Intressegruppen – En bild säger mer än tusen ord

Ett av huvudmålen för Svalorna Latinamerikas program i Nicaragua (DEDENAN fas II) är att barn och ungdomar ska känna till sina medfödda rättigheter. Bland annat de rättigheter de har som medborgare i samhället, rättigheter som rör deras egen kropp och sexualitet, samt rättigheter till att ha och uttrycka en egen vilja. Utöver att de själva ska känna till detta står det också formulerat att dessa rättigheter ska erkännas av andra, vuxna närmare bestämt. Det kan nämligen vara väldigt svårt att rent praktiskt hävda sina rättigheter om andra inte erkänner dem. Att försöka ta vara på sina rättigheter när inte vuxna i samhället håller med kan därtill leda till konflikter som främst drabbar barnen och ungdomarna själva negativt.

Många av aktiviteterna som APEADECO gör riktar sig just till detta, att öka kännedomen kring barns rättigheter. Inom dessa aktiviteter finns intressegruppen, som förra året hade temat dans, och detta år handlar om serietecknande och ritande.

Ungdomarna har på bara två kurstillfällen börjat lära sig att rita landskapsperspektiv. Foto: Jennifer Linder.

Två gånger i veckan (om 2 timmar varje session) under sex månaders tid kommer ungdomarna att ta sig till APEADECOs kontor för att lära sig att teckna. APEADECOs vision är inte bara att ungdomarna ska utveckla kunskaper i teckning för att kunna stärka sitt eget självförtroende och få utlopp för sin kreativitet. De vill också att dessa talanger ska kunna sättas i användning för att skapa bilder med meddelanden för att synliggöra och motverka barnsexhandel. Kanske kan dessa bilder skapas för specifika kampanjer eller på annat sätt nå ut till allmänheten.
  
Eftersom att barnen och ungdomarna går i skolan olika tider så har APEADECO en grupp som kommer till rit-kursen på morgonen och en grupp på eftermiddagen. Eftermiddagsgruppen består framförallt av de ungdomar som kommer ifrån områden längre bort från staden och alltså har längre restid till Telica.

Miguel, Mihurez y Carmen visar upp sina teckningar. Foto: Jennifer Linder.

När jag frågar Carmen, Mihurez och Miguel om vad det bästa med att vara med i intressegruppen är svarar de ”att lära sig rita”, som om det vore det mest självklara i världen. Finns det något mer som är bra, undrar jag och Carmen svarar fnissande ”att utveckla sin kreativitet”. Mer än så lyckas jag inte få ur ungdomarna förrän de åter är uppe i högljudda samtal och skrattar med sina vänner. Men ordspråket säger ju att en bild säger mer än tusen ord och att bevittna hur ungdomarna går från att lära sig att rita enkla former till att sätta dessa i komplexa landskapsperspektiv på bara några tillfällen får kanske tala för sig själv.

Jennifer Linder, programpraktikant, Nicaragua

Telica, APEADECO - och folket bortom staden

Vid första anblick ser Telica (Nicaragua) ut som vilken sömnig småstad som helst förutom att den kantas av två vulkaner som stundtals skymtar fram mellan träd och hus. Rytmen är långsam, hundarna skäller eller sover på gatan och folk hälsar på varandra på det lilla torget i kärnan av staden.

Nära torget har APEADECO sitt kontor. De jobbar ständigt med att hitta vägar för att nå ut med information om hur det går att skydda barn och ungdomar från att hamna i sexhandel. För Telica är mer än vad som ögat når. Den största delen av befolkningen bor inte alls i staden, utan ute på den omgivande landsbygden.

Torget i Telica med vulkan Telica och Santa Clara framskymtandes i bakgrunden. Foto: Jennifer Linder

På en plats där tillgång till internet inte är en självklarhet räcker inte en uppdaterad facebook-sida med många likes för att sprida viktig information, och få är de som ovetandes snubblar in på APEADECO:s kontor. För att nå människor längre bort från stadskärnan krävs därför tydliga strategier.

APEADECO:s målgrupper består av barn och ungdomar, deras föräldrar och olika nyckelaktörer. Workshops på skolorna och i andra lokaler är deras mest grundläggande sätt för att medvetandegöra om barnsexhandel, och en av strategierna för att sprida informationen därifrån är att deltagarna uppmuntras till att prata om det i sina egna kretsar på hemmaplan. I skolorna i urbana Telica känner de flesta redan till APEADECO, men även i de skolor som finns på landsbygden syns deras närvaro i form av planscher med information. Något som är viktigt då inte alla barnen reser in till staden på vardagarna.

När jag intervjuar Maria-Elena som jobbar på APEADECO berättar hon att en annan mycket viktig aktion för att nå ut med information till landsbygden möjliggörs av deras kommunikationsgrupp (beståendes av barn och ungdomar). De har som uppgift att spela in radio vinjetter och hålla program på den lokala radiostationen. På detta sätt hoppas de nå så stora delar av den indirekta delen av målgruppen (de barn, ungdomar och vuxna som inte själva deltar i programmets aktiviteter) som möjligt. Hon påpekar även att det är av stor vikt att dessa vinjetter och program kommer ut så ofta som möjligt så att meddelandet upprepas.

En annan strategi jag får höra om är att APEADECO ibland använder så kallade ”perifoneos” (särskilda bilar med högtalare på installerade på taket) samt flygblad. Utifrån de 63 områden som Telica är uppdelat i (utanför stadskärnan), så har de via denna metod nått ut och kunnat ha kampanjliknande aktiviteter på gatorna i ca 15 av dessa områden.

På frågan om vad den största utmaningen med att skapa en ordentlig spridning av informationen svarar Maria-Elena att det är de ekonomiska resurserna. Att hyra en ”perifoneo”-bil med tillhörande chaufför som kör runt i områdena kostar pengar, och ju längre bort från stadsområdet och ju sämre infrastruktur det är desto dyrare blir det. Även radiovinjetter och program kostar.

Att gå runt i staden Telica kan ibland kännas som att vara i en avskild värld där de flesta runt omkring en är grannar, kollegor eller har någon typ av släktband. Ibland är det därför lätt att glömma bort de utmaningar som både APEADECO och befolkningen ibland ställs inför i sina ansatser för att faktiskt lyckas möta varandra.

Jennifer Linder, programpraktikant, Nicaragua

Kreativ kamp på APEADECO

Förra veckan tog jag chansen att besöka min praktikantkollega Jennifer Linders arbetsplats på APEADECO i Telica. De förberedde det sista inför föreställningen för att uppmärksamma 8 mars – den internationella kvinnodagen - med dans (som går att läsa om i ett av Jennifers blogginlägg), ståuppkomik och ett inlevelsefullt tal från Norvin Campos, verksamhetsledare för organisationen.

Efter att bussen släppte av mig i Telica förstod jag att det här skulle bli ännu ett blogginlägg där jag försöker beskriva den nicaraguanska värmen med så levande metaforer som möjligt. Solen var tjock. Staden svettades och människorna verkade röra sig långsamt, nästan svajande, över plazan och så vidare. För i i Telica, som kantas av den massiva vulkanen med samma namn, är det ännu varmare än där jag kommer ifrån.

Nog om det, när jag tog mig fram till APEADECO:s huvudkontor och det kändes som jag upplösts och blivit kondens på en bilruta (var tvungen) möttes jag av ett stort partytält med färgglada ballonger och glad musik. Jennifer kom fram ur ballongmolnet och hälsade mig välkommen. Inne på kontoret stod ett gäng tjejer i traditionella nicaraguanska klänningar i rött och vitt och gjorde sig redo för att inleda föreställning som drog till sig fler och fler nyfikna Telicabor.

Norvin Campos håller ett brinnande tal om jämställdhet. Fotograf: Johannes Rydinger

APEADECO:s målgrupp liknar till viss del Mary Barredas. Det rör sig främst om ungdomar och deras föräldrar. Men det som skiljer APEADECO från flera av Svalorna LA:s andra samarbetsorganisationer i Nicaragua är att de har ett särskilt nära samarbete med MINSA (hälsomyndigheten), MINED (utbildningsmyndigheten), polisen, rättsväsendet och borgmästeriet. Det är relationer som bland annat möjliggjorts av Telicas småskaliga storlek. Jennifer berättade för mig att hon fått intrycket av att samtliga samarbetspartners verkligen gynnas av det intima samarbetet.

I publiken kunde jag skymta en och annan polis som skrattar högljutt åt en trio ståuppkomiker som drog skämt om mans- och kvinnoroller i Nicaragua. Därefter följde en mer traditionell dans. Denna gång av nioåriga Francis Bojorge som gjorde entré i partytältet. Hon dansade koncentrerat och verkade inte bry sig särskilt mycket över de femtiotal personer som satt knäpptysta och kollade på henne.

Francis Bojorge framför en traditionell Nicaraguansk dans. Fotograf: Johannes Rydinger

Under våren har APEADECO planerat in workshops med ungdomarna som innefattar flera kreativa uttryck som rita, måla och tröjtryck. Även dansen, där Jennifer fått ansvar för sin egen lilla trupp, är ett återkommande inslag i organisationens verksamhet.

Jag pratar med Norvin och Maria-Elena Sanabria från APEADECO och undrar vad kreativitet spelar för roll i arbetet med barn och unga. De förklarar att det blir ett sätt att både stärka ungdomarnas självförtroende, låta de stå i centrum men också lyfta viktiga frågor till en publik. Som i fallet med 8-mars-föreställningen där det blir ett statement när barn och unga kan uttrycka sig kreativt genom dans (utan alla explicita sexuella övertoner, lägger Maria-Elena till), och tillsammans, med vuxna och andra barn, kan stå upp för sina rättigheter och lyfta frågor om trafficking och våld på ett engagerande sätt.

Den kreativa och lekfulla stämningen måste lyst igenom och träffat mig någonstans i magen för i skrivande stund känner jag mig upplyft och hoppfull, trots att hela staden har drabbats av elavbrott och jag sitter på deras kontor utan fungerande AC och smälter ihop med stolen (där hände det igen).

Johannes Rydinger, infopraktikant, Nicaragua

APEADECO förbereder hyllningsdans inför Internationella kvinnodagen

Om dryga veckan är det 8:e mars - internationella kvinnodagen - och APEADECO förbereder för en riktig show i de Nicaraguanska kvinnornas ära.

Lambada, meregue och traditionell dans står på schemat och under några förmiddagar har ett gäng tjejer kommit till organisationens kontor för att tillsammans med personalen öva på varsitt dansnummer. Tjejerna ska dansa till en mix av tre populära låtar utifrån koreografi som de har arbetat fram tillsammans med personalen och med inspiration från koreografier från Youtube. Personalen å andra sidan ska ta sig an en lite mer traditionell sång, nämligen: ”Son tus perjumenes mujer”, av den Nicaraguanska artisten Carlos Mejía Godoy.

Nadia, Karen, Jennifer och Heidi visar upp de Nicaraguanska kjolar som ska användas till dansen som personalen ska visa upp. Foto: Yvette Betancourt.

På frågan om varför de har valt att förbereda en dans till 8:e mars säger Heidi, 15 år: ”Vi gör detta nummer för att hedra kvinnorna i Nicaragua.”

På samma fråga ger José Luis (personal på APEADECO) ett snarlikt svar. Han framhäver även att det från institutionell nivå går att göra mer för att uppmärksamma kvinnor denna dag än att bara gratulera. En hyllningsdans blir alltså denna lilla extra ansträngning som APEADECO har valt för att visa sin uppskattning för de Nicaraguanska kvinnorna. För visst krävs det både engagemang och ihärdighet för att synkronisera alla steg och rörelser till dessa olika danser!

Tjejerna tränar tillsammans med personalen på den dans de ska visa upp. Foto: Nadia Mendoza 

Till denna tillställning har endast kvinnliga delar av APEADECOs kontaktnät bjudits in. De som kommer att närvara är organisationens kvinnliga sammarbetspartners, mödrar till barnen och ungdomarna som de arbetar med (vilka själva är en viktig målgrupp), kvinnor från föreningar i Telica-området och kvinnor som APEADECO tidigare har haft som målgrupp via t.e.x sykurser. Anledningen till att det bara är kvinnor som bjuds in är för att kunna ge dem specifikt denna hyllning i form av en dansshow.

Så fram med de röda och vita kjolarna och på med stråhattarna så kör vi!

Jennifer Linder, programpraktikant, Nicaragua

Effektiva sportaktiviteter i Telica

Idag ska jag skriva om en aktivitet som jag älskar att delta påsom praktikant och det är de sportaktiviteterna som APEADECO har runt om på skolorna i Telica. För er som inte vet så är APEADECO en av fyra organisationer, som med finansiering av Svalorna, arbetar med att förebygga Sexuell Kommersiell Exploatering (SKE) av barn och ungdomar i Nicaragua. Sportaktiviteter består vanligen av fotbollsmatcher i samarbete med idrottslärarna på respektive skolor där vi verkar. Idrottslärarna hjälper till att dela in eleverna i olika lag.

