Den strategiska planen

I mitt första blogginlägg för Svalorna Latinamerika skrev jag om Mary Barredas förmåga att hålla sig både reflexiva och praktiska i sin verksamhet “för att skära igenom den tjocka värmen.” Jag har under mina månader täckt en del av deras praktiska arbete, så för omväxlingsskull lägger vi nu fokus på den “lite torrare” delen av jobbet: den strategiska planen.

På måndagar sätter vi oss i en hästsko i en luftkonditionerad sal på Mary Barredas huvudkontor (en av få rum i León med AC tror jag) för att steg för steg, revidera och diskutera fram en strategisk plan för Mary Barredas verksamhet. En plan som ska gälla mellan 2016-2025.

- Vi får hjälp av en extern samordnare som granskar vår plan utifrån hur vi formulerar Mary Barredas vision, uppdrag, värderingar samt övergripande och specefika mål för de kommande nio åren, berättar Rosa Maria Espinoza, verkställande chef på Asociación Mary Barreda.

Mercedes Toruno och Rosa Maria Espinoza, två framstående profiler bland Nicaraguas sociala rörelser. Foto: Johannes Rydinger

Det serveras kaffe, te och kakor och jag dricker mig halvt bedövad på kamomillte. Varje sådant möte börjar med en runda där alla får berätta hur de mår, både på ett personligt och professionellt plan. Hela dagen går åt att tillsammans gå igenom delmål efter delmål för att revidera procentsatser, formuleringar, definitioner, indikatorer på uppfyllda resultat osv. Allt görs genom entusiastiska diskussioner, allvar och humor. Vi utbyter erfarenheter. Det skämtas och diskuteras. Ofta hamnar vi långt från ämnet men återkommer efter en kvarts anekdot-berättande till poängen: Hur kan de statliga institutionerna som skola, hälso och utbildningsmyndighet bäst hjälpa oss för att förhindra våld mot kvinnor och barn, prostitution och barnsexhandel? Hur tillgodoser vi bäst kvinnorna som befinner sig i prostitution och som kommer hit för hjälp? Statistiken visar att 50 procent av kvinnorna har kunnat lämna prostitutionen genom Mary Barreda, men hur når vi fler? Osv.

Alla får säga sitt. Den här gången har vi också äran att ha med den gamla Mary Barreda-räven Mercedes Toruno (hon var med och grundade organisationen för 25 år sedan), som jag bland annat gjort ett ingående reportage om här.

- Vi jobbar med en slags dialogteknik för att komma fram till våra beslut. Om det är något vi inte kommer överens om försöker vi göra en djupare analys av frågan för att kunna diskutera vidare och komma fram till ett beslut (…) det är ett rum där vi har möjlighet att uttrycka vad vi vill för varandra.

Efter åtta timmar räcker det. Mot slutet tenderar det att bli mer och mer fniss och skrattanfall. Folk gnuggar sig i ögonen, vi packar ihop för den här gången och stångas nästan omkull av värmen när vi går ut ur den luftkonditionerade salen.

För mig verkar det som att skratt, personliga anekdoter och den avslappnade stämningen hjälper till för att orka bedriva en sådan kämpig grej som att formulera en strategisk plan för nästan 10 år framöver och samtidigt behålla det öppna diskussionsklimatet.

Mary Barreda bjuder sina anställda på lunch. Ett välförtjänt break i arbetsprocessen.

Foto: Johannes Rydinger

Johannes Rydinger, infopraktikant, Nicaragua