Den engagerade ordföranden

Utanför huset surrar bina och inne på ett bord står burkar fyllda med guldfärgad honung. Erica Soto har haft bikuporna utanför sitt hus i två år och honungen från bina blir en extra inkomst som hon delar med de andra i föreningen.
Sedan två år tillbaka är Erica ordförande i Asociación Productores Agropecuario Tipan Paracolca (föreningen för jordbruksproducenter Tipan Paracolca). Hur en förening fungerar och vad en ordförare ska göra lär hon sig genom att fråga eftersom hon inte har någon tidigare erfarenhet av det. Hon har inte heller haft möjlighet att gå ut gymnasiet men hon vill lära sig nya saker och tycker om att delta, utbyta idéer med andra och att involvera sig.

Hemma hos Erica står burkarna från den tredje honungsskörden föreningen gjort. Foto: Mathilda Bäcklin.

– Tidigare var jag väldigt tyst av mig, men alla har rätt att komma med sin åsikt, berättar Erica.
Och hon tycker att åsiktsutbyte är en av de viktigaste delarna med att delta i föreningar. Hon berättar att hon tycker att det är viktigt att folk uttrycker sina åsikter och hon vill att alla ska våga ta mer plats. Tidigare har Erica varit kommunledamot i byn Tipan för att främja en ren politik där alla vill engagera sig och arbeta för området.
– Det Castilla Media behöver är utveckling av hemmen och fälten. Det finns stora ojämlikheter och det mesta hamnar i större städer som Arequipa. Utvecklingen kommer inte hit.

Erica har samarbetat med Svalorna Latinamerikas landsbygdsutvecklingsprogram PDR sedan programmet startade i Castilla Media år 2012, och nu deltar också hennes man och två barn. Hon tycker att aktiviteterna har hjälp samhället mycket och menar att det gäller att passa på att lära sig av PDR medan de är här så att de sedan kan fortsätta utveckla Castilla Media på egen hand.
– Vi i föreningen kommer sakna PDR när det tar slut år 2016, men vi känner också att vi kan klara det här själva nu. Fram till slutet av 2015 har vi en arbetsplan att uppfylla så vi vet vad vi ska göra, vi vill bara att PDR hjälper oss och stöttar oss fram till slutet av programtiden.

Sammanlagt blev det runt 70 kilo honung när föreningen skördade honung senast. Foto: Mathilda Bäcklin.

Enligt Erica är machismon en av Castilla Medias största utmaningar. Hon berättar att en del kvinnor inte får vara med på PDRs aktiviteter för sina män men hon tror att PDR kan hjälpa till med arbetet mot machismon. Med PDRs utbildningar ökar respekten bland ungdomarna som leder till mindre machismo, ökad jämställdhet och en syn på alla som lika värda förklarar hon. Men trots att kvinnorna i Castilla Media inte har samma makt och frihet som männen skulle Erica inte vilja byta roller.
– Att vara kvinna är underbart! Kvinnan är en kämpe och har fler ansvarsområden än mannen. Och en måste uppskatta det.

På Ericas baksida står föreningens bikupor som är fyllda av bin och honung. Foto: Mathilda Bäcklin.

Mathilda Bäcklin, informationspraktikant i Peru

Ungdomarnas förening i Castilla Media

Generación de Nuevos Lideres y Lideresas, GNL, (generation av nya ledare) är föreningen i Tipan för ungdomar som vill lära sig mer om och utveckla samhället de bor i. En fredag i slutet av maj träffade de Irma Timaná, fältkoordinator för Svalorna Latinamerikas landsbygdsutvecklingsprogram PDR, för att planera föreningens mål, syfte och aktiviteter.

Innan mötet startade fick några nyfikna ungdomar tittar på bilder från Sverige. Foto: Mathilda Bäcklin

Flera av ungdomarna har tidigare samarbetat med PDR och känner därför till programmet, men Irma passade ändå på att berätta för dem både vad PDR är för något och hur Svalorna LA och samarbetsorganisationerna arbetar ihop för att pigga upp ungdomarnas minnen. Under hennes beskrivning av programmet hjälpte de till att fylla i det hon berättade. De visste till exempel redan vad flera av samarbetsorganisationerna heter och hur länge de ska samarbeta med de boende i Castilla Media. Det märktes att PDR är ett program som många har koll på i Castilla Media.

Irma förklarar för ungdomarna var PDR är för något. Foto: Mathilda Bäcklin

Precis som föreningarna deras föräldrar är medlemmar i behöver ungdomarnas förening en arbetsplan för året. Irma frågade de elva ungdomarna som satt runt mötesbordet i PDR:s kontor vad föreningen ska arbeta med.
– Vi måste arbeta mot machismo och med feminism, föreslog en av tjejerna. Några andra höll med.
Att arbeta med människors mentalitet, alkoholism, dåliga vanor, att arbeta för att bevara kulturen och att arbeta med en Castilla Media-identitet var frågor de också bestämde är viktiga för föreningen. Irma lyssnade på deras förslag och skrev upp allt på ett papper på väggen under rubriken ”vision”.

De pratade också om de olika aktiviteterna föreningen ska hålla i. Dans var många av dem sugna på och det vill gärna visa upp något under årets Encuentro de Saberes som är ett tillfälle för de boende i Castilla Media att visa vad de kan. All från mat, hantverk, dans och sång brukar visas upp under eventet.  Andra förslag på aktiviteter kom också upp under mötet. De pratade om att de borde göra något för miljön i området och kom med förslaget att ha en kampanj för att minska föroreningarna i Castilla Media. Irma fortsatte skriva upp allt på pappret och till slut hade de en lite tydligare bild av vad föreningen vill göra och uppnå i Castilla Media.

Yeraldin, Anabel och Liz berättade att GNL tidigare haft temadagar om bland annat alkoholism. Foto: Mathilda Bäcklin.

Eftersom GNL handlar om ledarskap förklarade Irma för ungdomarna hur en bra ledare kan vara.
– En ledare ska vara er representant och en person med bra egenskaper, sa hon.
Hon berättade också att en ledare bör väljas genom en demokratisk process och att resultatet efter en demokratisk omröstning måste respekteras.  Och i slutet av mötet röstade ungdomarna fram en ordförande för GNL. De gav först förslag på tre olika personer i föreningen och sedan röstade de med handuppräckning. Norca Roca Aguilar blev den vinnande kandidaten när alla hade fått räcka upp handen en gång.
– Det handlar inte bara om mig utan om hela gruppen och jag ska försöka guida er på bästa sätt, sa hon som föreningens nya ordförande.

Mathilda Bäcklin, informationspraktikant i Peru

Arbetet för Castilla Medias älskade natur

Den femte juni firas Världsmiljödagen över hela världen för att öka medvetenhet om miljöproblemen vi lever med och för att öka initiativ när det kommer till miljön. Svalorna Latinamerika och samarbetsorganisationerna på fält i Peru arbetar aktivt för att bevara Castilla Medias miljö och för att påverka den så lite som möjligt. 

Det största problemet när det kommer till miljö i Castilla Media är vattnet. Smältvattnet från glaciären Coropuna förser byarna med vatten, men på grund av klimatförändringar, med stigande temperatur, har en stor del av glaciären redan smält och försvunnit. Utan den smältande snön från glaciären blir några av byarna helt utan vatten och kommer inte klara sig, och i den takt som glaciären nu försvinner är vattenförsörjningen ett stort orosmoment för byborna.

 Coropunaglaciären ligger precis ovanför byarna i Castilla Media.
Foto: Mathilda Bäcklin.

I Castilla Media är också sophantering ett problem. Det finns ingen riktig soptipp eller någon återvinningsstation, soporna slängs direkt i naturen. Därför försöker Svalorna LA:s landsbygdsutvecklingsprogram PDR lära de boende i Castilla Media hur de själva kan återanvända material. På skolor har elever fått göra konsthantverk av återvunnet material tillsammans med PDR, och kvinnor som säljer frukt har fått göra fruktkorgar av återvunnet papper. På så sätt lär de sig hur de själva kan ta hand om materialet istället för att slänga det i naturen.

PDR har även försökt minska soporna inom programmets aktiviteter. Förra året tog PDR inte med några plastglas till aktiviteterna när de bjöd deltagare på fika, utan alla fick istället ta med sig egna glas hemifrån som de sedan fick ta hem igen och diska. På så sätt minskade soporna inom programmets verksamhet.

Men att sopor tas om hand om i Castilla Media är kommunernas ansvar. Svalorna LA:s samarbetsorganisationer pratar med kommunerna om sophanteringen i området, men i slutändan handlar det om pengar. Irma Timaná, fältkoordinator för PDR, berättar att kommunerna oftast prioriterar andra områden när de gör sin budget och därför får naturen lida.

På den här branten i Castilla Media slänger flera av de boende sina sopor.
Foto: Mathilda Bäcklin.

10-åriga Davis Aldahir Vizcardo Chaupi tycker att de borde göra något åt miljön i Castilla Media.

– De borde inte slänga sopor och de borde städa gatorna varje dag, säger han.

Och de flesta som bor i Castilla Media säger att miljön, den rena luften och vackra naturen är det bästa med platsen de bor på. De pratar också ofta om hur glada de är att mycket av maten de odlar är ekologisk och att de vill att den förblir så. Därför behövs utveckling och utbildning inom miljö för att bevara Castilla Medias älskade natur och allt den har att erbjuda.

Mathilda Bäcklin, informationspraktikant i Peru

Kvinnan som kämpar för andra kvinnor

– Jag måste tänka på mitt samhälle. Jag vill göra något för alla, inte bara för mig själv.

Victoria Nicolasa Diaz Coricaza är 60 år och bor i Tipan i Castilla Media. Hon äger en av kioskerna på den lilla huvudgatan i byn och på lunchen går hon hem för att ta hand om hönsen. Men när hon inte jobbar i kiosken eller sköter om djuren arbetar hon för kvinnorna i Tipan. Hon är sedan två år tillbaka ordförande för Tipans Club de Madres (klubb för mammor).

Som ung hade Victoria dåliga betyg i skolan och redan som 14-åring var hon tvungen att börja arbeta. Hon berättar att hon hade det jobbigt och för att ta sig någonstans i livet ville hon arbeta med försäljning. Därför flyttade hon till staden Arequipa. I Arequipa lärde hon sig väva mattor och väggbonader och för att kunna uppfylla drömmen om att bli försäljare började hon köpa grönsaker som hon sedan sålde vidare. När hon blev äldre flyttade hon tillbaka till Castilla Media där hon nu bor med sin man.

Victoria Nicolasa Diaz Coricaza i kiosken hon nu äger i Tipan.
Foto: Mathilda Bäcklin.

En av sakerna Victoria oroar sig mest för är de unga mammorna i byn Tipan. Eftersom hon själv haft en svår ungdom vet hon hur jobbigt livet kan vara och önskar att ingen annan ska behöva kämpa lika mycket som hon gjort.

 – Jag lider med de unga mammorna och vill ge dem möjligheten att lära sig ett yrke. Det finns mycket machismo här. De kvinnor som blir med barn stannar i Castilla Media och får ingen vidareutbildning och har därför inte samma arbetsmöjligheter. Machismon får makt över dem, berättar Victoria.

För att arbeta mot machismon och för att hjälpa kvinnorna i byn vill Victoria ge dem möjligheten att lära sig ett handarbete som vävnad. Nu har de tre mammor i Club de Madres som har lärt sig vävnad i samarbete med Svalorna Latinamerikas landsbygdsutvecklingsprogram PDR. Men hon vill att alla mammor ska komma på deras utbildningar, samtidigt som hon förstår att det är svårt för dem när de också ska ta hand om barnen. Hennes egna barn är nu vuxna och det gör henne lugn. Därför har hon tid att göra något för byn hon bor i.

När hon började som ordförande för Club de Madres var det en oorganiserad förening. Men Victoria berättar att när hon har tagit på sig något gör hon det ordentligt, annars kan hon lika gärna strunta i att ta på sig ansvar. Idag är föreningen registrerad i de offentliga registren och alla papper är i ordning. De senaste två åren har hon arbetat hårt för att lyfta föreningen som hjälper kvinnorna i byn.

Victoria vill att alla ska få hjälp, både unga och äldre. De äldre gillar att åka till fältet och de använder sig av tekniken som PDR har hjälpt dem med, berättar hon. Hon säger att PDR hjälper dem att förstå, de har fått nya perspektiv och idéer som de inte hade innan.

– Ungdomar och kvinnor här behöver PDR. Men jag vill att PDR ska nå längre ut i annexen för där behövs de ännu mer. Dit ut når inte annan hjälp och det finns människor där som behöver hjälpen mer.

Victoria hoppas att Castilla Media kommer bli en lugnare plats i framtiden.
Foto: Mathilda Bäcklin.

I juni slutar hon som ordförande i Club de Madres. Hon vill lämna en öppen väg för nästa ordförande så att föreningen kan fortsätta arbeta framåt. Det är hennes mål. Så att de unga mammorna kan fortsätta med sin kamp.

Mathilda Bäcklin, informationspraktikant i Peru

Utbildning av kvalitet är en rättighet

Många ungdomar flyttar från Castilla Media på grund av få jobbmöjligheter och låg nivå på utbildningen. I Peru går ungefär 74 procent av skolbarnen ut grundskoleutbildningen, men på landsbygden är siffrorna lägre. Svalorna Latinamerika (LA) arbetar därför med utveckling av skolundervisningen inom programdelen ”rätten till utbildning av kvalitet”. 

För ett tag sedan följde vi med Galo och Jorge från Svalorna LA:s samarbetsorganisation CECYCAP när de besökte skolan Nuestra Señora de la Asunta i distriktet Machahuay. Medan de pratade med skolans rektor för att boka in ett möte med henne passade vi praktikanter på att prata med några av eleverna för att få veta vad de tycker och tänker om utbildning.

En av skolbyggnaderna i Machahuay, Castilla Media.
Foto: Mathilda Bäcklin.

– Skolkunskaper ger en bättre självförtroende och olika ämnen är värdefulla på olika sätt. Naturvetenskapen lär oss värdesätta naturen, matematik är bra om vi ska starta företag och lektioner i kommunikation lär oss att kommunicera, berättar Angie Carpio Ballon för oss. Hon är 16 år och drömmer om att bli psykolog.

Många av elevernas svar på våra frågor liknar varandra. Enligt eleverna vi pratar med handlar utbildning mycket om att lära sig om värderingar och att lära sig kommunicera. De menar också att utbildningen handlar om att ta eget ansvar, både för att klara själva utbildningen men också för att ta sig vidare efter studenten. Samtidigt tycker de att det är viktigt med en bra lärare som kan förklara saker på flera olika sätt så att alla förstår. Och läraren får gärna använda sig av film och kartor för att göra undervisningen lite mer levande.

Jorge och Galo pratar med en av klasserna på Nuestra Señora de la Asunta. Foto: Mathilda Bäcklin. 

Just nu är Svalorna LA:s arbete i skolorna under uppstart eftersom samarbetsorganisationen CECYCAP är ny i landsbygdsutvecklingsprogrammet PDR (Programa de Desarollo Rural) och sommarlovet från skolorna tog slut först i mars. Därför handlar en stor del av arbetet om att undersöka vad som behövs i utvecklingen av utbildningen. Galo och Jorge pratar med myndigheter, lärare, elever och rektorer för att på så sätt få en tydligare bild av hur skolsituationen ser ut och vad som behövs i området. Det som ska ha uppnåtts efter att programmet är slut i Castilla Media är bland annat att eleverna förbättrar sitt självförtroende och sina betyg. Det finns också ett mål för att hundra procent av eleverna som är kopplade till PDR känner att skolan de går i är en plats för dem där deras rättigheter respekteras och främjas.

Alla elever vi pratar med i Machahuay anser att få gå i skolan och att ha tillgång till utbildning är en rättighet som de behöver för att klara sig i livet. När vi frågar eleverna vad som skulle hända om de inte fick gå i skolan svarar 15-åriga Palmiria Sepulveda:

– Oj! Vi skulle leva nästan som slavar för vi skulle inte kunna göra någonting själva. Vi skulle inte kunna göra det vi vill i livet.


Hela intervjuerna med eleverna i Machahuay finns att läsa på Svalornas hemsida.


Mathilda Bäcklin, informationspraktikant i Peru

Att organisera sig på Perus landsbygd

Samtidigt som Svalorna LA och dess samarbetsorganisationer genom landsbygdsutvecklingsprogrammet PDR (Programa de Desarollo Rural) hjälper de boende i Castilla Media att utveckla avokadoodlingar och masvinuppfödningar, stöttar de även de boende när det kommer till att organisera sig. Inom delmål tre, som handlar om politisk och social utveckling, stöttar Svalorna LA de boende i Castilla Media att samarbeta inom och mellan distrikten.

Liliana, som precis valts till kommunalråd i distriktet Machahuay, sa under ett möte med Svalorna LA:s samarbetsorganisationer att ”Vi är så vana vid att få, men inte vid att ge”. Och hennes kommentar speglar tydligt behovet av organisering. En viktig del med att de boende i Castilla Media organiserar sig är just att de ska känna och förstå att det är upp till dem själva att utveckla samhället de bor i.

Ett av Svalorna LA:s mål är att lokala kvinnliga ledare och företrädare för samhällsorganisationer utvecklar samordnade initiativ i Castilla Media. Det är ett mål som sedan 2012 har uppnåtts med 72 procent. För att fortsätta arbeta mot målet och förbättra organiseringen har Svalornas samarbetsorganisationer möten med de som är intresserade av att organisera sig i föreningar och arbeta för utvecklingen av sitt samhälle. Tillsammans lägger de upp en arbetsplan med mål och en vision för vad det är som de faktiskt vill uppnå.

Ett planeringsmöte med fruktodlarna i Huami och PDR.

Fruktodlarna i annexet Huami har precis haft ett planeringsmöte med Svalorna LA:s samarbetsorganisationer. De bestämde sig för att bilda en formell grupp, en förening, som de kallar för Asociación de Fruticultores Ecologicos Viraco (Ekologiska fruktodlarföreningen Viraco), för att tillsammans kunna arbeta för bättre fruktproduktion i Huami. De valde också ut ordförande, kassör och sekreterare som under en högtidlig ceremoni och applåder svors in i föreningens ledning.

Mötet med fruktodlarna och Svalorna LA:s samarbetsorganisationer ledde också till att de började planera vad för typ av aktiviteter, som till exempel utbildningar, de ska hålla i föreningen. Men en av de viktigaste sakerna medlemmarna bestämde sig för var föreningens vision; att fruktodlarna i Huami ska bli ledande inom ekologisk avokadoproduktion. På så sätt kan de slå sig fram på fruktmarknaden, vilket förbättrar ekonomin och gör det lättare att utveckla området de odlar och lever i.

Under tiden PDR verkar i Castilla Media kommer nu fruktodlarna i Huami få stöd av Svalorna LA och samarbetsorganisationerna som via PDR bland annat utbildar dem inom grunderna för organisering. På så sätt får fruktodlarna verktyg för att i framtiden fortsätta utvecklingen av Castilla Media.

Mathilda Bäcklin, informationspraktikant i Peru

En biodlarförening under utveckling

De tar vant på sig de vita tyghjälmarna med nät för ansiktet, vita overaller som täcker dem från topp till tå och de tjocka handskarna som når upp till armbågarna. När de är färdigklädda går de lugnt ut till svärmen av surrande insekter. I Paracolca, Castilla Media, gör vi hembesök hos kvinnorna som jobbar med biodling.

– Ja, jag är lite rädd ibland. De har stuckit mig flera gånger, säger en av biodlarna obesvärat innan hon går bort till bikuporna som står vid sidan av huset.
Biodlarna berättar att de har blivit stuckna både runt ögonen, i benen och i händerna under tiden de arbetat med de aggressiva små djuren, men lika modigt går de ändå fram till bikuporna och plockar i de olika delarna som är täckta av bin.

Föreningen för biodlare som vi besöker har funnits i två år och de jobbar även med många andra jordbruksområden, därför kallar de sig för Asociación Productores Agropecuario Tipan Paracolca (Föreningen för jordbruksproducenter Tipan Paracolca). I början bestod biodlardelen av fyra medlemmar och fyra bikupor, idag är de elva medlemmar och tillsammans äger de sex bikupor.
– Vi har lärt oss jättemycket av att arbeta med bina. Till exempel har vi lärt oss mer om tålamod. Att se stora bisamhällen arbeta så lugn och organiserat får en verkligen att tänka efter, säger ordförande Erica Soto Silvano.

Svalornas samarbetsorganisation CEDER och biodlarna kollar hur bina har det i sina bikupor.

Idag har Svalornas samarbetsorganisation CEDER hjälpt biodlarna att kolla så att bina inte har några sjukdomar som skulle kunna äventyra hela bisamhället. De har lyft varje liten del av bikupan för att inspektera bina, larverna och honungen. På grund av regnet har bina inte kunnat producera så mycket honung den senaste tiden, men när 80 procent av plattorna i bikupan är fyllda med honung är det dags att ta fram en maskin för att få ut honungen. Sedan säljs den.

Att arbeta med biodling tar inte så mycket tid men det är ändå lättare att arbeta i en förening än att göra det ensam. Som förening är det bland annat lättare att samarbeta med restauranger och affärer som ber dem om fakturor. Det är också lättare när arbetet ska startas upp då det behövs pengar för att köpa all utrustning. Om de då är flera som jobbar tillsammans behöver inte varje person betala lika mycket som om de skulle köpa allting var och en för sig. Föreningen med biodlare och jordbrukare kan dessutom samarbeta med Svalornas samarbetsorganisationer för att få utbildning och assistans som underlättar utvecklingen av deras arbete.

På väggen hos Asociación Productores Agropecuario Tipan Paracolca hänger arbetsplanen för året.

I slutet av maj har biodlarna och Svalornas samarbetsorganisationer planerat in ett studiebesök där föreningens medlemmar ska få besöka en annan förening som kommit längre i arbetet med både biodling och jordbruk. Där ska Asociación Productores Agropecuario Tipan Paracolca få lära sig av den andra föreningen hur de kan utvecklas i framtiden.
– Vi vill lära oss mer om hur vi kan arbeta med bin och lantbruk och fortsätta utveckla vår förening, säger Erica Soto Silvano.

Mathilda Bäcklin, informationspraktikant i Peru

När avokadoexperten kommer till byn

För några veckor sedan fick Castilla Media besök av avokadoexperten Julio. Som avokadoexpert kom Julio med information om hur avokadoodlingarna i området kan förbättras och utvecklas. Under den helg han besökte Castilla Media höll han i två välbesökta föreläsningar för att stötta avokadoodlarna i deras produktion.

Ett av Svalornas mål i Peru är att producenter ska kunna använda sig av moderna och hållbara tekniker som är lämpliga för agroekologiskt lantbruk. Från 2012 till 2014 har programmet uppnått 78 procent av målet, som innefattar utbildning och ökade ekonomiska inkomster inom området. Men inom vissa delar av målet har det uppnåtts mer än så. Under 2014 förväntades det att 18 kvinnor skulle förbättra sin inkomst, men hela 41 kvinnor menar att deras inkomst har ökat, och 22 av dem har förbättrat sin inkomst med 20 procent eller mer. Och nu fortsätter arbetet fram till slutet av det här året.

Avokadon trivs bra i det lite varmare klimatet i de nedre delarna av Castilla Media. 

Hur ska avokadoträden planteras? Hur ofta ska de gödslas? Vad ska de gödslas med? Och varför ska de gödslas? De var några av frågorna som Julio besvarade under föreläsningarna som hölls i två av Castilla Medias byar. Han visade filmer och bilder på hur en bra avokadoodling ska se ut och deltagarna hade både frågor och förslag.

Under en av avokadoföreläsningarna kom en kvinna fram till mig och sa att hon tycker att de borde lära ut mer om avokadoodling i skolan eftersom det är det som de boende jobbar med. Hon menade att det skulle ge ungdomarna kunskap i arbetet som finns där och att det då skulle göra att färre ungdomar flyttar från Castilla Media för att söka jobb på andra platser.
– Om alla ungdomar fick plantera ett avokadoträd var skulle de också se vad som krävs och lära sig uppskatta yrket, viskade hon till mig medan Julio pratade om olika verktyg som kan användas på odlingarna.

Avokadoexperten Julio visade för avokadoodlarna hur de kan förbättra sina odlingar.

Själva avokadoodlingarna fick vi också möjlighet att besöka tillsammans med Julio. Efter en lång promenad upp för kullar och berg nådde vi de lummiga odlingarna. En del hade flera jättestora träd medan andra hade några få, lite mindre avokadoträd. Julio visade för avokadoodlarna hur en del blad på träden hade fått svamp och hur de kunde göra för att bli av med den. Han visade också hur en avokadofrukt ser ut när den är redo att plockas för att sedan skickas vidare för försäljning.
Efter att vi gått hade varje odlare vi besökt en lång lista med saker de skulle tänka på eller göra för att deras odlingar ska bli så bra som möjligt. Och vi praktikanter från Svalorna gick därifrån med ryggsäckarna fulla av gröna avokadofrukter.

 Avokadoodlarna hade många frågor till Julio om hur de ska ta hand om sin avokado.

På samma sätt som marsvinsuppfödningen är avokadoodlingen ett sätt för kvinnorna och ungdomarna i Castilla Media att öka sina inkomster i ett land där fattigdomen är stor, och som störst på landsbygden. Med den ökade inkomsten ökar både livskvaliteten och tron på vad de själva kan åstadkomma. Dessutom får de del av Svalornas tredje delmål, social och politisk utveckling, möjlighet att utvecklas inom ledarskap och demokrati, och att organisera produktionen tillsammans.

Mathilda Bäcklin, informationspraktikant i Peru

Processen för politisk utveckling i Peru

Förra året var det kommunval i de olika kommunerna i Castilla Media och därför är större delen av kommunalråden helt nya. Att organisera en kommun utan tidigare erfarenhet är inte helt lätt och det är en av sakerna som Svalorna stöttar regionen med. Programmets tredje delmål handlar om just politisk och social utveckling.

För ungefär en vecka sedan var vi på möte med tre av de nya kommunalråden i Viraco, en av kommunerna i Castilla Media. Galo, som annars är ansvarig för delmål två som handlar om utbildningsutveckling, gick igenom kommunallagen med de nya kommunalråden. Han pratade bland annat med dem om de olika områden som de nu är ansvariga för. Till exempel ska kommunen se till att befolkningens hälsa kan ses efter, att gator har namn och nummer och att kommunens utbildningar utformas, utförs och utvärderas.

Viraco, en av kommunerna i Castilla Media 

Peru är ett land som präglas av hög korruption. Enligt korruptionsundersökningar från Transparency International, där de använt en skala från 0-100 där 0 är väldigt korrupt och 100 är nästan utan korruption, tilldelas Peru siffran 38 (jämfört med Sverige som fått siffran 87). En låg siffra med hög korruption som varit stadig de senaste åren. Och när en stor del av befolkningen inte har särskilt högt förtroende för de som styr landet blir det extra viktigt att kommunen styrs på ett öppet och ärligt sätt.

Därför föreslog Svalornas medarbetare att kommunalråden i Viraco bland annat ska vara så tydliga som de bara kan med den ekonomiska redovisningen. De gav som exempel att kommunalråden kan skriva upp kommunens budget på ett stort ark och sätta upp det i kommunhuset så att alla som vill kan ta del av den. På så sätt behöver inte befolkningen ha några frågor eller misstankar när det kommer till hur deras pengar används. Något som kommunalråden verkade tycka var en bra idé.

Det märktes att de nya kommunalråden verkligen vill förbättra kommunen de bor i. Under hela mötet deltog de aktivt, skrev ner mycket av det som sades och ställde frågor när det var något som de inte förstod eller hängde med på. När Galo berättade att de som kommunalråd har ansvar för turism och att visa upp för sin omgivning vad deras kommun har att erbjuda genom till exempel marknader, hade de redan förslag på vad de kunde göra.
– En marknad kan vi ju ha på oktoberfesten! Då kan vi bjuda in de boende från de andra kommunerna i Castilla, föreslog ett av kommunalråden och de andra två höll med.

Även om de nya kommunalråden inte har erfarenheten av att organisera och styra en kommun så märks det att de har viljan. Samtidigt får en inte heller glömma att deras mandatperiod inte ska ses som en punktinsats utan att kommunens styre måste ses i det stora hela, som en lång process som efter Svalornas stöd och guidning ska fortsätta utvecklas och förbättras. Därför är det viktigt att de genom Svalornas utbildning får kunskap och självförtroende för att i framtiden klarar av att ta stegen framåt själva.

Men under det närmsta året kommer ändå Svalorna finnas där för att stötta utvecklingen av kommunerna i Castilla Media, och det ska bli spännande att se vad de nya kommunalråden lyckas utföra.

Mathilda Bäcklin, informationspraktikant i Peru

Jämställdhetsarbete i Peru

Att hitta något att göra på internationella kvinnodagen här i Arequipa var svårt. Det blev en lugn söndag, men dagen efter hittade vi ett evenemang med Colectivo feminsitas de Arequipa.

Colectivo feministas samlades på måndagsmorgonen på Plaza de Armas i Arequipas centrum. Tillsammans skulle de gå några kvarter bort till en lokal där det skulle hållas i aktiviteter. I evenemanget på Facebook hade över 150 personer skrivit att de skulle komma, men det var ingen stor grupp feminister som möttes på Plaza de Armas. Sammanlagt var de ungefär tio kvinnor. De förklarade för oss att Arequipa är en väldigt konservativ stad och att det därför inte är många som samlas, men Colectivo feministas fortsätter ändå kämpa. Och trots att de var få gjorde de sig hörda. Tillsammans gick de längs gatorna, ropade ut ramsor om machismo och kvinnors rättigheter, och slog på sina trummor.

Aktiviteterna på plats var dans, poesi och tal. De pratade bland annat om att kvinnodagen inte är en dag av glädje för dem eftersom det fortfarande finns så mycket orättvisor mot kvinnor. I ett av talen tog de upp att nästan hälften av kvinnorna i Arequipa har upplevt våld i nära relationer, och att det finns ett stort mörkertal eftersom många inte vågar berätta om det. De tog också upp att 80 procent av regeringen består av män och att kvinnor tjänar 30 procent mindre än män.

Jämställdheten har en bra bit kvar att gå och när så viktiga frågor tas upp på ett evenemang som inte så många deltar i kan en känna sig lite orolig. Är det inte fler som bryr sig? Och kommer det bli bättre om det inte är fler som vill delta i diskussionen och arbetet? Men samtidigt som det inte kom jättemånga deltagare till Colectivo feministas evenemang för kvinnodagen finns det fortfarande de som kämpar. Och en kan se att arbetet faktiskt gör skillnad.

När vi praktikanter åkte till Castilla Media, till Machaguay närmare bestämt, förra veckan för att ta del av Svalornas arbete där träffade vi en kvinna som heter Dominga. Dominga berättade att efter att ha deltagit i Svalornas aktiviteter har hennes självförtroende vuxit mycket. Hon berättade att hon har gått från att tidigare ha varit väldigt tyst och försiktig, inte ha deltagit i samhället och inte känt att hon kunnat påverka, till att nu vara aktiv i flera organisationer och till och med ha kandiderat i det senaste kommunvalet.

Arbetet för jämställdhet går alltså framåt, även om det går långsamt. Och även om det inte var så många som dök upp på evenemanget i måndags tror jag ändå att det gjorde skillnad. Jag tror att det är viktigt att vi peppar varandra och att vi får möjligheten att se att det faktiskt finns de som brinner för jämställdhet och aktivt arbetar för det. Jag tror också att det är viktigt att en får ta del av berättelser som Domingas för att se att trots alla orättvisor finns det också bra saker som händer.

Mathilda Bäcklin, informationspraktikant i Peru

Återvinning i Arequipa

Något som förvånade mig när jag kom till Peru var sopsorteringen. Mina tidigare erfarenheter av Latinamerika har varit helt utan sopsortering, något som är viktigt för mig i Sverige. Men här i Peru sorterar vi soporna både där vi bor och på kontoret. Nu har jag dessutom haft möjligheten att följa med några kvinnor som arbetar med att samla ihop återvinningsbara sopor, sortera dem och sedan sälja dem vidare till olika företag.

En sopfylld, ljusgrön sopsäck hämtas från ett hus och en tom lämnas till samma hus. En till fylld hämtas och en tom lämnas i huset bredvid. Så håller det på från klockan åtta på morgonen fram till lunch. Från fredag till tisdag. Vagnen som soporna samlas i blir fylld till bredden och töms då vid sidan av en park för att fortsätt knacka på på husen i området och hämta mer återvinning.

Kvinnan jag får följa med heter Juana och har jobbat med sopsortering i tre år. Hon tjänar inte så mycket på det men hemma har hon småbarn att försörja. Kvinnorna som hämtar de återvinningsbara soporna hemma hos arequipaborna jobbar med CECYCAP, en av Svalornas samarbetsorganisationer, och de får betalt per kilo återvinningsbara sopor de hämtar. Alla i Peru sorterar inte sina sopor, men CECYCAP vill uppmuntra fler till att sortera soporna för en bättre miljö.

Med Juana följer också en volontär som fyller i papper om vart hon hämtar sopor och hur mycket det till slut väger. Idag heter volontären Johana och gör en volontäruppgift från universitetet.

Det märks att Juana har jobbat med sophämtning ett tag, hon vet vilka hus hon ska knacka på och vilka hus hon kan strunta i eftersom de aldrig sorterar sina sopor. En del av husägarna pratar en stund med henne och en kvinna bjuder henne på en kaka. Men det är ett krävande jobb. Idag skiner solen väldigt starkt, det är en hel del tunga lyft och sopvagnen hon skjuter framför sig blir bara tyngre och tyngre.

Vid lunch kommer en pickup till parken där sophögen vuxit sig stor. Sopsäckarna lyfts några åt gången upp på en våg på bilens flak för att se hur många kilo Juana har lyckats samla ihop idag. Efter att soporna vägts ska de sorteras. Glas, påsar, olja, plast, papper och metall skiljs åt, sedan säljs de. Ett pappersbruk finns här i Arequipa men allt annat skickas till andra städer i Peru och en del exporteras till Chile och Kina för att återvinnas.

När det är dags för kvinnorna att sortera de insamlade soporna är det också dags för volontärerna att åka hem och vi praktikanter från Svalorna åker tillbaka till kontoret. Det har varit intressant att få en större förståelse för miljöarbetet som kvinnorna och CECYCAP utför i Arequipa. Och efter att ha följt med dem en förmiddag uppskattar jag deras arbete så mycket mer.

Mathilda Bäcklin, informationspraktikant i Peru

Regnet hindrar oss i Peru

Våra första dagar i Peru har varit regniga. Till och från har solen ändå tittat fram några minuter, men större delen av tiden har himlen varit full av regntunga moln. Ibland har det bara kommit lite duggregn medan det andra gånger har kommit så mycket regn att gatorna täckts av vatten. Regnet har inte bara blött ner oss när vi gått hem från kontoret och hindrat oss från sitta ute på vår gård och äta, det har också gjort att vi inte kommer kunna åka ut på fältarbete till landsbygden i Castilla Media just nu. Allt vatten som faller förstör vägarna dit, så att resa nu skulle kunna vara farligt.

Vi praktikanter känner oss lite besvikna över att vi inte får åka och se hur Svalornas arbete går till ute i fält, men för de som bor i Castilla Media är regnets påverkan lite värre. På samma sätt som vi inte kan resa dit kan de inte ta sig fram på vägarna, vilket gör det svår att resa och frakta varor inom, till och från Castilla Media. Regnet påverkar också deras kontakt med omvärlden då telefoner och elektricitet slutar fungera. De boende i Castilla Media blir på så sätt isolerade från resten av landet.

Det har också kommit hagel som skadat en del av deras odlingar, kanaler

har brustit och platser översvämmats. Men värst av allt är kanske ändå att haglet och regnet har förstört några av husen i Castilla Media. Så medan jag sitter här på Svalornas kontor i Arequipa och rastlöst undrar när jag egentligen ska få åka på fältarbete finns det människor i Castilla Media som försöker rädda sina hus, vägar, odlingar och kommunikationsmöjligheter. En känner sig ganska bortskämd när skillnaderna blir så tydliga mellan staden och landsbygden.

Samtidigt är vi alla beroende av klimatet och påverkas av det. Både i Peru och på andra sidan jorden i Sverige. På samma sätt som vägar slutar fungera, saker förstörs och allt försvåras av regnet här i södra Peru utspelar sig nästan varje vinter ett liknande scenario i Stockholm när snön faller. Snön gör att trafiken stannar, folk kan inte ta sig dit de vill och det händer att byggnader går sönder och tak rasar in. Allt på grund av snön och vår oförmåga att skydda oss från den. Så trots de stora skillnaderna som finns mellan en storstad som Stockholm och landsbygden i Peru är vi alla maktlösa när det kommer till vädret.

Jag hoppas bara att regnperioden här i Peru snart ska vara över och att solen kan titta fram en längre stund så att vi alla istället kan påverkas av vädret på ett, enligt mig, positivt sätt.

Mathilda Bäcklin, informationspraktikant i Peru