APEADECO förbereder hyllningsdans inför Internationella kvinnodagen

Om dryga veckan är det 8:e mars - internationella kvinnodagen - och APEADECO förbereder för en riktig show i de Nicaraguanska kvinnornas ära.

Lambada, meregue och traditionell dans står på schemat och under några förmiddagar har ett gäng tjejer kommit till organisationens kontor för att tillsammans med personalen öva på varsitt dansnummer. Tjejerna ska dansa till en mix av tre populära låtar utifrån koreografi som de har arbetat fram tillsammans med personalen och med inspiration från koreografier från Youtube. Personalen å andra sidan ska ta sig an en lite mer traditionell sång, nämligen: ”Son tus perjumenes mujer”, av den Nicaraguanska artisten Carlos Mejía Godoy.

Nadia, Karen, Jennifer och Heidi visar upp de Nicaraguanska kjolar som ska användas till dansen som personalen ska visa upp. Foto: Yvette Betancourt.

På frågan om varför de har valt att förbereda en dans till 8:e mars säger Heidi, 15 år: ”Vi gör detta nummer för att hedra kvinnorna i Nicaragua.”

På samma fråga ger José Luis (personal på APEADECO) ett snarlikt svar. Han framhäver även att det från institutionell nivå går att göra mer för att uppmärksamma kvinnor denna dag än att bara gratulera. En hyllningsdans blir alltså denna lilla extra ansträngning som APEADECO har valt för att visa sin uppskattning för de Nicaraguanska kvinnorna. För visst krävs det både engagemang och ihärdighet för att synkronisera alla steg och rörelser till dessa olika danser!

Tjejerna tränar tillsammans med personalen på den dans de ska visa upp. Foto: Nadia Mendoza 

Till denna tillställning har endast kvinnliga delar av APEADECOs kontaktnät bjudits in. De som kommer att närvara är organisationens kvinnliga sammarbetspartners, mödrar till barnen och ungdomarna som de arbetar med (vilka själva är en viktig målgrupp), kvinnor från föreningar i Telica-området och kvinnor som APEADECO tidigare har haft som målgrupp via t.e.x sykurser. Anledningen till att det bara är kvinnor som bjuds in är för att kunna ge dem specifikt denna hyllning i form av en dansshow.

Så fram med de röda och vita kjolarna och på med stråhattarna så kör vi!

Jennifer Linder, programpraktikant, Nicaragua

Första veckan i Bolivia - Bland moln och oroligheter

Välkommen till La Paz. Bergens och avgasernas stad. Molnens, regnets och solens stad. Klottrets stad, kulturens stad och de engelska hattarnas stad, som pryder alla vackert klädda urfolkskvinnor där de vandrar med sina knyten på ryggen längs de färgglada gatorna. Vulkanen Illimani med sina 6800 meter vakar ståtligt över stadens invånare där han höjer sig i horisonten, ständigt närvarande, precis som om han kunde känna att det behövdes.

Livet i staden är inte lätt för alla – i synnerhet inte för många av kvinnorna. Enligt Latinamerika.nu utsätts 7 av 10 kvinnor i Bolivia för fysiskt våld av sin partner. Mörkertalet är dock stort, så antalet är förmodligen större. Drygt 50% av dessa kvinnor uppger att de utsätts för våld ofta eller mycket ofta i hemmet. Mellan januari och oktober 2014 ägde 103 femicidios, mord på kvinnor just för att de är kvinnor, rum i Bolivia. I genomsnitt görs ca 12 anmälningar om dagen gällande sexuellt våld enligt statistik från 6 av 9 departement i landet. Dessa siffror visar på den svåra situation Bolivias kvinnor lever i.

Kontoret i La Paz Bolivia som Svalorna Latinamerika delar med Diakonia. På kontoret jobbar regionsrepresentanten Johanna, ekonomen Gioconda, programansvarig Gerardo och Dona Eugenia. Foto: Sara Krenell

Lite över en vecka har nu gått sedan vi tog våra första steg in på kontoret och föll pladask i stolarna som kommer väl till pass på höga höjder. "Svalorna Latinamerika har funnits här i ungefär trettio år", säger vår handledare Gerardo medan han sippar på sitt bryggkaffe. Gerardo berättar vidare om programmet Suma Thakhi II som Svalorna för nuvarande arbetar med. Suma Thakhi betyder "på god väg" på Aymara-språk. Programmet har funnits sedan 2014 och arbetar tillsammans med olika samarbetsorganisationer med ungdomar mellan 12 och 28 år. Det är ett aktivt arbete för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, mot diskriminering gällande sexuell läggning och könsidentitet samt för att förhindra våld i nära relationer.

Utanför kontorets trygga väggar har landet stannat upp. Under vår andra söndag i Bolivia får bara vissa fordon med specialtillstånd köra runt på gatorna. Detta gör att människor plockar fram sina cyklar i en stad där några sådana nästan aldrig syns. Det är folkomröstning. Det gäller en ändring i konstitutionen som gör att presidenten kan väljas om ett obegränsat antal gånger istället för de två som är lagstadgade idag, samt att mandatperioden flyttas framåt ett år. Under kampanjperioden har det varit en del oroligheter i landet, avspärrade vägar och en mordbrand uppe i El Alto.

Utanför vallokalen på avenida Arce söndagen den 21 februari. 

Foto: Sara Krenell

Vi fortsätter vår introduktionsperiod med att läsa in oss på programmet och i slutet av veckan ska vi äntligen få träffa samarbetsorganisationerna. De är fyra till antalet och heter ALBOR, CISTAC, CDC och RED ADA. Vi ser fram emot spännande möten med drivna människor och att få fortsätta vandra på ”den goda vägen” mot en bättre framtid.

Sara Krenell, programpraktikant, och Linda Fagrell, infopraktikant, Bolivia.

Solidaritet, miljömedvetenhet och mitt alldeles egna kontor!

Idag inleddes min tredje vecka som infopraktikant i Nicaragua. Känns mer som tre månader.
Alla dessa intryck: flåsande vulkaner redo att explodera, den tunga värmen, vinden som drar förbi mig som tjocka filtar, måste ha gjort något med tiden.

Nu har jag också fått mitt eget kontorsrum med turkosa väggar och en bedövande fläkt. Mitt nya kontor ligger på Mary Barredas avdelning för ungdomar och barn, mittemot bussterminalen i León. Hit kommer ungdomsgrupper för att ta del av övningar för att lära sig om saker som respekt, genus och vilka rättigheter de har. Det görs som ett led i att arbeta preventivt mot barnarbete. Inom verksamheten finns också ett gäng unga kommunikatörer. De bloggar, gör radio och spelar in film för att sprida kunskap om sina rättigheter, sexualitet och bidragande faktorer till trafficking och våld mot kvinnor.

Något annat som är värt att sprida kunskap om är den Internationella Dagen för Social Rättvisa, vars officiella dag var i lördags (20 februari). För Mary Barreda är det förstås en big deal. Deklarationen om Social Rättvisa för en Hållbar Globalisering är en grundpelare i deras arbete och ett återkommande inslag när de talar med ungdomarna om deras rättigheter, förklarar Karla Laguna, min lokala handledare.

Karla Laguna, jurist med inriktning på MR-frågor, genomför en workshop tillsammans med barn och ungdomar på Mary Barreda. Foto: Johannes Rydinger.

För FN:s del är det en dag då de uppmanar omvärlden till att vara särskilt uppmärksamma och understödja det internationella samfundets verkan för fattigdomsbekämpning, full sysselsättning med goda arbetsvillkor, jämställdhet och socialt välmående. Intressant nog väljer FN att förbinda dessa frågor med en önskan om en förnyad ekonomisk vision och en ökad miljömedvetenhet. På deras hemsida går det att läsa: 

"... Om vi eftersträvar att ’förbättra människors välbefinnande och social rättvisa, samtidigt som vi avsevärt minskar miljöförstöring och ekologiskt underskott,’ kommer vi att behöva en ny syn på ekonomin och dess förhållande till resten av världen, bättre anpassad till de nya villkoren vi står inför.”

FN nämner dessutom att ekonomin inte är något som kan ”växa för evigt på den här ändliga planeten.” Ett vagt men intressant uttalande i en tid när det inte verkar särskilt populärt att tala om nolltillväxt bland politiker eller företagare. Hur stor inverkan några fraser på FN:s hemsida egentligen får på omvärldens politiker och företagare är en annan sak.

Det jag finner intressant är försöket till att förena tankar om solidaritet, miljömedvetenhet och nya ekonomiska system. För Mary Barreda finns visserligen en koppling till miljön men där det i större grad handlar om att arbeta för en sanitär och trygg närmiljö för barn, unga och kvinnor att leva i. Karla poängterar att Mary Barredas fokus måste ligga vid den sociala miljön, även om frågor som respekt och rättigheter stundtals kan överlappa med frågor om respekt och rättigheter inför naturen.  
Ur ett bredare perspektiv kommer solidaritet tillsammans med miljömedvetenhet knappast som någon ny strategi för flera av de Latinamerikanska politiska rörelserna, och framförallt inte för ursprungsfolkens politiska mobiliseringar. Avslutningsvis får Carmen Blanco Valer, folkhögskolelärare och aktivist, exemplifiera hur världsledarna kan lära sig av urfolken. 

Johannes Rydinger, Infopraktikant, Nicaragua

En första introduktion till landsbygdsprojektet PDR i Peru

I skrivande stund är det lite mer än en vecka sedan Julia och jag, programpraktikanter i Peru, för första gången fick träda in på Svalorna Latinamerikas kontor här i Arequipa. Vad fort tiden har gått! Inte nog med att vi har fått träffa våra engagerade och drivna kollegor här på kontoret, som förövrigt har välkomnat oss med öppna armar, vi har också fått ta del av en mängd information om vem som gör vad och varför.

Som nyanländ till ett nytt land och ny arbetsplats är det mycket att ta till sig. Men mellan salsalektioner, uppdatering av det kommande presidentvalet och cevicheluncher har vi ändå lyckats sätta oss in i arbetet rörande Svalornas LAs landsbygdsprogram, PDR (Programa de Desarrollo Rural) fas II i regionen Castilla Media. Programmet berör frågor inom flera områden och fokuserar på produktivitet inom jordbruket och djuruppfödning, men också på utbildning och socio-politiska frågor. Detta är ett vitt spann av aktiviteter som ska sammordnas och genomgående i programmet är det kvinnor och barns rättigheter, deltagande och engagemang som står i fokus.

Svalorna LA arbetar även tillsammans andra väletablerade organisationer här i Arequipa. För några dagar sedan blev vi introducerade för CEDER (Centro de Estudios para el Desarrollo Regional) som är involverade i PDR II och arbetar med frågor som rör både produktivitet och socio-politiska frågor. Därtill har vi även träffat CECYCAP (Centro de Estudios Cristianos y Capacitación Popular) som likt CEDER arbetar inom ramen för PDR II men med fokus på utbilding i Castilla Media.

Både CEDER och CECYCAP har mer än 30 år av erfarenhet inom utvecklingfrågor i regionen och har stort fokus på hållbarhetsfrågor och miljö. Som ett smakprov på detta fick vi under fredagen följa med CECYCAP på ett av projekten de bedriver vid sidan av PDR II där volontärer från ett av de lokala universiteten knackar dörr för att väcka intresse och kunskap kring återvinning av plast och papp. De hushåll och arbetsplatser som är intresserade av att delta i projektet ser då till att sortera sina sopor och får dem hämtade vid dörren en gång i veckan.

Dörrknackning med CECYCAP-volontärer för att samla in återvinning i Arequipa

Foto: Julia Svanström

Detta är självklart ett viktigt projekt som inte bara ökar medvetenheten om behovet att skydda miljön men som även stödjer kvinnor i utsatta situationer som arbetar med att samla in återvinningen (Mujeres Eco-solidarias).

Nästa lärorika steg i min och Julias vistelse här blir ett besök ute i byarna i Castilla Media. Då kommer vi att få lära oss ännu mer om dessa organisationers arbete och om vad det innebär att bedriva ett landsbygdsprogram i praktiken. Dessutom kommer vi att få lära känna och arbeta tillsammans med fältteamet som befinner sig där.

