– Jag måste tänka på mitt samhälle. Jag vill
göra något för alla, inte bara för mig själv.
Victoria Nicolasa Diaz Coricaza är 60 år och
bor i Tipan i Castilla Media. Hon äger en av kioskerna på den lilla huvudgatan
i byn och på lunchen går hon hem för att ta hand om hönsen. Men när hon inte
jobbar i kiosken eller sköter om djuren arbetar hon för kvinnorna i Tipan. Hon
är sedan två år tillbaka ordförande för Tipans Club de Madres (klubb för
mammor).
Som ung hade Victoria dåliga betyg i skolan
och redan som 14-åring var hon tvungen att börja arbeta. Hon berättar att hon
hade det jobbigt och för att ta sig någonstans i livet ville hon arbeta med
försäljning. Därför flyttade hon till staden Arequipa. I Arequipa lärde hon sig
väva mattor och väggbonader och för att kunna uppfylla drömmen om att bli
försäljare började hon köpa grönsaker som hon sedan sålde vidare. När hon blev
äldre flyttade hon tillbaka till Castilla Media där hon nu bor med sin man.
En av sakerna Victoria oroar sig mest för är
de unga mammorna i byn Tipan. Eftersom hon själv haft en svår ungdom vet hon
hur jobbigt livet kan vara och önskar att ingen annan ska behöva kämpa lika
mycket som hon gjort.
– Jag
lider med de unga mammorna och vill ge dem möjligheten att lära sig ett yrke. Det
finns mycket machismo här. De kvinnor som blir med barn stannar i Castilla
Media och får ingen vidareutbildning och har därför inte samma
arbetsmöjligheter. Machismon får makt över dem, berättar Victoria.
För att arbeta mot machismon och för att
hjälpa kvinnorna i byn vill Victoria ge dem möjligheten att lära sig ett
handarbete som vävnad. Nu har de tre mammor i Club de Madres som har lärt sig vävnad
i samarbete med Svalorna Latinamerikas landsbygdsutvecklingsprogram PDR. Men
hon vill att alla mammor ska komma på deras utbildningar, samtidigt som hon
förstår att det är svårt för dem när de också ska ta hand om barnen. Hennes
egna barn är nu vuxna och det gör henne lugn. Därför har hon tid att göra något
för byn hon bor i.
När hon började som ordförande för Club de
Madres var det en oorganiserad förening. Men Victoria berättar att när hon har
tagit på sig något gör hon det ordentligt, annars kan hon lika gärna strunta i
att ta på sig ansvar. Idag är föreningen registrerad i de offentliga registren
och alla papper är i ordning. De senaste två åren har hon arbetat hårt för att
lyfta föreningen som hjälper kvinnorna i byn.
Victoria vill att alla ska få hjälp, både unga
och äldre. De äldre gillar att åka till fältet och de använder sig av tekniken
som PDR har hjälpt dem med, berättar hon. Hon säger att PDR hjälper dem att
förstå, de har fått nya perspektiv och idéer som de inte hade innan.
– Ungdomar och kvinnor här behöver PDR. Men
jag vill att PDR ska nå längre ut i annexen för där behövs de ännu mer. Dit ut
når inte annan hjälp och det finns människor där som behöver hjälpen mer.
I juni slutar hon som ordförande i Club de
Madres. Hon vill lämna en öppen väg för nästa ordförande så att föreningen kan
fortsätta arbeta framåt. Det är hennes mål. Så att de unga mammorna kan
fortsätta med sin kamp.
Mathilda Bäcklin, informationspraktikant i
Peru
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar