Journalister i Nicaragua förväntar sig information i gengäld

Organisationen Mary Barreda bjöd in journalister på kvällsmöte i förra veckan. Det visade sig bli kämpigare än man kunnat ana. 

Tidigare på dagen hölls det ett möte med “transportistas", dvs taxichaufförer och cykeltaxichaufförer. Mer eller mindre alla var i tid, alla deltog och försökte göra sin röst hörd. Dessutom kom dem med förslag på hur man kan utforma kommande informationsevent. Stämningen var allmänt uppslupen och hela mötet gick enligt plan.

När vi några timmar senare satt och väntade på journalisterna, kändes det i luften att det skulle bli ett annorlunda möte. En efter en droppade de in. Cirka 1,5 timme efter utsatt tid var de flesta på plats och mötet kunde börja. 

Kvinnorna från organisationen kämpar med mötet.

Idén med samarbetet med journalisterna är att lyfta organisationens frågor i media. Programmet handlar om sexuell, kommersiell exploatering av barn och ungdomar och genom samarbete med media, vill man synliggöra problemet. 

Dock har journalisterna en helt annan uppfattning. Mötet präglades av avundsjuka-

“Jag vart inte inbjuden till det här mötet, ni bjuder ju bara in ett par stycken. Jag är här ändå dock, som ni ser.”

“Ni måste tala om för oss när ni har case som vi kan jobba på, men ni talar ju bara om för samma två varje gång.Varför får inte vi andra jobb?”

De två kvinnorna som höll i mötet kämpade i motström med att försöka få dem på rätt köl igen. Utbytet handlar ju inte om att ge journalisterna case eller jobb, utan att ha ett samarbete och en diskussion kring de här frågorna samt att kunna hjälpa till som expert när journalisterna behöver åsikter eller allmänna fakta.

Tyvärr tycktes en hel del av dem tro att organisationen avslöjar namn på brottsoffer, adresser till förövare eller specifik statistik, vilket inte är fallet.

“Ni måste förstå att det är uppgifter som vi absolut inte släpper till någon. Däremot ställer vi gärna upp med allmänna kommentarer eller expertråd.”

Journalisterna hade egna idéer om samarbetet

Själv tyckte jag att mötet var jättespännande och det kom fram många saker om Nicaragua och om gamla nyheter som jag inte reflekterat över. Tillexempel berättade en av journalisterna en skräckhistoria om ett reportage han skrivit om en flicka som blivit bortförd och såld för sexuella ändamål. Det hade sedan visat sig att mamman varit inblandad och faktiskt sålt flickan i utbyte mot ett nytt tak, bland annat.

Organisationen har mycket arbete kvar med majoriteten av journalisterna, en bråkdel av dem har redan fattat galoppen och skriver om fall av sexuell, kommersiell exploatering i sina medier. Kanske är det inte det mest lönsamma, men som bidrag till samhället gör det stor skillnad eftersom många inte vet att problemet existerar. Man kan hoppas att journalistsamarbetet når samma höjder som samarbetet med “las transportistas”.

Text: Emmelie Heljeved

Foto: Emmelie Heljeved