.