Föreläsning om att vara transperson

Svalorna Latinamerikas (LA) sammarbetsorganisation CDC hade igår bjudit in tonåringar och unga vuxna från El Alto till en föreläsning som presenterades av Laura Libertad Alvarez Mollinedo, aktivist för HBT-rättigheter i Bolivia. Hon talade om det intressanta begreppet kön, som är en socialt konstruerad kategori som används för att dela in människor i grupperna kvinnor och män. Hon menade att från och med att vi föds får vi lära oss att saker antingen är svarta eller vita, onda eller goda, stora eller små, man eller kvinna. Därav får vi inte lära oss om allt där emellan och om människor med en annan könsidentitet eller med andra könsuttryck som bryter mot normen.

Laura talar om hur det är att leva som transperson i Bolivia.

Laura talade även om hur hon som transperson diskrimineras på gatorna, av doktorer, av professorer, av chefer och av sin egen släkt. Ibland kan det hända att det åker förbi bilar med folk som skriker till henne att hon är äcklig, att doktorer tittar på hennes legitimation och kallar henne för det manliga juridiska namnet, att professorer och chefer inte tar henne på allvar när hon studerar på universitetet eller jobbar på företag, och att hon inte längre är släktingarnas lilla älskling. Trots alla hinder och all diskriminering har hon ändå känt att alla förändringar som hon har gjort med sin kropp har varit värt det, för nu kan hon äntligen känna sig som sig själv, hon kan vara lycklig och hon har äntligen hittat hem.

Ungdomarna som satt runt mig kändes först nervösa över att tala så mycket om sex och kön med denna modiga kvinna men längre in i föreläsningen började dem bli mer nyfikna och frågade intresserat om transpersoner och transexualitet. Många av dem berättade att dom aldrig hade sett en transperson i El Alto och Laura förklarade för dem att många transpersoner lever i hemlighet eftersom att samhället ser ut som det gör idag och att många är rädda för vad samhället ska tycka.

När föreläsningen sedan var slut var jag tvungen att sätta mig ner och googla. Jag märkte hos mig själv att jag hade väldigt lite kunskap om detta tema och att vi alla egentligen vet väldigt lite då forskning kring transpersoner är väldigt knapp. Enligt folkhälsoinstitutets rapport från undersökningen ”Hälsa på lika vilkor” har man dock kommit fram till att transpersoner har en sämre situation än vad homo- och bisexuella har. Därför måste vi uppmärksamma detta mer och utbilda oss mer om könsöverskridade roller. Saker är därför inte längre svarta eller vita, onda eller goda, stora eller små, man eller kvinna.

Senare den kvällen ställde sig Laura Libertad Alvarez Mollinedo på den stora scenen i Hotel Torino i La Paz och tog emot pris för sin aktivism som transperson och sitt arbete med hbt-frågor.

Laura med sitt pris för sitt arbete på organisationen OTRAF.

Sonia Ampuero, Programpraktikant i Bolivia

Telenovela på tre dagar!

Jag fick förfrågan att följa med på en tre dagars workshop där Svalorna Latinamerika ska vara med och göra 12 avsnitt av en samhällskritisk telenovela (latinamerikansk tv-serie) som ska spelas in i La Paz under våren. Jag tackade självklart ja till detta erbjudande, häftigt att fåvara med och göra en telenovela som ska sändas på nationell TV i Bolivia!
Initiativtagare till denna tv-serie är Svalornas samarbetsorganisation Cistac, som arbetar med genusfrågor där fokus ligger på maskulinitetsproblematiken. De ifrågasätter den rådande maskulinitetsnormen och vill bryta med de patriarkala strukturerna, vilket speglas mycket väl i det genomgående temat i telenovelan.
Att det skulle bli tre intensiva dagar med väldigt få raster hade både jag och Olivia, som var med från Svalorna Latinamerika, räknat med, men att det skulle bli 15 timmarspass hade vi inte kunnat drömma om. Vi hade ett strikt schema att följa med morgonpass, eftermiddagspass och kvällspass från åtta på morgonen till elva på kvällen. Detta för att göra det möjligt att färdigställa storyline till alla 12 avsnitten på bara tre dagar.
Vi som deltog på workshopen var 17 personer, som alla jobbade inom samma temaområden men kom från olika organisationer från olika områden i Bolivia bla. La Paz, El Alto, Cochabamba, och Tarija. Vi satt tillsammans under tre (minst sagt) intensiva och långa dagar och arbetade fram de olika karaktärerna och en spännande historia. Vi fick även en rejäl genomgång i filmkunskap av de produktionsansvariga för telenovelan. Hur man skriver ett manus och skapar olika karaktärer är en hel vetenskap fick jag lära mig.
Vi engagerade oss alla så mycket i de olika karaktärerna att det kändes som de fanns på riktigt tillslut. Det var en häftig känsla att få bestämma dessa männsikors öden och kunna ändra dem hur man behagade. Det var ibland vilda diskussioner kring huruvida någon riktigt otäck macho-karaktär skulle gå en ond bråd död tillmötes, eller om han mot all förmodan skulle ges en chans till förändring. 
Även om det var sjukt långa dagardär man satt och koncenterade sig till 110%, så var det en riktigt intressant och framförallt rolig upplevelse. Att serien förmedlar ett viktigt och meningsfullt budskap som vi alla brinner för och jobbar för varje dag, gjorde det hela ännu roligare ochalla var verkligen engagerade för att de 12 avsnitten skulle bli så bra som möjligt. Förhoppningsvis kommer denna serie nå ut till många ungdomar framförallt, och skapa utrymme för reflektion och diskussion kring de diskriminerande könsnormerna i samhället.    
Efter 3 intensivadagar (och sena kvällar)av skratt, kreativitet, djupgående diskussioner  och intressanta samtal, fick vi tillslut ihop de 12 avsnitten av telenovelan. Vi var nog alla väldigt trötta och väldigt nöjda när vi satt på bussen hem.