Idrottlärarnas uppdelning av lag, Instituto Nacional publico señor de Esquipulas (INPSDE)

Vi går till skolorna 4 dagar i rad under en rast på 25 minuter som eleverna har mellan 1a och 2a lektionen för dagen, denna rast får vi ibland utnyttja efter godkännande hos skolrektorn. Vi behöver ha aktiviteten 4 dagar i rad för att hinna med alla elever som vill vara med. Fotbollsmatcherna har vi i syfte att få studenterna att känna igen APEADECO som organisation, förstå vad vi jobbar med och varför och såklart göra något roligt för studenterna. Innan vi sätter igång med fotbollsturneringen så har vi ett ”invigningstal” och berättar om APEADECO:S verksamhet och hur de ska göra om de vill delta i våra föreläsningar, workshops och intressegrupper.  Under turneringen spelar vi sådan musik som våra ungdoms kommunikatörer har tipsat om är populära och var 5e minut spelar vi upp meddelanden där vi uppmärksammar problemet med Sexuell Kommersiell Exploatering (SKE).  Under dessa korta 25 minuter så hinner vi med en hel del:

• Vi informerar om APEADECO som organisation
• Vi har en rolig rekreativ aktivitet för ungdomarna
• Vi informerar om hur man förebygger Sexuell kommersiell exploatering

Studenter som spelar i fotbollsturneringen , INPSDE, Telica

Efter aktiviteten försöker jag alltid prata med ungdomarna för att höra vad de tyckte. En 14årig flicka sa att dagarna blir roligare och det är lättare att koncentrera sig på lektionerna efteråt. En 13årig pojke berättade att det känns kul att vi gör något bara för dem och att det får en att känna sig speciell. För APEADECO är det särskilt viktigt att barnen och ungdomarna tycker att vi gör saker för dem och att de vet vilka vi är och vart vi finns då det är dem som är vår målgrupp.

Elever som intensivt följer matchen och lyssnar på APEADECOS budskap, INPSDE, Telica

Inte alltid en rak väg till målet, INPSDE, Telica, Nicaragua

Hälsningar
Elin Jakobsen Rydstedt, Programpraktikant, Telica Nicaragua

Personal utbildas i hållbar utveckling Nicaragua

Häromdagen som var organisationen APEADECO (Telica) och organisationen Mary Barreda (León) på utbildning för hållbar utveckling som hölls av organisationen Sonati. Sonati är en ideell organisation som dedikerar sig till att informera om miljömedvetenhet främst till lokala skolbarn. Vilket gör det intressant för Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisationer här i Nicaragua eftersom de jobbar främst med barn och ungdomar. Sonatis vision är bland annat att öka kunskapen, kärlek och omsorg till miljön och att ge medborgare verktyg och kunskap för att vidta åtgärder i sina samhällen och bli en röst för miljöförändringar. Som jag skrivit om tidigare jobbar programmet här i Nicaragua för prevention av Sexuell Kommersiell Exploatering (SKE) 4 delmål. Delmål 4 är: Organisationerna som deltar i programmet stärks på administrativ, konceptuell, metodologisk och organisatorisk nivå. För att nå upp till detta mål så har man olika förväntade resultat , två av dessa är: samarbetsorganisationerna som ingår i programmet implementerar innovativ metodologi anpassad till målgrupperna och programmets innehåll samt att 100% av samarbetsorganisationerna i programmet definierar och implementerar miljöskyddsliga åtgärder på institutionell nivå, samt med målgrupperna. 

Personal på hållbar utbildning, León, Nicaragua

Denna utbildning via Sonati är då del av strategin för att kunna uppnå delmål 4.  En stor del av personalen som gick igenom utbildningen av Sonati är de som också direkt håller i utbildningar och workshops för  målgruppen inom programmet här i Nicaragua, barnen och ungdomarna. Tanken är att man som föreläsare alltid försöker inspirera och föregå med gott exempel på de utbildningar som hålls. Vilket gör det extra viktigt att just utbilda den personalen så de kan föra  kunskapen om hållbar utveckling  vidare . I workshopen gick vi först igenom den nicaraguanska naturen och dess ekosystem för att sedan delas upp i mindre grupper och diskutera vilka de största miljöproblemen i Nicaragua är . På grund av transportproblem så var föreläsaren försenad och vi kommer att fortsätta utbildningen i nästa vecka. Det ska bli mycket intressant att se hur kunskapen förs vidare till målgruppen.Fortsättning följer...

