Vi, de nya praktikanterna
för våren 2015, har nyligen anlänt till våra respektive länder, och detta är min
första reflektion av vad vi står inför.
Tankarna kring innebörden
av denna resa börjar hopa sig redan på planet till Peru. Vi har spenderat hela
dagen i luften, obemärkt passerat hav, landmassor och gränser som när man drar
fingret över en karta. Rutten har gått
via Amsterdam där vårt flyg bara var ett i mängden resandes till jordens alla hörn
(Hong Kong, Johannesburg, Rio de Janeiro, New York, listan var näst intill
oändlig), hela dagen, varje dag. På flyget blir vi erbjudna sydafrikanskt vin
till den italienskt inspirerade maten, medan miniatyrvattenflaskorna säger sig
innehålla mineralvatten från Alperna buteljerat i Frankrike. Vissa delar av
världen isärplockade och samlade i ett utrymme som binder samman avlägsna
platser, tillsynes trotsande tid och rum.
När vi anländer i staden
Arequipa i södra Peru där Svalorna har sitt landkontor, slås jag av en liknande
känsla. Här finns både fritt wifi i vardera café, yoga studios och flertalet amerikanska
snabbmatskedjor medan globala kändisar som Rihanna och Justin Timberlake
används (vetandes eller ej) som reklamansikten
för små frisörsalonger. Dessa symboler för en globaliserad ekonomi och
kultur kan ge sken av att världen är sammankopplad, möjligheterna öppna. Men för vem och för vad? För varje
destination på avgångstavlan på flygplatsen finns en multitud av platser och
människor som står utanför denna sammankoppling och de möjligheter för
utveckling och utbyte den utgör. Samtidigt som kapital, produkter och vissa
människor kan röra sig kors och tvärs över planeten har vissa fortfarande
varken tillgång till resurser eller infrastruktur att röra sig eller skapa
kontakter utanför sitt land, region eller ens sin by.
I Svalornas
programdokument beskrivs just detta, att den ekonomiska utvecklingen Peru
erfarit sedan millennieskiftet må vara betydande och synlig (så som minskad
fattigdom, ökande handel och investeringar), men inte tillämpats jämlikt.
Istället verkar utvecklingen gå mot en ökad polarisering, speciellt mellan stad
och landsbygd, där landsbygden ofta stängs ute från utvecklingsmöjligheter. Det
landsbygdsområde i regionen där Svalorna har koncentrerat sitt utvecklingssamarbete
här i Peru erfar hög grad av fattigdom, bristande tillgång till service så som
utbildning, vatten, el och kommunikationer samtidigt som de drabbas av
klimatförändringar och miljöförstöring som både globaliseringen och den
ekonomiska utvecklingen burit med sig. Även inom dessa samhällen är tillgången
till resurser ojämnt fördelade, varför programmen främst är riktade mot kvinnor
och ungdomar för att långsiktigt stärka deras möjligheter att påverka sin
livssituation; ekonomiskt, politiskt och socialt. Ett viktigt arbete som vi ser
fram emot att få ta del av och rapportera tillbaka om när regnet slutat falla
och vi faktiskt kan ta oss i ut i fält.
Jag tror att jag kan tala
för alla praktikanter att vi är nyfikna, spända och glada över denna möjlighet
att få lära om Svalornas utvecklingssamarbete och respektive länders kultur
under de månader som kommer. Vi må ha landat, men resan har bara börjat.
3 kommentarer:
Spännande och viktiga reflektioner! Lycka till på resan :) / Maria från lokalgruppen i Malmö
Blev helt kär i detta blogginlägg. Riktigt fint skrivet Ida Maja!
Super bra skrivet som en vacker novell men en valdigt realistisk sadan! Ser fram emot mer! / Elin programprkatikan Telica, NIcaragua. p.s Sa jag att du ar valkommen till mitt lilla hus har. d.s
Skicka en kommentar