Först håller jag en kort Power Point-presentation om hur vi framställer och förstärker olika könsroller och makthierarkier i samhället genom foto och media. Jag lyfter olika diskussionsfrågor där säkert mer än hälften lyssnar noga och deltar i diskussionen. Jag talar om skillnaden mellan konstnärliga och journalistiska bilder. Vad räknas som subjektivt och objektivt i de olika fallen? Jag ger lite exempel (typiska Genusfotografen-exempel) på hur foton tagna underifrån ger ett intryck av makt medan ett foto uppifrån kan ge en förminskande känsla av subjektet i fråga. Bilder som förstärker föreställningar om män som aktiva subjekt och kvinnor som passiva objekt.
Därefter flippar jag det hela och visar exempel på hur vi kan gå tillväga för att ta bilder som vänder upp och ned på könsrollerna och makthierarkierna. Vi går igenom foton tagna av olika praktikanter från Svalorna LA. Foton som lyfter fram barn och unga som starka och självständiga subjekt, bilder på latinamerikanska män i situationer som bryter mot förstelnade maskulinitetsnormer. En bild på bolivianska kvinnor i traditionell folkdräkt som spelar fotboll. Övertydligt exempel, ja vet. Men tyvärr kan det behövas för att göra poängen om aktiva och icke-stereotypa subjekt tydlig.
Efter presentationen kommer själva uppgiften som de nio unga kommunikatörerna ska få sätta tänderna i. Jag radar upp några teman, kärlek, vänskap, frihet, konflikt, makt, machismo, som de sedan ska försöka fånga med kamerorna som jag lånar ut till dem. De får gärna komma upp med egna teman om de vill också.
En slide från min presentation om hur genus görs inom media och foto. Foto: Johannes Rydinger
Tillsammans beger vi oss till terminalen och den stora marknaden där ungdomarna börjar knäppa loss utan hämningar. Deras första subjekt: en äldre polisman som sitter och skriver på sin skrivmaskin. Makt! Ungdomarna samlas runt honom, på avstånd, och står ogenerat och fotar.
Vi går vidare, längre in i den myllrande marknaden och jag följer efter dem med min egen kamera och filmar. Tanken är att jag ska göra en kortare dokumentär om den lilla kommunikationsgruppen och deras utveckling (handlingen är uppenbarligen fortfarande "in the making" så mer än så kan jag inte avslöja).
Efter att ha smugit sig på gamla tanter, hästar och polisofficerare börjar de känna sig klara och vi går tillbaka till Mary Barredas kontor intill bussterminalen. Jag samlar ihop alla bilder på ett USB, gör i ordning en slideshow med hjälp av projektorn och sätter på lite skön salsamusik i bakgrunden. Vi går igenom bilderna och diskuterar dem. Men det blir mestadels asgarv till alla suddiga närbilder på bananförsäljare och rumpor. De verkar i alla fall haft roligt och nog har de väl lärt sig ett och annat eller?
Darin, en av deltagarna i den unga kommunikationsgruppen, lunkar förbi i korridoren och jag ropar in honom på mitt kontor. Jag försöker pressa honom på lite frågor:
- Vad tyckte du om workshopen egentligen?
- Visst den var väl bra…
- Vad lärde du dig då?
- Hur man tar foton och sådär…
- Okej men mer specifikt, Darin.
- Ja men hur man tar foton från olika vinklar, olika nära och långt bort, hur det blir olika uttryck för kvinnor och män.
Jag ger upp att pressa honom på mer information den här gången och vi börjar söka upp bra artister på Spotify istället. Selena Gomez, Skrillex. Nästa steg med min kommunikationsgrupp är att redigera bilderna vi tagit. Lära känna ljusstyrka, kontrast, mättnad. Min plan är sedan att skriva ut deras bilder och arrangera en vernissage för folket kring terminalen.
(Nästan) hela gänget unga kommunikatörer. Fotografisk utmaning att fånga alla på bild samtidigt men här ser vi från vänster: Francis Charaina Arelys, Neiyn Trujillo, Adriana de los Angeles Lopez, Darin Stiven Ruiz, Sandra Marcela Hernandez Quezada. Foto: Johannes Rydinger
Johannes Rydinger , infopraktikant, Nicaragua
1 kommentar:
Den där workshopen hade jag velat vara på! Det där kan ju bli hur bra som helst!
/Mats
Skicka en kommentar