Roxana Ortiz i Nicaragua, inlägg 11
Under den gångna veckan uppmärksammades den internationella dagen mot våld mot kvinnor. Och visst är det nödvändigt med kampanjer som upplyser allmänheten om våldet som är både fysiskt, psykiskt och sexuellt. Men att sitta på bussen från Estelí till Managua en vanlig vardag och lyssna på hennes historia i två och en halv timme fick mig att inse att våldet är mycket mer subtilt än jag någonsin har kunnat tro.
Att inse att våldet mot kvinnor är inbakat i språket, i orden vi använder. Språket avslöjar något obskyrt, sättet vi pratar och tilltalar männen, våra makar, vår sambo och sist men inte minst våra älskare.
”Jag är på väg till Managua, jag har fått lov att åka idag och det är jag glad över” sade hon som satt brevid mig på den bekväma expressbussen till Managua. Hon lyckades få mig att slita mig ifrån boken, ”Män som hatar kvinnor” av Stieg Larsson, och jag stoppade in den i min brunslitna skinnväska. Jag blev nyfiken. Vad då ”jag har fått lov...” undrade jag.
”Ja, jag frågade min man om lov för att åka till Managua för att göra några undersökningar ... Vet du vad, min man ogillar att jag står vid dörröppningen och pratar med de andra grannkvinnorna. Han blir vansinnig och säger att det är bara horor som gör sånt.”
Hon, som förmodligen bär många namn, är 36 år, har två barn och jobbar på en tobaksfabrik, liksom sin man. Hon tjänar ett par hundra córdobas mindre i månaden än honom. Från tobaksfabriken är det raka vägen hem. Där väntar matlagning, disk, tvätt, barn och man. I 20 år har han sagt: ”din mat duger åt grisar", "du är gammal och fet”. Hon är diabetiker och mannen ser döden framför sig och säger till henne: "om du dör så blir det ju så tråkigt hemma för vem ska göra sakerna i huset... det är mitt största bekymmer om du dör”.
Hon berättar att hon är trött på allt och hon orkar inte längre. ”Jag har aldrig fått ett enda slag men inte en enda dag har han sagt något positivt”.
Sexlivet, det kanske inte ens går att kalla det för sexliv. Hon berättar att han drar ner kalsongerna, lägger sig över henne och får ”det” överstökat. Sedan vänder han sig om och somnar. Han håller inte igen och fiser efter sexakten. Det svider i slidan så pass mycket att hon inte ens kan sätta sig ordentligt nästa dag.
Hon gick till gynekologen och berättade hur sexet gick till. Läkarens råd var... ”men varför provar du inte någon ny... alltså hitta någon och känn efter ett nytt sätt att ha sex?”. Hon tog sig mod och flirtade med hennes mammas granne och... ”vet du vad jag kände, alltså det var helt sjukt... hela jag darrade efter att vi hade haft sex”, ”jag var lycklig i sängen”. Till slut sa jag till henne:
- Vet du vad jag tror... jag tror att du går runt och testar idén om att separera. Hade du velat stanna kvar med din nuvarande man så hade du sagt ”åh, han är så fantastisk och så bra med mig”. Uppenbarligen så vill du komma därifrån, säger jag.
Hon tittar mig i ögonen och ler.
- Ja, du har nog rätt. Det är det som håller på att hända. Jag orkar inte mera. Jag är slutkörd. Titta på mina händer, jag har blåsor på fingertopparna och jag får aldrig vila.
Hennes ordval avslöjade ett förtryck, en kvinna som är underordnad en man, en ojämlikhet. Sist men inte minst våldet som män utövar mot kvinnor.
Det är inte första gången jag hör en kvinna prata så här. Det är inte första gången och troligtvis inte den sista jag hör en diskurs som är underordnad männens. Kampen mot mäns våld mot kvinnor måste fortsätta.
Text: Roxana Ortiz
infonicaragua@svalorna.se
10 kommentarer:
Roxana, du lyckas återigen skriva sådär så att det verkligen känns. Sluta aldrig brinna som du gör, vi behöver sådana som dig!
Tack så mycket. Jag hade sett framför mig en skön resa med en spännande bok men när hon började prata så blev jag helt tagen. Var tvungen att skriva om henne, fanns inget annat att göra
Mycket bra skrivet. Som vanligt. Du fortsätter att skaka marken under mina fötter.
Japp, känner igen det där försiktiga prövandet från när jag jobbade på flyktingmottagning. Där handlade det ibland om man skulle våga separera och bli helt själv i ett främmande land. Dessutom så är det ju i flera fall inte heller accepterat, vare sig kulturellt eller religiöst, att skilja sig. Hur ligger det till i ett katolskt land som Nicaragua? Är skilsmässa tillåtet och accepterat av samhället?
Måste varit ett väldigt spännande möte, för egen del så ska det till något speciellt för att lägga ifrån mig en bok under en resa. Jag hoppas jag får några spännande möten under min rundresa i Nicaragua.
Härligt att se ett så viktigt och svårt ämne på bloggen. Och svårt att göra rättvisa, utan att kvinnan framstår som ett offer. Skriv gärna något om på alla de sätt män också blir offer för mansschauvinismen i Nicaragua, och om alla de insatser som med flera Svalorna gör för att motverka denna typ av människoöden.
Jag gillar verkligen dina ord, du e grym ju!
ett möte med en kvinna som säkert har många namn. att du lägger i från dig din bok (stieg larsson som ju dessutom är svår att slita sig i från), lyssnar på denna hennes berättelse, berörs och förargas och sedan skriver en text som läggs ut på denna blogg för att väcka alla oss som sitter framför våra datorer. det säger mycket om dig. och det gör skillnad. dina ord gör skillnad. du är närvarande där i deras vardag. jag är inte förvånad. jag är, som jag alltid har varit, imponerad.
Hej Roxana ! lillsyrran här, det går inte att säga något annat än att du borde skriva en bok, för att du har konsten och magin i dina tankar som gör att du kan överföra det skriftligt
Du är suverän på göteborska
kram
Lorena
Escribes sobre temas tan complicados, pero lo haces de una forma tan simple que cualquier lector, no los puede dejar pasar.
Sigue luchando!!!
Du skriver om komplicerade grejer men du gör det på ett så enkelt sätt att ingen kan låta bli att läsa.
Fortsätt!!!
Hejsan på er alla som har kommenterat bloggen! ett djupt tack och vilka fina och vackra ord!
Jag ska givetvis svara också på de frågor jag har fått:
Till Sammy: skilsmässa är tillåtet men frågan är... kan kvinnor verkligen skilja sig? DÅ syftar jag på fattiga kvinnor som inte har tillgång till utbildning eller jobb. Jag tror att det finns fler kvinnor som vill skilja sig men som inte kan.
I dagarna står vi inför firandet av La Purisima Concepcion de Maria (i andra ord: när jesus blev tillverkad). Vi ser Nicaragua, ett land som har gått och blivit djupt religiöst men vi ser även ett land där en gång per vecka dödas en kvinna av sin man, I GENOMSNITT.
Mycket märkligt i ett land som ska leva efter kristna värderingar, eller...
Bara den här siffran talar för att vi står inför FEMICIDE, mord av kvinnor för att det är kvinnor.
Till Anonym om Män som blir offer för manschauvinismen...
Män som offer för Manschauvinism... nja... vill jag påstå. Den här frågan vill jag relatera till de traditionella könsrollerna vi lever idag. För att de existerar och vi ser dem världen över. Könsroller är ett grymt uttryck för männens överordningen i dagens samhälle.
Klart att männen är fasta i sina roller som ska lyda under orden: upprätthålla patriarkatet oavsett pris! Därmed är de låsta till sin roll.
Jag har lite svårt för att se männen som offer för manschauvinism...Ett patriarkat vilar på att makten över kvinnor måste upprätthållas. Om vi, både män och kvinnor, vill leva i ett jämlikt samhälle, där slagordet: allas lika värde, verkligen får plats i samhället, så kräver det att männen avstår från sin privilegierade maktposition. Ett samhälle där alla får plats oavsett om man har en penis eller en vagina. Alltså att vi går från ett samhälle där könsrollerna upplöses till ett annat, som byggs efter helt andra principer.
Men en sak är säker... det är inte bara kvinnan som är offer. Och för att vi ska någonsin kunna verkligen bygga ett samhälle på nytt så är jag övertygad om att vi måste bryta upp med ett samhälle som byggs upp på könsrollerna. Och detta handlar inte bara om Nicaragua. Varför innehas närmare 80 procent av alla tjänster inom den offentliga sektorn i Sverige av kvinnor? medan i den privata sfären är det the mans playground. Varför är det jobbigt för tjejer mellan 25-35 år att söka jobb i Sverige?
Slutligen vill jag säga att patriarkatet vilar på att vi, män och kvinnor, lyder under våra kön och på så sätt är vi fasta och låsta att uppfylla vissa uppgifter i samhället.
Till Anonym: lillsyrran,
Ja du... en bok vill du ha... det blir lite svårare. Vilken prestations ångest! Skämt åsido. Visst skulle det vara roligt med att skriva en bok, kanske en vacker vårdag á la Sweden.
Om någon vill fortsätta debattera så är det bara roligt!
Tack så mycket för allt ni har skrivit!
Skicka en kommentar