En innovativ grupp på utbildningen, León, Nicaragua

Ett av de största miljöproblemen i Nicargua

Hälsningar fran Telica
Elin Jakobsen Rydstedt, Programpraktikant, Nicaragua

Att mäta resultat av aktiviteter

I veckan har jag, blandat med att vara med på workshops, utbildningar, möten osv, hjälp till att översätta den årliga rapporten för arbetet med sexuell kommersiell exploatering i Nicaragua. Jag får en sådan extrem kick av att läsa om resultat som har uppnåtts under 2014 och sedan få se och höra om det i verkligheten, så detta blogginlägg kommer att vara baserat på dessa kickar.

Något som slagit mig är hur extremt komplext det är att mäta resultat när vi arbetar med att ändra normer i samhället. Detta är ett arbete som kräver ett permanent och kontinuerligt arbete under många år, ni kan nog hålla med om att det är lättare att mäta antalet vattenbrunnar som man grävt eller hur mycket vinst ett företag går med förhållande till att mäta om barn och ungdomar ser sig själva som rättighetsbärare och sociala subjekt?

Ungdomar i Telica läser en folder om förebyggande av SKE

Men hur mäter man resultatet av de aktiviteter som genomförs?

Vanligen ser man till att målgruppen och de grupper som man jobbat med under året svarar på olika enkäter vars frågor är baserade på indikatorer (ett framtida blogginlägg kommer handla om indikatorerna), enkätsvaren kompletteras oftast med djupgående intervjuer. Beroende på de svar som ges så kan man få konkreta resultat i hur många, procentuellt sätt, har uppnått de förväntade resultaten. Exempel på resultat från den årliga rapporten:
• 72 % av barnen och ungdomarna ser sig själva som rättighetsbärande individer och är medvetna om att de har samma kapaciteter och förmågor som vuxna
• 28 % av barn och ungdomarna anser sig ha lite kunskaper i förhållande till vuxna och borde förhålla sig till ett underläge gentemot vuxna då de är i utveckling.
• 60 % av de intervjuade vuxna accepterar att föräldrar använder bestraffning i form av våld som uppfostringsmetod gentemot sina barn.

Ungdomar i Telica, Nicaragua i workshop om riskfaktorer

Dessa resultat vägs mot tidigare år för att kunna se om en förbättring har skett. Även om programmet än inriktat på sexuell kommersiell exploatering (SKE) så handlar inte alla aktiviteter explicit om det, då det finns många olika orsaker till SKE så måste man angripa från flera olika angreppsvinklar. Ämnen som man har berört denna vecka i Telica, Nicaragua inkluderar: könsrelaterat våld, barns rättigheter, riskfaktorer och sätt att skydda sig mot SKE, våld i uppfostran, kvinnans och mannens roll i hemmet etc

Det som de flesta workshops jag varit på i veckorna har gemensamt är att man ifrågasätter och belyser situationer och problem i samhället som deltagarna får diskutera.  Det är i dessa diskussioner som min kick kommer och jag förstår mer bakom dessa 72,28 och 60% procent:

• När jag får höra om Isadora som genom att lära sig om sina rättigheter hjälpte sin syster att komma ut från ett våldsamt förhållande.
• När en grupp föräldrar kommer fram till att det inte är jämlikt att när en flicka blir kvinna så tilldelas hon massa skyldigheter (laga mat, bli mamma, måste skydda sig själv mot män..) och när en pojke blir man så får han massa friheter (han får gå ut och festa, röka, dricka..)
• När en mamma berättar om när hennes son diskar och farföräldrarna kritiserar honom för att göra kvinnogöra och sonen självmant säger att diska även är mansgöra.
• När 20 stycken 14åringar i början av dagen inte har en aning om vad sexuell kommersiell exploatering är och efter 2 timmar kan analysera riskfaktorer som finns i samhället.
• När en pappa berättar att han alltid varit våldsam och aldrig vågat prata med sina döttrar om sexualitet, men att han nu förstår vikten av att kommunicera med sina döttrar och att vinna deras förtroende.

Ungdomar som diskuterar, Telica

Att vara vittne till deltagarnas förändring i sitt tankesätt gör att jag ser och hör tydliga resultat. Jag vet inte om man kan jämföra konkreta resultat som en grävd vattenbrunn eller en miljon i företagsvinst mot ett barn som inte tillåter sig luras in i sexhandeln av en främling eller en kvinna som inte går med på att utnyttjas i hemmet. Men jag vet att dessa skillnader i attityder och tankemönster kommer att leda till stora förändringar i samhället här, det jag inte vet är hur lång tid det kommer att ta…

Ungdomar i process att förändra sina tankemönster? 

Hälsningar från Telica, Nicaragua

Elin Jakobsen Rydstedt, programpraktikant

Att lära känna målgruppen genom dans

Tänk outside the box POR FAVOR!

Innan man åker iväg på en praktik har man nog, vare sig man medger detta eller ej, vissa förväntningar på vad man kommer att få jobba med. Kanske tänker man inte att jobba som danslärare är en del av internationellt utvecklingsarbete. Om ni som läsare inte tycker det, kommer detta blogginlägg förmodligen bevisa motsatsen. Ta er igenom den följande teoretiska delen så kommer ni att lära er massor! 

Jag som danslärare med en av grupperna

Det program som Svalorna Latinamerika finansierar har 4 olika programmål och målgruppen är barn och ungdomar i Nicaragua. Det programmål, som jag kommer att beröra idag är följande: ”Befolkningen som medverkar i programmet agerar mot och förebygger sexuell kommersiell exploatering (SKE) av barn och unga”. För att jobba framåt med detta mål så har man ett förväntat resultat under året som i detta fall är: ”Barn och ungdomar i programmet reflekterar över sexuell kommersiell exploatering och agerar tillsammans med nyckelaktörer i förebyggande verksamhet.” Man arbetar fram indikatorer som man sedan mäter på olika sätt för att tydliggöra resultatet, i detta fall bland annat: A. Organiserat och aktivt deltagande av barn och ungdomar i försvar för deras rättigheter. B. Antal insatser utvecklade på ett ledande sätt av barn och ungdomar.

Men vad gör då organisationerna mer exakt för att nå upp till detta mål och positiva förändringar i indikatorerna?

En strategi som APEDECO (samarbetsorganisationen där jag är stationerad) använder sig av är att ha intressegrupper, för att genom dessa stärka barn och ungdomars självförtroende och deras kunskap om SKE. De senaste två veckorna har jag fått äran att leda en av dessa intressegrupper med fokus på dans. Blandat med att lära ut danssteg har jag även haft föreläsningar om barns rättigheter och SKE. Aktivitetsutbudet här är extremt begränsat och det i sin tur är en stor risk för ungdomarna då de kan söka sig till kriminalitet eller till någon äldre pojkvän/flickvän som sedan säljer dem till sexhandeln. Ja det är den krassa sanningen och det händer tyvärr i Nicaragua VARJE dag. 

Dansgrupp 2 efter 2 veckors träning, utanför APEADECOS kontor, Telica. 

När vi var ute i skolorna och gjorde reklam för intressegruppen var det många som visade sitt intresse, 90 stycken (!). Då jag själv har många småsyskon i Sverige (som alltid är på sina aktiviteter) tänkte jag att högst 20 stycken skulle dyka upp första dagen eftersom de säkert har mycket annat för sig. MEN tji fick jag, den första dagen hade jag tre lektioner och exakt 90 elever dök upp. Detta är en del av att förstå PÅ RIKTIGT, de har alltså inga andra fritidsaktiviteter! När jag skulle lägga upp ett schema inför veckan så frågade jag dem, i högst demokratiskt anda, vilka dagar de kunde delta och ALLA skrek i munnen på varandra: VARJE DAG! Det gjorde ont i mitt hjärta hur törstande de är efter aktiviteter.

I veckan hade vi ett event för den internationella kvinnodagen (den 8 Mars) där mina grupper uppträdde. Jag har nog aldrig känt mig så stolt när jag såg hur starka och duktiga de var, när jag också vet att de kommer att kämpa för sina rättigheter så forsade tårarna. Att vara danslärare kanske inte är det första man tänker på som huvudsyssla i en praktik i internationellt utvecklingsarbete, MEN när man kan vända dansklassen till en klass om barnens rättigheter så känns det ganska självklart. Man måste bara tänka lite outside the box..

Ett av uppträdandena på internationella kvinnodagen, Telica.

Elin Jakobsen Rydstedt, programpraktikant i Nicaragua

Kan man förstå PÅ RIKTIGT?

För att kunna svara på ovanstående rubrik så måste man först definiera ”på riktigt”, vad menar jag med det? Efter detta blogginlägg kommer vi lite närmare min definition. En av de största  anledningarna till varför jag sökte mig till denna praktik med Svalorna var just att jag ville förstå PÅ RIKTIGT. Jag ville få större insikt i hur internationellt utvecklingsarbete går till i praktiken och inte bara i teorin, något av en klassisk anledning till praktik. Många gånger under vår förberedande utbildning (som vi hade både på Svalornas huvudkontor och på SIDA)  har vi fått förklarat för oss biståndsarbete har gått från tanken att vara så kallat behovsbaserat arbete till rättighetsbaserat arbete. Detta innebär att man utgår från människors rättigheter istället för att utgå från deras behov. En av anledningarna till skiftet till rättighetsbaserat arbete är att behovsbaserat arbetet anses förminska statens ansvar att tillgodose den egna befolkningens behov. Inom rättighetsbaserat arbete anses staten ha  ansvar att respektera, skydda och förverkliga människors rättigheter. En viktig del av arbetet är därför att informera utsatta människor om sina rättigheter och om statens skyldigheter gentemot dem.[1] Det låter bra i teorin men hur ser det ut i verkligheten? Jag valde att lämna min trygga vardag i Sverige  och åka till Nicaragua för att förstå detta ytterst viktiga arbete i praktiken.

 Telica, Nicaragua februari 2015

Nu kära läsare ska jag ge er ett exempel på vad jag tycker är att förstå PÅ RIKTIGT.  Mina två första veckor så ägnade jag mig en del åt översättning på Svalornas lokalkontor i Estelí,Nicaragua. Ett av de dokument som jag översatte var en så kallad ”Risk matris” i riskmatrisen tar man fram, många gånger med hjälp av konsulter, olika risker som organisationerna ser i genomförandet av programmet. I riskmatrisen tar man också upp förebyggande åtgärder, vilka konsekvenser som uppstått (om risken inträffat) och vad man gjorde för att hantera situationen. Programmet här i Nicaragua, som Svalorna finansierar, kallas: ”Programmet för barn och ungdomars rättigheter och utveckling i Nicaragua -  med fokus att förebygga  kommersiell sexuell exploatering”. Exempel på risker för programmet är:

1.     En prisökning för att verkställa aktiviteter, detta på grund av den instabila ekonomiska situationen i landet.

2.     Den nuvarande regeringen leder till konflikter i relationerna mellan ledare, lokala ledare och nya organisationsstrukturer, som leder till svårigheter för organisationernas arbete.

3.     För hög arbetsbelastning för personalen inom programmet.

Yes precis som ni kanske känner så tyckte jag att det var intressant att läsa om riskerna och det går ju att förstå rent språkligt, dock känns det samtidigt ganska torrt och sakligt? Men att förstå riskerna skulle bli en upplevelse långt ifrån torr.

När jag hade min första dag på APEADECO, Svalornas samarbetsorganisation i Telica, så fick jag gå en presentationsrunda i kommunen. Första anhalten var polisstationen där jag fick träffa polischefen, andra var hos borgmästarinnan och tredje hos rektorerna på två av skolorna. En av de förebyggande åtgärderna för att undvika konflikter mellan lokala ledare  (risk 2) är till exempel att ta personlig kontakt med dem, visa vördnad för deras roller som ledare så att de känner sig delaktiga i vad APEADECO gör i kommunen. Så när jag med lite nervösa steg klev in på borgmästarinnans kontor med tanken: ”Varför ska de presentera mig, jag är ju inte  insatt i arbetet här än” , så gick det upp för mig: jag förstod PÅ RIKTIGT! Jag förstod att dessa besök var  en del av riskmatrisen! Man vill att de allmänt erkända ledarna ska känna delaktighet i det vi gör och vad som sker. Min kollega Juan Luis förklarade också att de alltid måste be om tillåtelse på de olika institutionerna innan de genomför en aktivitet, så därför är det extra viktigt att ledare är vänligt inställda mot oss. Men tänk er samma situation i Sverige att man går in och småsnackar lite med polischefen eller kommunchefen i Tyresökommun, dessa personliga möten ersätts ofta av mail eller kontakt med sekreterare.

Mina kollegor som tog mig runt på presentationsrundan: från vänster Jose Luis, Luis, jag & Norvin

På besök i en av skolorna.

Sådana här känslor av att förstå PÅ RIKTIGT slår mig varje dag, med olika ”aha upplevelse” grad. Att det jag är med om är små pusselbitar för att förstå får jag även påminna mig om i stunder av frustration: när ALLA verkar jobba utan klocka-2 timmar förseningar är vardagsmat, när elektriciteten försvinner  och vattnet stängs av, föräldrar som inte tillåter sina barn att vara med på våra Workshops om barns rättigheter, brist på struktur, brist på sömn på grund av diverse djurläten osv.  Jag  försöker hela tiden tänka positivt och påminna mig om att ALLA upplevelser är min väg till att förstå PÅ RIKTIGT.

,

Att tänka positivt, Las piñitas , Vid Leóns kust

Hälsningar från ett 40-gradigt Telica, Nicaragua

Elin Jakobsen Rydstedt, Programpraktikant

---

[1] http://fufkorrespondenterna.com/2014/12/11/en-balansgang-mellan-rattighetsbaserat-och-behovsbaserat-arbete/

Små journalistkandidater hungrar efter att lära sig mer, Telica, Nicaragua

Joseling och Fausto intervjuar Doña Lidia

När barn och ungdomskommunikatörerna möttes sist på APEADECOS kontor, kom det fram att de hungrar efter att få göra mer i praktiken. ”Vad skulle ni vilja lära er?”, frågade vi.
-Vi vill göra radio, film, intervjuer, lära oss foto och bjuda in barnen från de andra organisationerna. ALLT!, blev svaret vi fick.

I veckan fortsatte arbetet med gruppen. Efter en första session med teori och praktik varvat, var det dags att sätta intervjuteknikerna på prov. Uppdelade i tre grupper, utrustade med papper, penna och en kamera per grupp spatserade de iväg för att intervjua kontorspersonalen. Administratören Maria Elena, koordinatorn Norvin och städerskan Doña Lidia stod berädda att ställa upp.

Frågor om både ditten och datten for genom rummen . Allra nöjdast var de flesta med att ha en kamera i handen. De resulterade fotona var av varierande kvalité och de flesta fokuserade på att fota varandra istället för intervjupersonen. Nästa steg på lärostegen kanske kan bli foto...

Blanca och Roxana skriver- bilden
är tagen av barnen

Av betydligt högre kvalité var de färdiga texterna som vart resultatet av intervjuerna. ”Novin, Narciso Campos Ramos berättar att han har jobbat för APEADECO i fem år och att det är han som tar hand om organisationens koordination... ” (övers. E. Heljeved), börjar en text som Alitza, Humberto och Fernando skrev.

Tanken är att barnen och ungdomarna ska integreras i organisationen nya facebooksida och alltså ska kunna bidra till sidan. Det ska vara ett forum för information där framförallt barnens aktiviteter står i centrum.
Dagen avslutades därför med en rundtur på facebooksidan och en förklaring av varför man som organisation kan ha stor nytta av att ha en facebooksida.
-För att kunna nå fler barn, gissade kommunikatörerna.

Text och foto: Emmelie Heljeved

Tillfälligt regn och allt vad det innebär i Telica, Nicaragua

Att det råder svår torka just nu i Nicaragua, går knappast att missa. Gräset är knastrigt torrt på de flesta håll och vid vägkanten ligger döda djur och ruttnar. 

Svår torka i Telica Nicaragua

Svarta stora fåglar har börjat gräva ut innanmätet på en död ko och i en trädgård festar myror på en hundvalp som inte klarat hettan.I tidningarna skrivs det om förhöjda matpriser och om bönder som inte ens kunnat så eftersom jorden är för torr. 

Egentligen borde det regna redan. Den blöta perioden sträcker sig från maj till oktober, men i år har det inte kommit något regn. 

Men igår kom det. Som kulor från ett automatvapen, splattrade det mot plåttaket och höll i sig hela natten. Det luktade blöt jord och alla skällande hundar tystnade.

Grannens hund behöver vatten

Jag fick flytta sägen någon decimeter eftersom taket läcker där skruvarna fäster i betongen. När jag låg där och lyssnade på på dropparna som föll, hoppades jag själviskt att temperaturen skulle gå ner något. Och så hoppades jag att det skulle regna så mycket att grannens hund fick påfyllning i sin tomma vattenskål.  

Med runt 40 grader på dagarna, känner man sig allt som oftast som en geléråtta. Duschen går varm och babypuder har blivit min bästa vän. Fläkten jobbar med att vispa runt varm luft som inte gör någon skillnad.

Visst vart det svalare under timmarna det regnade. Men redan klockan åtta i morse vart det lika torrt och varmt som vanligt. 

Pa byn går det rykten om att vintern och regnet inte kommer komma förrän i september i år. Jag hoppas den kommer snart. Annars hinner inte bönderna så, fler djur kommer dö och jag kanske smälter bort.

Text och bild: Emmelie Heljeved info-praktikant Svalorna Latinamerika