Presentation

Lär känna våra praktikanter här.

31 mars 2016

Workshops och vardagssexism

Nu har APEADECO kommit igång med de första workshopsen för året och att bli skjutsad till workshops-salen på cykeltaxi är därför en speciell känsla. En gigantisk stationär högtalare, projektor, dator, smörgås och dricka (till alla 35 deltagare i workshopen) skall också transporteras från kontoret till samma plats.

Samtliga deltagare (i åldrarna 13- 16) har deltagit i DEDENAN II projekten tidigare och är mer eller mindre familjära med temat. I dagens första övning delas eleverna upp i en tjej- och en killgrupp som ska utse varsin representant som ska kläs ut till en utomjording som precis har kommit till jorden för att lära sig om män och kvinnor. Denna övning utmynnar sedan i en diskussion om vad som är skillnaden mellan kön och genus. Sammanfattningen antyder att eleverna har förstått.


Alex kläs ut till en utomjording som precis har kommit till jorden. Foto: Jennifer Linder

Kära pappa” är en kortfilm från norska hjälporganisationen Care Norge där ett fortfarande ofött barn, en flicka, ber sin pappa att sätta stop för de sexistiska kommentarer och skämt som skapar grogrunden för den våldtäkt och det partnervåld hon senare ska utstå. Filmen (som har mottagit både ros och ris) tar plats i Skandinavien, men i det lilla klassrummet på andra sidan världen får den exemplifiera att sexism och våld mot kvinnor inte är problem som är isolerade till Nicaragua. De existerar över hela världen och ett högt BNP innebär inte att sociala problem försvinner av sig själv. Den används även för att skapa diskussion kring vems ansvar det är att sätta stopp för vardagssexismen och hur vardagssexism lägger grunden för extremare typer av sexism och våld.

I det bullriga klassrummet hörs flera röster, många gånger samtidigt. Ivana Anahir Delgado Bustamante är en av de som uttrycker sin åsikt kring dagens ämnen, och ställer även upp på en kort intervju efter workshopen.

På frågan om vad hon tyckte om dagens workshop behöver hon ingen förberedelse utan börjar genast rada upp så många punkter att hennes intresse för jämställdhet lyser igenom omedelbart. Hon börjar med att säga att det finns flera som väljer att delta i workshopsen för matens skull, men att hon själv är där för att hon vill lära sig. På frågan om vad som var mest intressant under workshopen svarar hon:

”[att lära sig om] Machismen. Machismen sker mycket i hemmen och vi ser det som något normalt fast det inte är det.”

Hon nämner även att männen ropar mycket på kvinnorna när de promenerar på gatorna och att det har att göra med en brist på respekt. Samtidigt tror hon att detta kanske håller på att minska.


Ungdomarna gör en övning på temat könsroller och ’machosismo’ (sexism). Foto: Jennifer Linder

Tankarna vandrar till hur en workshop kan påverka, få människor att tänkta till och förändra, men också hur den kan få folk att inte göra det.

Men för varje person som deltar i workshopen för matens skull finns det förmodligen en som deltar för att de brinner för ämnet. Smörgåsar och juice i all ära men att delta någorlunda aktivt under två timmars tid får mig ändå att tro att åtminstone någon utav övningarna har skapat tankar hos de flesta som deltagit. Hos Ivana är det i alla fall tydligt att dagens tema har berört. Det är också tydligt att hon har reflekterat över dessa ämnen tidigare, förmodligen även utanför lärosalen.

Jennifer Linder, programpraktikant, Nicaragua



Inga kommentarer: