
Vi sitter på ”Rincon Legal”, ett hak dit alla möjliga människor drar sig. På dansgolvet rör sig några lesbiska tjejer i takt till cumbian som sedan blandas med revolutionära rytmer. Runt om oss finns bilder från kriget. Jag frågar mig var kvinnorna är på alla bilder med tanke på den roll kvinnan spelade under revolutionen.
Sitter vid ett bord med tre personer som varit med i kampen, en man och två kvinnor. En utav dem, Doña Esperanza, var den första kvinnan att gå med i sandiniströrelsen i Esteli. På ytan ser hon ut som vilken kvinna som helst. Den som har tid att skrapa på ytan kommer dock att upptäcka en stark och fascinerande guerrera. Under timlånga samtal har hon berättat sin historia, men det känns som om den aldrig tar slut. Och det är kanske det faktum att jag lärt känna henne som gör att jag frågar mig var kvinnorna är på alla de revolutionära bilderna på Rincon Legal.
När en utav de allierade uppmanar henne att ta med sig andra kvinnor till gruppen svarar hon att alla de män som deltar i mötena borde ta med sig sina fruar. Männen svarar att det är fruarna som ska ta hand om barnen när de är ute i kamp. Men Doña Esperanza bär ett barn över ena axeln och ett vapen över andra. Vem skulle kunna tro det när man idag ser denna kvinna i sextioårsåldern? Hon är dock en imponerande kvinna som inte bryr sig om vad andra tycker om henne. Nästan varje helg går hon ut med sina vänner, såväl yngre som äldre för att dricka några öl och dansa. Hon njuter av livet.

Joana Ivarsson Vitório
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar