På en skola i distriktet Típan, Peru, träffar vi ett antal skolungdomar i tidiga tonåren. En nervös liten kille, Oliver, tar iniativet och kommer fram till oss. Efter en mängd frågor intresserar det oss om han har några undringar som han skulle vilja ha svar på. Jag föreställer mig charmerande naiva frågor om Sverige och Europa. Istället är han nyfiken på andra platser. I Peru. Han undrar om vi beskådat underverket Machu Picchu och beskriver uppspelt att det har minsan han, i bildform. Världsarvet är beläget bara en timmes flygresa bort, ur mitt synsätt. Väldigt långt borta, ur Olivers. Efter att åter ha försökt styra samtalet till utlandet erkänner pojken drömmen om en resa till Mexiko. – Varför just Mexiko? undrar jag och förundras över drömresmålets geografiska närhet. – Stränderna! svarar han med ett brett leende. Även därifran har han sett bilder. Han bor i Peru och skulle i sina vildaste fantasier vilja åka till Mexiko. Vi berättar om den långa flygresan till Sverige och han kläcker ur sig ett ”Wow” innan ämnet byts abrupt. Att världen är stor verkar han ha lärt sig, men att göra avstånden greppbara är svårt. Hans perspektiv sträcker sig till Peru.
Han slänger ur sig knackliga och osammanhängande fraser pa engelska och kompisarna fnissar ikapp. Trots att engelska läses fran 11-ars alder är kunskaperna knappa även bland äldre ungdomar. Konversationen med Oliver, som har studerats av ett fyrtiotal förväntansfulla ögon från olika delar av innergården, avslutas när tiden är inne för ett möte med rektorn.
Emma Tengwall. Informationspraktikant, Peru.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar