De första veckorna i discobastun på min hardrock-säng, har resulterat i att Estelí där jag just nu befinner mig framstår som paradiset. Min så kallade discobastu är min lägenhet i heta Telica. Den värms upp av solens strålar fran 08.00 till 16.00 Det finns en fläkt i taket men den kan ju enbart användas mellan 14:30 till 06:30 eftersom det övrig tid inte finns någon el.
Dock är det mest kyrkklockorna och reggeatonen som stör min skönhetssömn. Emellanåt bidrar även jag till de tidiga morgonkonserterna då möss springer ut från min toalett och köket. De får mig att ta ton utan hämningar!Att inte ha kunnat sova ordentligt på flera veckor har fått mig att fundera på begreppet skönhetssömn. Det handlar handlar också om den inre skönheten, den blir svårare att locka fram ju mindre jag sover, än svårare då ryggen och nacken värker av den solstolsmadrass som jag sover på. Sedan känns det inte heller bra att gnälla för jag vet ju att många i Nicaragua skulle vara glada över att åtminstone ha ett sådant boende som jag har. Dock har jag redan drabbats av Montezumas hamnd två gånger och jag lär inte bli mindre mottaglig för det eller andra sjukdomar heller om jag inte kan sova. För att stärka min mage har jag börjat dricka en fruktjuice gjord på den tropiska frukten Noni. Smakupplevelsen kan jämföras med surströmming men vad gör man inte för sin hälsa? Nonin ska vara bra mot allt från finnar till att förebygga cancer men jag tror nog inte att den kan minska mitt sömnbehov så nu har jag bestämt mig för att bejaka att jag helt enkelt är prinsessan på ärten och söker efter en bättre bostad.
Här i Estelí har jag bott i ett hus med riktigt golv, skön madrass och har kunnat äta frukost utan isbitar (i Telica har jag maten i en frys under de timmar vi har el) eftersom boendet har el dygnet runt. Även ljudnivån har varit ok men det bästa har ändå varit sällskapet av en av mina medpraktikanter och den fantastiska nicaraguanska familj hon bor hos. Men precis som i bibelns paradis finns även här en orm, den heter mäns strukturella överordning. Häromdagen åskådliggjordes denna överordning genom att en väninna blev kidnappad och slagen av sin ex-kollega i tre timmar i och med att hon aldrig hade besvarat hans kärlek. Tack och lov hade hon två mobiler med sig, vilket inte han kände till då han tog den ena av dem, och lyckades larma polisen så de kunde rädda henne. Precis som i de flesta Nicaraguanska städer finns även i Estelí en särskild polisstation enbart för kvinnor och barn, Comisaría de Mujer, det är där hon nu får hjälp och stöd med att bearbeta det som hänt och med att gå vidare i rättsprocessen. Våldet mot kvinnorna, både det psykiska och fysiska, är ett stort problem som dagligen upprepas. Från nicaraguanska kvinnor får jag kontinuerligt höra eller själv uppleva mäns överordning i det nicaraguanska samhället.
Även om verkligheten ibland är svart så finns det hopp. I Telica hade skolbarnen två temadagar då de arbetade med ämnet ”sexuell exploatering”, en aktivitet som stöddes av APEADECO.
Något som ger hopp är att möta de starka kvinnor som är medlemmar i den organisation där jag praktiserar, APEADECO (Asociacion de Promotoras de la Educacion Alternativa para el Desarrollo Comunitario), och de kvinnor som deltar i APEADECOs empowerment-aktiviteter. Det krävs verkligen mod och ork att kämpa emot de sega strukturer som finns. I mitt nästa blogginlägg lovar jag att berätta mer om dessa aktiviter istället for att gnälla på sömnbrist, diarréer och onda ryggar.
/ Heidi Pintamo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar