Konstutställning som berör

Kvällen äldsta talare

I fredagskväll bekantade sig stadens välbärgade auktoriteter med bybornas vardag. En vardag innehållande långa arbetsdagar och en arbetsmiljö under alla peruanska stadgor. Ett nationellt underläge som genererat en kämparglöd och enastående personligheter. Men också det utanförskap som bidragit till ett förstärkande av karakteristiska traditioner och ritualer.

Denna kväll höll vi som jobbar med utvecklingsprogrammet PDR vernissage i centrala Yanahuara, Arequipa. Kvällen inleddes med känslofyllda anföranden av Svalornas landrepresentant, versamhetsledaren för en av våra systerorganisationer samt distriktets borgmästare. Fokus i talen låg på den täta kopplingen med bergsområdet Castilla Media och hur det som sker där är i direkt samverkan med människorna som lever här. Inte enbart på grund av ett omfattande jordbruk och den betydande exporten av den berömda ”Gloria”-mjölken, enorma avokados och exotisk frukt. Utan också på grund de emotionella band som de allra flesta närvarande har till det geografiskt så avlägsna distriktet.

Upptakten avslutades av vår mentor med programmets slogan ”tillsammans för Castilla Media, tillsammans för Castilla Media”. Vidare följde en gripande utställning med bilder föreställande den unika kultur som karakteriseras av distriktet. Ledorden som genomsyrade både motiv och atmosfär var ”tradition, seder och kunskap". Stämningen var fylld av nostalgi och värme och samtliga besökare ägnade stor uppmärksamhet åt varenda fotografi. Bland kycklingspett och maracuya-juice skrattades det åt gemensamma nämnare och många minnen uppdagades från det distrikt de eller deras släktingar lämnat bakom sig.

I vanlig, peruansk, ordning efterföljs inga tidsscheman och kvällen avrundades inte förrän vid 21-snåret. När den trötta PDR-styrkan var påklädda och på väg ut genom dörren insisterade Svalornas representant på att dela en flaska rödvin innan hemgång. Detta för att fira det slutförda syftet att föra samman inflytelserika stadsbor med minnet av den ofta bortglömda landsbygden.

Jag lämnar kvällen överrumplad av det hjärtevärmande engagemanget som gömmer sig bakom dessa välstrukna skjortorna med tillhörande, hysteriskt könsstereotypiskt klädda, små dockor till barn.

Emma Tengwall. Infopraktikant, Peru.

Prostitutionen härjar fritt! Nicaragua, Costa Rica

”Där inne jobbar prostituerade kvinnor. De säljer sex till männen som går dit för att spela” säger han och pekar på biljardcaféet som vi går förbi. Jag observerar att det är fullt med karlar där inne.

I Nicaragua är det lagligt att både köpa och sälja sex. Det är ofta unga tjejer som säljer sig och problemet i landet är stort. Oftast sker handeln på gator, i barer eller på massagecenter. 

I helgen åkte jag till grannlandet Costa Rica för att besöka huvudstaden, San Jose. Vi började prata om ämnet och min taxichaufför berättade för mig att prostitution är ett vanligt fenomen även där. Han pekade ut parker, dit både flickor och pojkar befinner sig om helgerna, för att sälja sex till förbipasserande. Många av säljarna kommer, enligt chauffören, från Dominikanska Republiken. Anledningen att de tar sig till just San Jose är för att de tjänar bra med pengar genom att prostituera sig där. Chauffören pekade även ut ett casinohotell och sa ”där inne, bakom dessa väggar, sker en väldig handel. Nordamerikaner kommer hit, sitter bakom maskinerna, spelar och köper sex. Hit in är det dock endast de över 18 år som kan prostituera sig. Du förstår, som taxichaufför får man veta precis allt. Jag vet precis hur hela handeln fungerar och vilka som är inblandade. Men jag, jag är ju bara chaufför och allt jag gör är mitt jobb, nämligen att köra runt mina kunder dit de ber mig skjutsa dem.” Ett ögonblick senare fortsätter han ”tjejerna och killarna som prostituerar sig kan hinna med 4 olika kunder på en kväll om de har tur. Här i San Jose, finns det vanliga jobb som de skulle kunna arbeta med istället. Saken är bara den att de knappt tjänar några pengar på dessa jobb. Därför väljer de att prostituera sig istället”.

En annan taxichaufför, som jobbar i Managua, berättade för mig att han blivit tillfrågad att köpa sex av unga kvinnor vid ett flertal tillfällen. Då har han bara viftat bort tjejerna och sagt att han inte varit intresserad.

Många som säljer sig, tror jag, har blivit sexuellt utnyttjade på ett eller annat sätt förut. De har nog redan känt på hur det är att ha blivit förtryckta på detta vis. Tänk dig att vara till salu. Fy, hemska tanke. Att ändra lagen och förbjuda prostitution skulle vara ett tydligt tecken på att det inte är okej att skada sig själv genom att tillåta sig vara till salu.

Klara Adrian, programpraktikant, Svalorna Latinamerika

En ensam lärare och en hektisk valspurt i Peru

Som ni redan vet, om ni läser inläggen från Peru flitigt, så jobbar vi i fem olika distrikt i Castilla Media. Uñon är det minst befolkade och mest avlägsna utav dem. Här, i en tom möteslokal, träffar jag byns enda lärarinna. Hon var på väg till vårt möte som inte blev av.

Diana med sina två barn

Mötet som uteblev var ett försök från landsbygdsutvecklingsprogrammet att skapa en plattform för skol- och utbildningsfrågor. Diana var en av många som bjudits in, men den enda som dök upp.  Jag passar på att ställa henne några frågor. ”När du ändå har tagit dig hit”, börjar jag. Men hon behöver inte övertalas utan sitter gärna ner och berättar om sina blandade erfarenheter från sitt jobb och livet i byn.  Diana flyttade från sin hemstad Aplao för ett drygt halvår sedan för att undervisa en klass med åtta barn från sex- till tolvårs ålder. Jag frågar henne om fördelar och nackdelar med en sådan blandad klass. Det är uppenbart att det finns stora utmaningar, svarar hon med eftertryck. Det finns stora skillnader i behov och olika metoder krävs för undervisningen. En strategi som Diana använder sig av är att låta de två sjätteklassarna vara mer deltagande i en del av undervisningen för de yngre eleverna.  Hon tycker att de har en väldigt bra miljö i klassrummet och att eleverna tar mycket ansvar. Barnen är väldigt vana vid ansvar, säger Diana. När skolan slutar så har de mycket att göra. Barnen hjälper till med familjens jordbruk, sköter om korna, lagar mat och mycket annat, tillägger hon. Samtalet avslutas med att jag bjuds in för att berätta om Sverige för klassen.


De två ONPE- representanterna i Uñon

Tidigare samma fredagskväll träffar jag två kvinnor från organisationen Oficina Nacional de Procesos Electorales eller ONPE (översättning: Nationella byrån för valprocesser).  De frågar om de kan få några minuter av vårt planerade möte för att informera om valprocessen, vilket är deras av lagen bestämda uppdrag. Det hade gått bra, men nu kom det ju ingen till mötet.  De två kvinnorna bor och jobbar i Uñon under två månader för att finnas tillgängliga för frågor om valet. De sitter också som röstmottagare på valdagen som infaller den 5 oktober.  Vi lägger märke till organisationens utsända i vilket distrikt vi än är i, de syns verkligen överallt med sina mörkblåa västar. Vad vi också lägger märke till är att valkampanjandet går ut över programmets aktiviteter. Färre personer kommer på mötena och en förklaring är att de är upptagna med det ena eller det andra inför valet.  Nu är det bara ett fåtal dagar kvar till valet och den sista kraftsamlingen för att locka fler väljare pågår för fullt. Speciellt kvällens planerade mötesdeltagare, auktoriteter och representanter från olika organisationer, prioriterar annorlunda i dessa valtider. De är upptagna med valspurten.


Glada kollegor på vägen till Uñon

För programmets del kan valresultatet innebära en försvåring av det arbete som har pågått sedan 2012. Detta då goda kontakter och bra samarbeten har jobbats fram med de nuvarande borgmästarna i Castilla Media. Vi får hoppas att också nästa omgång folkvalda ledare förstår vikten av landsbygdsutvecklingsprogrammet som stöd och samarbetspartner för utveckling i distrikten. Det handlar inte bara om att få folk till planerade möten. De valda politikerna måste prioritera och jobba hårt för en hållbar utveckling efter valdagen.

Emelie Blomgren, programpraktikant i Peru.

Den Internationella dagen mot kommersiell sexuell exploatering och trafficking, Nicaragua

Informationsfestival på terminalen i León

Den 23 september var det den Internationella dagen mot kommersiell sexuell exploatering och trafficking och det firades stort av organisationerna i Nicaragua. Undertecknad praktikant besökte en festival i Leon, organiserad av barn och ungdomar.


Med lite stöd från de vuxna i organisationen Mary Barreda, har organisationens barn och ungdoms-kommunikatörer ordnat festivalen själva. Några uppträder med en dans till sin favoritlåt och en teatergrupp har bjudits in för att förmedla temat till alla förbipasserande. Proffesionellt intar barnen sina positioner bakom informationsdisken, där de delar ut information och pratar med deltagare. Några går en vända runt terminalen för att dela ut flyers.

En pojke i svart t-shirt, tar fram sina anteckningar och fattar mikrofonen.

Barn och ungdomar håller i festivalen

-Vi är här idag för att fira den Internationella dagen mot kommersiell sexuell exploatering och trafficking, börjar han lite trevande. Sedan rullar det på av bara farten.
-Hur känner man då ingen riskerna som kan få barn och ungdomar att hamna i kommersiell, sexuell exploatering? Han fortsätter snegla på anteckningarna och pratar med hög tydligt röst.

När det blir dags att dansa tittar sig tjejerna blygt omkring, men intar snabbt dansgolvet i par. Det blir ett enda långt skakande av små kroppar till den snabba musiken och en ganska lam applåd följer.

Teatergruppen intar golvet. Vi samlas i ena hörnan för att de ge dem mer plats. De tar upp teman som hur vuxna gör för att lura med sig barn att göra saker de egentligen inte vill. Presenter, eller till och med mat kan vara lockbeten. Den kvinnliga skådespelerskan blir också gravid, så även temat tonårsgraviditeter slängs med, lika så att det är de vuxnas ansvar att jobba och dra in pengar, inte barnens.

Det är extra viktigt just här på terminalen eftersom det finns många arbetande barn. Idag är de flesta lediga en stund för att gå på festivalen. Många går i skolan på förmiddagarna och jobbar på eftermiddagarna. Mary Barreda jobbar för att barnen inte alls ska vistas i den stökiga miljön på bussterminalen. Vissa föräldrar har med sig små barn när de jobbar eftersom de kanske inte har någon som kan ta hand om dem medan de jobbar.

På festivalen denna dag finns även två andra organisationer: APEADECO har ett eget litet informationsbord. Några väskor med organisationens logga blir snabbt föremål för allas beundran och i slutet delas de ut till de deltagande barnen från Mary Barreda. Asociación niñas y niños del fortín är här med en grupp barn som bl.a. tittade på teatern.

Text och foto: Emmelie Heljeved, Infopraktikant

OBT-J förbereder för radio i La Paz, Bolivia

Formandet av Red Ada:s unga medborgarreportrar fortsätter och nu har flera av grupperna börjat sända sina radioprogram.  

I fredags samlades Guadalupe, Nena, Jhovana och Marco ifrån gruppen OBT-J på kontoret för att planera sitt radioprogram som de ska börja sända den här veckan. Aracelly som är kommunikatör på Red Ada guidade i vad som är viktigt att tänka på när man har ett eget radioprogram. Bland annat måste namnet på programmet och musiken som spelas sända ut rätt signaler. Namnet diskuterades länge och flitigt, man ville ha något som visar att OBT-J är aktiva och medvetna ungdomar. Efter ett tag lades namnletandet på is och man började diskutera musiken. Aracelly frågade en av ungdomarna ”Cual es tu honda?”, ungefär ”Vilken stil kör du?” och syftade på vilken musikstil hen gillade. ”Cual es tu honda?” låter väldigt catchy på spanska så alla hajade till – där hade de namnet på programmet!

-Jag vill ha med ”Travesuras” med Nicky Jam, säger en av ungdomarna och Aracelly letar upp den på Youtube. Redan efter några verser av Reggeaton-låten påpekar hon att den är ganska sexistisk och kanske inte signalerar ut det budskap som gruppen vill nå ut med sitt radioprogram. Ungdomarna håller med och de bestämmer att ha med den spanska hiphopartisten Porta:s ”Cree en ti” istället, där musikern rappar till sin kärlek att det viktigaste är att hon måste älska och tro på sig själv.  Jag påpekade att om de verkligen vill ha med den sexistiska ”Travesuras” i något av sina program så kan de ju ha den som utgångspunkt för att diskutera sexism inom reggeaton eller musik generellt. Vad är det egentligen vi lyssnar på och varför gillar vi det? Ungdomarna tyckte det var ett bra upplägg och började fundera på om de kunde intervjua sina skolkompisar på temat.

På eftermiddagen åkte jag med Red Ada-teamet högre upp på en av La Paz kullar där Elvis, en av killarna som deltar i den andra reportergruppen engagerar sig i ett kulturcenter. De hade tillsammans med Red Ada bjudit in traktens ungdomar för en workshop i medborgarjournalistik med genusfokus. En kommunikatör från kommunen var med och tittade på och såg med entusiasm fram mot morgondagens fortsättning. I minibussen på väg ner mot centrala La Paz skämtade Red Ada-tjejerna om att han inte lät de stackars ungdomarna få en syl i vädret. Men Red Ada är skickliga på att delegera ordet mellan sina workshops-deltagare så de kom till tals ändå.

Nu i veckan är det dags för OBT-J att spela in sitt första program, där de kommer att presentera sig själva men också Suma Thakhi II. Vi ser med spänning fram emot att höra vad de har att berätta!

Denise Berg, Infopraktikant Bolivia