Veronica Haegeland, programpraktikant, Peru

Halvtidsanalys av DEDENAN fas II

Första veckan som praktikant för Svalorna Latinamerika i Nicaragua började med en introduktion av arbetet på plats och hur det fungerar inom den nicaraguanska kontexten. Därefter följde några vändor fram och tillbaka mellan Estelí och Telica för att delta i möten organisationerna emellan.

Ett av dessa möten var en utvärdering som tog plats på Svalorna Latinamerikas (LA) programkontor i Estelí och där representanter från samtliga samarbetsorganisationer (Mary Barreda, APEADECO, Club Infantil och Asociación Proyecto Miriam) samt Svalorna LA:s landrepresentant och programsamordnaren deltog.

Nelly Miranda värmer upp inför mötet med yogaövningar. Foto: Jennifer Linder.

Utvärderingen hade som fokus att mäta den inverkan som programmet DEDENAN II hittills har haft på målgrupperna och bestod av resultatet av intervjuer med målgrupper, personal och andra relevanta aktörer, samt samtal med fokusgrupper. Utifrån detta framkom det att samtliga organisationer hade bidragit med att öka kunskapen om barnsexhandel och dess risk- och skyddsfaktorer inom respektive område, samt att målgrupperna hade god kännedom om de specifika organisationerna och vilket arbete de utför. En brist som hittades var dock att organisationerna har haft svårt att koppla ämnet sexualitet till sitt arbete. Någon ur personalstyrkan kommenterade att de pratar mycket om att sexualitet är en viktig faktor i arbetet men att detta ännu inte har lyckats nå målgruppen på ett tydligt sätt.

I områden där starka tabun existerar kopplat till sexualitet finns det både risker med att prata öppet om det och att inte göra det. Detta kan göra vägen till ett kunskapsförmedlande eller lärandeutbyte snårig. T.ex. diskuterades det på mötet att det är viktigt att ta hänsyn till personalens säkerhet i ett arbete där de kan behöva bemöta både myter och stigman.

Det är även viktigt att genom de teman som tas upp i programmet kunna bygga broar till allmänheten för att kunna skapa engagemang kring frågorna. Den externa konsulten som hade utfört utvärderingen förklarade i samband med detta att för att något arbete ska vara hållbart på ett socialt plan krävs möjligheter att kunna göra ämnet till målgruppens egna. Känner målgruppen att temat tillhör organisationen men inte dem själva är det svårt att skapa ett arbete som kan fortleva och utvecklas av målgrupperna efter det att de stiger ut från lärosalen och in i sitt dagliga liv.

Mötet i full gång. Från vänster ses: Fátima Averruz, Diana Gonzalez, Idalia Laguna och Celina Lira. Foto: Jennifer Linder

Hur det på ett tydligare sätt går att koppla ihop frågor om sexualitet till programmets aktiviteter var alltså en central del av diskussionen som pågick under utvärderingsmötet i Estelí. Under årsplaneringsfasen av samma möte bestämdes det att det ska hållas ett fortutbildningstillfälle för personalen, där det ska ges möjlighet att vidare reflektera över hur sexualitet som eget tema (men även relaterat till sexuellt våld, HIV/AIDS och rättigheter) kommer in i programmet. Personligen ska det bli väldigt spännande att vara på plats under våren för att se (och kanske t.o.m. kunna bidra till) hur man på ett sätt som är säkert, hållbart och relevant för alla inblandade, vidareutvecklar DEDENAN II i en riktning där sexualitet är en självklar del.

Jennifer Linder, programpraktikant, Nicaragua

MARY BARREDA - en kamp på flera fronter

Tar mig fram genom värmen som ligger och dallrar över trottoaren. 

Sandinistflaggorna vajar trögt över plazan. Borde vara framme snart. 

Catedral de Recolección, en kolonial katedral med gulfläckig fasad och barocka krusiduller, tornar upp sig.

”Juan!” ropar en kvinna ur porten mittemot. Det är Carmen Flores som jobbar för Mary Barreda – den omtalade kvinno- och barnrättsrörelse här i León som också utgör en av Svalornas samarbetsorganisation inom DEDENAN-programmet. 

