Varje kväll runt 21-tiden är det fullt med folk på och nedanför trappan på Perez och ensamma föredragshållare blandas med mindre diskussionsgrupper där ordet fördelas jämnt av och mellan deltagarna. Kvinnorna lyser med sin frånvaro men det positiva är att det är stor spridning på ålder mellan de deltagande männen. Som vita kvinnor drar jag och min kollega Emma givetvis till oss en massa uppmärksamhet och vi hinner inte ens vara där i två minuter innan vi är mitt uppe i politiska debatter med olika bolivianska entusiaster. Det är en vänskaplig stämning och nyfikenhet blandas med starka åsikter. Enligt Miguel, en av de mest frekventa deltagarna, så händer det någon enstaka gång att det blir bråk och slagsmål: - Jag slår aldrig någon själv oavsett hur upprörd jag blir, men om någon börjar så slår jag ju tillbaka.
Vad som imponerar mig mest är att det är så många som har en genomtänkt åsikt och gärna vill uttrycka den. En del av dem som är där har stannat till på väg hem från jobbet och vilka ämnen som än tas upp så finns det tankar och idéer. Andra är där varje kväll och har idéer om att starta egna politiska partier. Vi pratade om de nuvarande regeringarna i Bolivia och Sverige, politiska ideologier, franska filosofer, ekonomisk utveckling, jämställdhet och biståndsarbete. Jag önskar att jag hade kunnat stanna längre men tyvärr blir centrala La Paz ett farligt område nattetid. Både jag och Emma känner att vi absolut vill tillbaka till ”Trappan” och vi får se hur lång tid det dröjer till nästa gång.
Den här veckan har vi även haft Forum Syd på besök och jag har fått fungera som tolk vid deras besök på olika organisationer. På tisdagen pratade vi med Svalornas egna samarbetsorganisationer Cenarproc och NATs, men både onsdag och torsdag blev nya erfarenheter för mig. Sammanlagt blev det fyra ungdomsorganisationer och det har varit otroligt spännande att träffa dem och få inblick i verksamhet och organisation som klart skiljer sig dem emellan.
/Martina Hibell
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar