De andra barnen och ungdomarna utbyter blickar och instämmer ivrigt med nickningar.
- När jag dansar så känner jag mig stark, säger en av killarna lite blygt, samtidigt som en annan utropar att han känner en massa känslor på en och samma gång.
Vi sitter bara några centimeter ifrån varandra på de små färgglada trästolarna i Club Infantils samlingslokal i det nordöstra distriktet. Utbildaren Fátima Cuadra ska hålla sin första workshop om handarbete och vikten av återvinning, och jag har fått den stora äran att vara hennes assistent. Fátima passar först på att reflektera tillsammans med barnen och ungdomarna om organisationens olika aktiviteter; om vad de känner när de deltar i dem och varför de är viktiga. En diskussion om dans står först på schemat och stämningen är glad och bubblande.
”Välkomna till det nordöstra distriktet”, står det på väggen i samlingslokalen. Foto: Linda Fagrell
Club Infantil jobbar i 5 stycken distrikt i Jinotega. I varje distrikt hålls olika aktiviteter och nästan alla distrikt har en samlingslokal där barn och ungdomar kan samlas för att till exempel få hjälp med läxor, bli klippta och till-snyggade av frisören Francis och sminkösen Leslie, måla tavlor och skriva poesi eller gå i terapi hos barn- och ungdomspsykologen Fátima. Huvudtanken är att det ska vara ett utrymme där de kan bli sedda och hörda både av organisationens utbildare och av varandra.
I de olika distriktens samlingslokaler kan barnen och ungdomarna träffas för att byta erfarenheter, umgås och få hjälp med lite allt möjligt. På bilden väntar Jaded Sarahi Castro (till vänster) och hennes vänner förväntansfulla på Francis Picados magiska sax. Foto: Linda Fagrell
Efter en stund blir stämningen i rummet lite mer allvarlig.
- Hur många av er är det som har gått i samtalsterapi hos vår psykolog? frågar Fátima, varpå alla räcker upp handen.
- Varför är samtalsterapi viktigt för er? frågar hon vidare, och Sarahi svarar eftertänksamt på frågan.
- Där kan du prata om din situation hemma utan att någon skvallrar. Vissa tror att samtalsterapi bara är för ”knäppisar”, säger hon, men det är inte sant. Det hjälper dig att läka och att våga prata om saker.
De andra håller med.
När workshopen slutligen är igång filosoferar vi om huruvida återvinning kanske skulle kunna ge oss evigt liv om vi lär oss att bygga nya saker av gamla saker. Diskussionen är i full gång och alla har tusen saker att säga.
”Om vi lär oss att återvinna så kanske jordens resurser aldrig tar slut”. Barnen och ungdomarna deltar nyfiket i Fátima Cuadras workshop. Foto: Linda Fagrell
Det pratas om evigt liv, men jag tänker på värdigt liv. Varför behöver alla i rummet gå i samtalsterapi? FN:s barnkonvention säger att en av barnens rättigheter är att deras bästa alltid ska sättas i främsta rummet. Detta för mig osökt tillbaka till vad organisationens direktör Lydia Palacios tog upp under måndagens morgonmöte på huvudkontoret:
- Ett stort problem i Nicaragua är att barnen alltid tror sig stå i tacksamhetsskuld till regeringen när deras rättigheter respekteras. Vi hör ofta barn inom organisationen säga ”tack till regeringen som lyssnar på oss”, i sina presentationer och föredrag. Visst ska barnen uppmärksamma att politikerna lyssnar på dem, menar Lydia, men inte tacka dem för det. Vi på Club Infantil måste bli bättre på att påminna barnen om att detta är politikernas skyldighet, och inte någon fin present, avslutar hon med eftertryck.
Linda Fagrell, infopraktikant, Nicaragua
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar