Telica, APEADECO - och folket bortom staden

Vid första anblick ser Telica (Nicaragua) ut som vilken sömnig småstad som helst förutom att den kantas av två vulkaner som stundtals skymtar fram mellan träd och hus. Rytmen är långsam, hundarna skäller eller sover på gatan och folk hälsar på varandra på det lilla torget i kärnan av staden.

Nära torget har APEADECO sitt kontor. De jobbar ständigt med att hitta vägar för att nå ut med information om hur det går att skydda barn och ungdomar från att hamna i sexhandel. För Telica är mer än vad som ögat når. Den största delen av befolkningen bor inte alls i staden, utan ute på den omgivande landsbygden.

Torget i Telica med vulkan Telica och Santa Clara framskymtandes i bakgrunden. Foto: Jennifer Linder

På en plats där tillgång till internet inte är en självklarhet räcker inte en uppdaterad facebook-sida med många likes för att sprida viktig information, och få är de som ovetandes snubblar in på APEADECO:s kontor. För att nå människor längre bort från stadskärnan krävs därför tydliga strategier.

APEADECO:s målgrupper består av barn och ungdomar, deras föräldrar och olika nyckelaktörer. Workshops på skolorna och i andra lokaler är deras mest grundläggande sätt för att medvetandegöra om barnsexhandel, och en av strategierna för att sprida informationen därifrån är att deltagarna uppmuntras till att prata om det i sina egna kretsar på hemmaplan. I skolorna i urbana Telica känner de flesta redan till APEADECO, men även i de skolor som finns på landsbygden syns deras närvaro i form av planscher med information. Något som är viktigt då inte alla barnen reser in till staden på vardagarna.

När jag intervjuar Maria-Elena som jobbar på APEADECO berättar hon att en annan mycket viktig aktion för att nå ut med information till landsbygden möjliggörs av deras kommunikationsgrupp (beståendes av barn och ungdomar). De har som uppgift att spela in radio vinjetter och hålla program på den lokala radiostationen. På detta sätt hoppas de nå så stora delar av den indirekta delen av målgruppen (de barn, ungdomar och vuxna som inte själva deltar i programmets aktiviteter) som möjligt. Hon påpekar även att det är av stor vikt att dessa vinjetter och program kommer ut så ofta som möjligt så att meddelandet upprepas.

En annan strategi jag får höra om är att APEADECO ibland använder så kallade ”perifoneos” (särskilda bilar med högtalare på installerade på taket) samt flygblad. Utifrån de 63 områden som Telica är uppdelat i (utanför stadskärnan), så har de via denna metod nått ut och kunnat ha kampanjliknande aktiviteter på gatorna i ca 15 av dessa områden.

På frågan om vad den största utmaningen med att skapa en ordentlig spridning av informationen svarar Maria-Elena att det är de ekonomiska resurserna. Att hyra en ”perifoneo”-bil med tillhörande chaufför som kör runt i områdena kostar pengar, och ju längre bort från stadsområdet och ju sämre infrastruktur det är desto dyrare blir det. Även radiovinjetter och program kostar.

Att gå runt i staden Telica kan ibland kännas som att vara i en avskild värld där de flesta runt omkring en är grannar, kollegor eller har någon typ av släktband. Ibland är det därför lätt att glömma bort de utmaningar som både APEADECO och befolkningen ibland ställs inför i sina ansatser för att faktiskt lyckas möta varandra.

Jennifer Linder, programpraktikant, Nicaragua