Rätten till ditt eget liv - tankar från en praktikantvardag i Peru

Peru är inte världens fattigaste land. Därav inte heller det mest prioriterade i biståndssammanhang. När Sverige gjorde den kända landfokuseringen för sju år sedan, vilken innebar en minskning från 125 till 33 samarbetsländer, hamnade Peru i kategorin ”utfasningsländer där relationerna främjas på annat sätt än via det bilaterala utvecklingssamarbetet”. 

Den svenska närvaron i Peru idag bygger nästan uteslutande på ett fortsatt arbete för demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet och offentlig förvaltning i form av stöd till det civila samhället.  Idag arbetar bland andra Rädda Barnen, Svenska Kyrkan och Svalorna Latinamerika med olika projekt i landet.

Under en introduktionsvecka i ett sommargrönt Stockholm fick jag en inblick i hur Svalorna Latinamerika jobbar när utvecklingsprogram ska utformas. Det låter precis som det ska år 2014 -  det utgår från rättighetsbärarna. Målen arbetas fram av de människor som direkt berörs - kvinnor, män och unga i fattigdom på landsbygden.  Rättighetsperspektivet är centralt. Men det är inte alltid lätt att avgöra vad som är vad när utvecklingsinsatser ska formuleras och behov ställs mot rättigheter. I grunden handlar arbetet för rättighetsbaserat bistånd om att stärka det civila samhället för att detta ska utkräva ansvar från staten när mänskliga rättigheter inte efterlevs. Motsatsen är behovsbaserat bistånd där biståndsorganisationer går in och stöttar mänskliga rättigheter när dessa inte efterlevs.

Diplomutdelning efter utbildning om politiska rättigheter och skyldigheter

På landkontoret denna vecka diskuterar vi hur vårt arbete kan utformas för att på bästa sätt stötta människor i sin strävan efter ett liv med bättre villkor. Det är intressanta och självreflekterande diskussioner som mynnar ut i flera förslag på förbättringar. Det handlar dels om att utöka insatser för kapacitetsbyggande, att nå ut till fler människor med information om frågor som rör jämställdhet, politiska rättigheter och möjligheter till ekonomisk försörjning. Det handlar också om att fortsätta stötta organisationer i deras arbeten, att hjälpa fram deras förslag och visioner och att jobba för att hitta lämpliga forum där beslutsfattare och civilsamhället kan mötas. Att tydligt fokusera på rättigheter snarare än behov betyder bland annat att makten till förändring läggs i händerna på rättighetsbärarna, att vi tror på att strukturer kan och bör förändras och att utvecklingen ska genomsyras av demokratiska principer. Det måste få vara varje människas rätt att kunna påverka de strukturer som bidrar till  den egna utsattheten.


Emelie Blomgren, programpraktikant i Peru.