För att kunna svara på ovanstående rubrik så måste man först
definiera ”på riktigt”, vad menar jag med det? Efter detta blogginlägg kommer
vi lite närmare min definition. En av de största anledningarna till varför jag sökte mig till denna praktik
med Svalorna var just att jag ville förstå PÅ RIKTIGT. Jag ville få större
insikt i hur internationellt utvecklingsarbete går till i praktiken och inte
bara i teorin, något av en klassisk anledning till praktik. Många gånger under
vår förberedande utbildning (som vi hade både på Svalornas huvudkontor och på
SIDA) har vi fått förklarat för
oss biståndsarbete har gått från tanken att vara så kallat behovsbaserat arbete
till rättighetsbaserat arbete. Detta innebär att man utgår från människors
rättigheter istället för att utgå från deras behov. En
av anledningarna till skiftet till rättighetsbaserat arbete är att
behovsbaserat arbetet anses förminska statens ansvar att tillgodose den egna
befolkningens behov. Inom rättighetsbaserat arbete anses staten ha ansvar att respektera, skydda och
förverkliga människors rättigheter. En viktig del av arbetet är därför att
informera utsatta människor om sina rättigheter och om statens skyldigheter
gentemot dem.[1] Det låter
bra i teorin men hur ser det ut i verkligheten? Jag valde att lämna min trygga
vardag i Sverige och åka till
Nicaragua för att förstå detta ytterst viktiga arbete i praktiken.
Telica,
Nicaragua februari 2015
Nu kära läsare ska jag ge er ett exempel på vad jag tycker
är att förstå PÅ RIKTIGT. Mina två
första veckor så ägnade jag mig en del åt översättning på Svalornas lokalkontor
i Estelí,Nicaragua. Ett av de dokument som jag översatte var en så kallad ”Risk
matris” i riskmatrisen tar man fram, många gånger med hjälp av konsulter, olika
risker som organisationerna ser i genomförandet av programmet. I
riskmatrisen tar man också upp förebyggande åtgärder, vilka konsekvenser
som uppstått (om risken inträffat) och vad man gjorde för att hantera
situationen. Programmet här i Nicaragua, som Svalorna finansierar,
kallas: ”Programmet för barn och ungdomars rättigheter och utveckling i
Nicaragua - med fokus att
förebygga kommersiell sexuell
exploatering”. Exempel på risker för programmet är:
1.
En prisökning för att verkställa aktiviteter,
detta på grund av den instabila ekonomiska situationen i landet.
2. Den
nuvarande regeringen leder till konflikter i relationerna mellan ledare, lokala
ledare och nya organisationsstrukturer, som leder till svårigheter för
organisationernas arbete.
3. För
hög arbetsbelastning för personalen inom programmet.
Yes precis som ni kanske känner så tyckte jag att det var
intressant att läsa om riskerna och det går ju att förstå rent språkligt, dock
känns det samtidigt ganska torrt och sakligt? Men att förstå riskerna skulle
bli en upplevelse långt ifrån torr.
När jag hade min första dag på APEADECO, Svalornas
samarbetsorganisation i Telica, så fick jag gå en presentationsrunda i
kommunen. Första anhalten var polisstationen där jag fick träffa polischefen,
andra var hos borgmästarinnan och tredje hos rektorerna på två av skolorna. En
av de förebyggande åtgärderna för att undvika konflikter mellan lokala
ledare (risk 2) är till exempel
att ta personlig kontakt med dem, visa vördnad för deras roller som ledare så
att de känner sig delaktiga i vad APEADECO gör i kommunen. Så när jag med lite
nervösa steg klev in på borgmästarinnans kontor med tanken: ”Varför ska de
presentera mig, jag är ju inte
insatt i arbetet här än” , så gick det upp för mig: jag förstod PÅ
RIKTIGT! Jag förstod att dessa besök var
en del av riskmatrisen! Man vill att de allmänt erkända ledarna ska
känna delaktighet i det vi gör och vad som sker. Min kollega Juan Luis
förklarade också att de alltid måste be om tillåtelse på de olika
institutionerna innan de genomför en aktivitet, så därför är det extra viktigt
att ledare är vänligt inställda mot oss. Men tänk er samma situation i Sverige
att man går in och småsnackar lite med polischefen eller kommunchefen i
Tyresökommun, dessa personliga möten ersätts ofta av mail eller kontakt med
sekreterare.
Mina kollegor
som tog mig runt på presentationsrundan: från vänster Jose Luis, Luis, jag
& Norvin
På besök i en av
skolorna.
Sådana här känslor av att förstå PÅ RIKTIGT slår mig varje
dag, med olika ”aha upplevelse” grad. Att det jag är med om är små pusselbitar
för att förstå får jag även påminna mig om i stunder av frustration: när ALLA
verkar jobba utan klocka-2 timmar förseningar är vardagsmat, när elektriciteten
försvinner och vattnet stängs av,
föräldrar som inte tillåter sina barn att vara med på våra Workshops om barns
rättigheter, brist på struktur, brist på sömn på grund av diverse djurläten
osv. Jag försöker hela tiden tänka positivt och påminna mig om att
ALLA upplevelser är min väg till att förstå PÅ RIKTIGT.
,
Att tänka positivt, Las piñitas , Vid Leóns kust
Hälsningar från ett 40-gradigt Telica, Nicaragua
Elin Jakobsen Rydstedt, Programpraktikant
[1] http://fufkorrespondenterna.com/2014/12/11/en-balansgang-mellan-rattighetsbaserat-och-behovsbaserat-arbete/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar