Ungdomarna representerar sig själva i media

Häromveckan blev jag intervjuad om Suma Thakhi II i boliviansk radio. Det var reportrarna ur projektet Punto 0 som inbjöd mig att delta. Punto 0 är samordnat av Suma Thakhi II:s samarbetsorganisation RED ADA.

Eftersom jag är här i La Paz som infopraktikant för Svalorna Latinamerika har det fallit sig naturligt att en av de samarbetsorganisationer som jag spenderat mest tid hos har varit just RED ADA, då organisationen jobbar inom just journalistik och information (läs mer om RED ADA här). Därför har jag även haft förmånen att delta i planeringen och utformandet av hur projekt som Punto 0 är tänkt att fungera och faktiskt går till.

Samtliga reporters i Punto 0, som är mellan 16 och 28 år, är del av en inlärningsprocess i hur media fungerar som ges av de professionella journalister och kommunikatörer som är anställda i RED ADA. Samtidigt underlättar organisationen även utrymmen för gemensamma forum där den valda tematiken för Suma Thakhi ii berörs, och där dessa ämnen ges möjlighet att diskuteras för ungdomarna. Det kan vara till exempel genom workshops och kampanjer, eller samordnandet av olika ungdomsgrupper som jobbar med liknande teman. Exempel på samtal som kommit upp i några av de sammankomster som jag fått förmånen att vara del av har varit; förhållanden och sexuell diversitet, fördomar, onani, vikten av att njuta av sex som kvinna, våld, etc.

Flera av ungdomarna har spontant delat med sig om att, även om det stundtals har varit lite skämmigt att prata om vissa grejer, har deltagandet i projektet hjälpt dem att uttrycka sig bättre och att dom har blivit mindre och mindre blyga att prata om saker som sex, machismo eller våld. Vid ett tillfälle berättar en av tjejerna, Maria Gonzales, också om hur hon till en början tyckte att det var konstigt att prata högt om dessa ämnen, eftersom det alltid varit tabu i de sammanhang som hon befunnit sig i hittills.Hon påpekar även hur mycket gruppen har utvecklats sen dess och skrattar vid minnet av när ungdomarna vid första gången dom fick frågan om vad som skilde kvinnor och män åt hade svarat:
”Det långa håret...”

Utgångspunkten för arbetet som RED ADA ämnar att främja, och som är del av Suma Thakhi ii’s arbete i stort, är att den del i det bolivianska samhället som berör sexuell kultur behöver förändras och bli mer jämlikt. Värderingar som är baserade på biologiskt kön,sexuell läggning, social bakgrund eller kultur är genom RED ADAs arbete tänkt att bekämpas genom informationspridning och kommunikationsarbete. För att åstadkomma detta på ett effektivt och hållbart sätt och för att ingen ska föra någon annans talan, har den delen som kommit att beröra ungdomars rättigheter därför kommit att centrera kring att denna informationspridning ska föras av ungdomarna själva. De ämnen som berör ungas rättigheter ska alltså därför behandlas utifrån undomarnas egna synsätt och perpektiv i kommunikation och media.

Sara Byrskog, Infopraktikant, Bolivia

Svalorna vinner pris för engagemang och arbete med HBT-rättigheter i Bolivia

I onsdags förra veckan blev Svalorna Latinamerika inbjudna till samarbetsorganisationen CDCs event ”Premios Iguales Ante La Ley” på Hotel Torino i La Paz. Där skulle det serveras en middag och delas ut priser för de som kämpat för HBT-rättigheter i Bolivia under året.

Martín Vidaurre Vaca, huvudansvarig för HBT-frågor på CDC, presenterade fram alla vinnarna på eventet ”Premios Iguales Ante La Ley”

Eldsjälar, politiker och organisationer från ett flertal städer i Bolivia; Cochabamba, Sucre, Oruro, Santa Cruz och La Paz, hade samlats på hotellet och Svalorna samt alla från utvecklingsprogrammet Suma Thakhi II var också på plats för att fira.

Representanterna för alla samarbetsorganisationer i utvecklingsprogrammet Suma Thakhi, Henry och Cecilia från Cistac, Gladys från Red Ada och Maria Elena från Albor

Plötsligt lös vår fina logga upp ”Svalorna Latinamerika” på skärmen och Martín Vidaurre Vaca, huvudansvarig för HBT-frågor på CDC, välkomnade Olivia Malmqvist, Gioconda Gutierrez och Gerardo Luna upp på scenen. Där möttes dem av Nardi Suxo, minister och CDCs grundare, som gav dem pris för Svalorna LA:s arbete med”att utveckla medvetenhet och utbildning för unga, med syfte att stärka deras förmåga att organisera sig för att främja och försvara deras rättigheter, fokuserat på sexuella rättigheter och arbete mot våld och diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet.” Detta blev vi väldigt glada och stolta över.

Gerardo Luna, Nardi Suxo, Olivia Malmqvist och Gioconda Gutierrez uppe på scenen

Kvällen fortsatte med fina tal från publiken, uppträdanden, mingel samt en god middag.

 Gioconda Gutierrez, Olivia Malmqvist och Gerardo Luna med priser

Sonia Ampuero, Programpraktikant i Bolivia

Föreläsning om att vara transperson

Svalorna Latinamerikas (LA) sammarbetsorganisation CDC hade igår bjudit in tonåringar och unga vuxna från El Alto till en föreläsning som presenterades av Laura Libertad Alvarez Mollinedo, aktivist för HBT-rättigheter i Bolivia. Hon talade om det intressanta begreppet kön, som är en socialt konstruerad kategori som används för att dela in människor i grupperna kvinnor och män. Hon menade att från och med att vi föds får vi lära oss att saker antingen är svarta eller vita, onda eller goda, stora eller små, man eller kvinna. Därav får vi inte lära oss om allt där emellan och om människor med en annan könsidentitet eller med andra könsuttryck som bryter mot normen.

Laura talar om hur det är att leva som transperson i Bolivia.

Laura talade även om hur hon som transperson diskrimineras på gatorna, av doktorer, av professorer, av chefer och av sin egen släkt. Ibland kan det hända att det åker förbi bilar med folk som skriker till henne att hon är äcklig, att doktorer tittar på hennes legitimation och kallar henne för det manliga juridiska namnet, att professorer och chefer inte tar henne på allvar när hon studerar på universitetet eller jobbar på företag, och att hon inte längre är släktingarnas lilla älskling. Trots alla hinder och all diskriminering har hon ändå känt att alla förändringar som hon har gjort med sin kropp har varit värt det, för nu kan hon äntligen känna sig som sig själv, hon kan vara lycklig och hon har äntligen hittat hem.

Ungdomarna som satt runt mig kändes först nervösa över att tala så mycket om sex och kön med denna modiga kvinna men längre in i föreläsningen började dem bli mer nyfikna och frågade intresserat om transpersoner och transexualitet. Många av dem berättade att dom aldrig hade sett en transperson i El Alto och Laura förklarade för dem att många transpersoner lever i hemlighet eftersom att samhället ser ut som det gör idag och att många är rädda för vad samhället ska tycka.

När föreläsningen sedan var slut var jag tvungen att sätta mig ner och googla. Jag märkte hos mig själv att jag hade väldigt lite kunskap om detta tema och att vi alla egentligen vet väldigt lite då forskning kring transpersoner är väldigt knapp. Enligt folkhälsoinstitutets rapport från undersökningen ”Hälsa på lika vilkor” har man dock kommit fram till att transpersoner har en sämre situation än vad homo- och bisexuella har. Därför måste vi uppmärksamma detta mer och utbilda oss mer om könsöverskridade roller. Saker är därför inte längre svarta eller vita, onda eller goda, stora eller små, man eller kvinna.

Senare den kvällen ställde sig Laura Libertad Alvarez Mollinedo på den stora scenen i Hotel Torino i La Paz och tog emot pris för sin aktivism som transperson och sitt arbete med hbt-frågor.

Laura med sitt pris för sitt arbete på organisationen OTRAF.

Sonia Ampuero, Programpraktikant i Bolivia

Utbildning av kvalitet är en rättighet

Många ungdomar flyttar från Castilla Media på grund av få jobbmöjligheter och låg nivå på utbildningen. I Peru går ungefär 74 procent av skolbarnen ut grundskoleutbildningen, men på landsbygden är siffrorna lägre. Svalorna Latinamerika (LA) arbetar därför med utveckling av skolundervisningen inom programdelen ”rätten till utbildning av kvalitet”. 

För ett tag sedan följde vi med Galo och Jorge från Svalorna LA:s samarbetsorganisation CECYCAP när de besökte skolan Nuestra Señora de la Asunta i distriktet Machahuay. Medan de pratade med skolans rektor för att boka in ett möte med henne passade vi praktikanter på att prata med några av eleverna för att få veta vad de tycker och tänker om utbildning.

En av skolbyggnaderna i Machahuay, Castilla Media.
Foto: Mathilda Bäcklin.

– Skolkunskaper ger en bättre självförtroende och olika ämnen är värdefulla på olika sätt. Naturvetenskapen lär oss värdesätta naturen, matematik är bra om vi ska starta företag och lektioner i kommunikation lär oss att kommunicera, berättar Angie Carpio Ballon för oss. Hon är 16 år och drömmer om att bli psykolog.

Många av elevernas svar på våra frågor liknar varandra. Enligt eleverna vi pratar med handlar utbildning mycket om att lära sig om värderingar och att lära sig kommunicera. De menar också att utbildningen handlar om att ta eget ansvar, både för att klara själva utbildningen men också för att ta sig vidare efter studenten. Samtidigt tycker de att det är viktigt med en bra lärare som kan förklara saker på flera olika sätt så att alla förstår. Och läraren får gärna använda sig av film och kartor för att göra undervisningen lite mer levande.

Jorge och Galo pratar med en av klasserna på Nuestra Señora de la Asunta. Foto: Mathilda Bäcklin. 

Just nu är Svalorna LA:s arbete i skolorna under uppstart eftersom samarbetsorganisationen CECYCAP är ny i landsbygdsutvecklingsprogrammet PDR (Programa de Desarollo Rural) och sommarlovet från skolorna tog slut först i mars. Därför handlar en stor del av arbetet om att undersöka vad som behövs i utvecklingen av utbildningen. Galo och Jorge pratar med myndigheter, lärare, elever och rektorer för att på så sätt få en tydligare bild av hur skolsituationen ser ut och vad som behövs i området. Det som ska ha uppnåtts efter att programmet är slut i Castilla Media är bland annat att eleverna förbättrar sitt självförtroende och sina betyg. Det finns också ett mål för att hundra procent av eleverna som är kopplade till PDR känner att skolan de går i är en plats för dem där deras rättigheter respekteras och främjas.

Alla elever vi pratar med i Machahuay anser att få gå i skolan och att ha tillgång till utbildning är en rättighet som de behöver för att klara sig i livet. När vi frågar eleverna vad som skulle hända om de inte fick gå i skolan svarar 15-åriga Palmiria Sepulveda:

– Oj! Vi skulle leva nästan som slavar för vi skulle inte kunna göra någonting själva. Vi skulle inte kunna göra det vi vill i livet.


Hela intervjuerna med eleverna i Machahuay finns att läsa på Svalornas hemsida.


Mathilda Bäcklin, informationspraktikant i Peru

Mellan tanke och handling

Intentionen med mitt förra inlägg var att i det korta formatet angripa frågan om vad begreppet ”hållbar utveckling” inom internationellt utvecklingsarbete kan fyllas med, med slutsatsen att det är mer hållbart att stärka människors egna kapaciteter att ta hand om sig, sin familj och sitt lokalsamhälle än att arbetet utförs av utomstående (läs ”Jag arbetar med hållbar utveckling”). Det kan låta resonligt, lätt att argumentera för i text, men svårare i praktiken. Hur når man ut till människor och skapar engagemang för hållbar utveckling?

Fältteamet hjälps åt att flytta sten som blockerar vägen. Foto: Ida-Maja Lindström

Frågeställningen blir levande i det faktiska fältarbetet. När fältteamet från utvecklingsprogrammet möter målgruppen, liksom ansvariga myndigheter och lokala institutioner, verkar det råda en samstämmighet kring vikten av att arbeta organiserat och målmedvetet tillsammans för hållbar utveckling. Att det finns ett behov av att arbeta mer organiserat inom den ekonomiska produktionen för att höja levnadsstandarden, hantera sociala problem som alkoholism och våld i nära relationer, och ta gemensamt ansvar i frågorna kring vattentillgång och miljöförstöring i och med de allt mer kännbara klimatförändringarna. Frågor som rör alla, och behöver engagemanget från innevånarna själva för att lösas. Men att det behövs är lättare att vara överens om än att få det att hända.

- Vi är så vana vid att få, inte att ge. Alla vill ha utbudet, men få är villiga att agera sin roll. Man vill ha projekt men dyker aldrig upp på mötena.

Regidoras, kommunalråd i Machaguay. Foto: Ida-Maja Lindström

Så uttrycker ett kommunalråd från Machaguay (närmast i bild), något uppgivet, speciellt med hänvisning till svårigheterna att engagera ungdomar. Mario Del Carpio (bild nedan), tidigare borgmästare i Machaguay som nu arbetar som fältansvarig för den socio-politiska komponenten av Svalorna Latinamerikas utvecklingsprogram, ser det som ett övergripande problem med inställning och fortsätter:

- Vi tänker att det ska komma någon utifrån och ge oss gåvor, lyfta oss ur fattigdomen. Vi tänker för lite om oss själva. Det handlar om självkänsla.

Mario Del Carpio, fältansvarig socio-politisk komponent. Foto: Ida-Maja Lindström

Som exempelvis Mathildas inlägg om biodlare vi träffat visar så finns möjligheterna till att öka kapaciteter inom programmet, men det kräver att målgruppen organiserar sig, planerar och implementerar de tekniker som fältteamets experter lär ut. Men det händer inte alltid helt självklart, trots kunskapen och engagemanget hos fältteamet och den positiva inställningen till programmet vi möter. Vägen från tanke och vilja till handling så mycket svårare. Vilket leder oss vidare att återigen, så som var tanken redan vid förra inlägget, att gå djupare in på själva det praktiska arbetet, strategier och metoder för att omsätta tanken om hållbar utveckling i praktik. Och, det får dröja till nästa inlägg.


Ida-Maja Lindström, programpraktikant, Peru