Carmen visar mig in på kontoret där arbetsstyrkan sitter samlad för att ta del av en gemensam frukost. Gallo pinto, maduras och kyckling. 

”Soy Johannes, pero puede decir Juan.” (Jag heter Johannes men ni kan kalla mig för Juan.) Alltid velat bli kallad för det.  

Några skrattar vänligt. 

Efter vändor fram och tillbaka mellan Estelí, León och Telica är jag alltså tillslut på plats hos Mary Barreda, som jag kommer arbeta sida vid sida med under mina månader i Nicaragua. Här sitter socionomer, psykologer och advokater som alla utgör hörnstenar i Mary Barredas arbete. 

Organisationen har sitt ursprung i kvinnoseparatistiskt solidaritetsarbete med prostituerade kvinnor. Genom åren har Mary Barreda kommit att utöka sitt fokus till att innefatta pojkar, flickor och ungdomar i riskzonen för att hamna i prostitution. De har också jobbat aktivt för att bekämpa trafficking, våld i hemmet, barnarbete och spridningen av HIV. Det är en bred kamp. Men i och med den senare tidens strategiska förändringar har de försökt avgränsa sig till tre huvudområden: prostitution, trafficking (där även barnarbete räknas in), och våld mot kvinnor och barn. 

Ett lapptäcke från Mary Barredas huvudkontor.
Foto: Johannes Rydinger.

Jag sitter i samtal med advokaten Aleida som leder mig igenom processen när en kvinna som utsatts för våld inom eller utanför hemmet kommer till Mary Barreda för att göra en anmälan och ”bryta tystnaden” (romper el silenció). Mary Barreda hjälper till att ta personen genom rättsprocessen som tenderar att vara utmanande väg, både psykologiskt och byråkratiskt. Jag talar även med psykologen Frania som berättar mer ingående om den psykologiska hjälp som finns till för människor som söker sig till organisationen. 

Senare under dagen frågar Rosa Maria från kontoret om jag vill hänga med till en filmvisning och workshop som utgör avslutet för ett projekt som sysslat med ekonomiskt stöd till kvinnogrupper och kunskapsspridning kring Mary Barredas olika metoder för att motverka våld mot kvinnor. Vi hoppar in i Rosa Marias vita Toyota pickup och åker något kvarter. 

Dokumentären visas i Casa Zaragosa, en samlingsplats för flera NGOs i stan, som är fylld med människor i alla åldrar. Genom filmen får vi en inblick i de olika workshops som Mary Barreda håller i olika delar av landet, ett möte med de involverade aktivisterna och en mansgrupp som arbetar mot kvinnovåldet flimrar också förbi.

Vi gör en workshop i smågrupper för att bland annat formulera frågor kring filmen vi sett och ge förslag kring nya områden och metoder som Mary Barreda kan använda sig av i framtiden. 

Det hela mynnar ut i en öppen fråge- och diskussionstund där representanterna från Mary Barreda sitter uppradade inför publiken. Tankar och känslor flyter runt och det är svårt att inte drabbas av energin som genomsyrar Mary Barredas engagemang och som verkar ligga till grund för deras förmåga att genomföra konkreta handlingar på så många olika fronter samtidigt.

Frågestund efter filmvisning på Casa Zaragosa.
Foto: Johannes Rydinger.

”No hablan, solo hacen!” (De pratar inte, de bara gör!) säger en av workshopledarna om organisationen. Samtidigt får jag också intrycket av att det är en rörelse som ägnar stor tid åt att just samtala och reflektera över sitt arbete och hur de bör verka i en kontext som befinner sig i omvälvande förvandling. 

Det är en kombination av framåtrörelse och reflexivitet som skär igenom den tjocka värmen. 

Under mina månader här i Nicaragua är jag säker på att jag kommer få en djupare och mer nyanserad inblick i Mary Barredas arbete, deras relation till stat och befolkning samt hur deras samarbete med Svalorna Latinamerika ser ut. Det kommer bli ett lustfyllt och utmanande uppdrag att omsätta i ord, bild och film. 

Så håll ögonen öppna!

/Juan

Johannes Rydinger, infopraktikant, Nicaragua