Kort sagt så behandlade krönikan en personlig gestaltning av det stundande mors dagsfirandet i Brasilien, varpå röster väcktes angående det eurocentriska förhållningssättet och bekräftandet av stereotyper om den ”latinamerikanska modern”. Debatten kom sedan att växa till en diskussion om postkolonial journalistik och det osynliggörande av kamper för kvinnors rättigheter som förs i Latinamerika.
Carmen Blanco Valer, folkhögskolelärare och globalrättviseaktivist, och Diana Mulinari, sociolog och professor i genusvetenskap, var några av de starkaste kritikerna till krönikan. De hade båda några dagar innan krönikan publicerades deltagit i ett samtal som Svalorna Latinamerika, tillsammans med FIAN, Färnebo Folkhögskola och Latinamerikagrupperna arrangerade på Feministiskt Forum i Stockholm, med Maria Starck, kommunikationsstrateg och styrelseledamot i FIAN, som samtalsledare. Samtalet berörde bland annat feminism och solidaritet i biståndsarbete och panellisterna tog upp just det problematiska i hur nord förhåller sig till syd. Samtalet gällde bistånd men temat för samtalet är tänkvärt även för de som vill ägna sig åt internationell journalistik.
Carmen Blanco Valer framhävde att vi måste våga ifrågasätta biståndet. Solidaritet är inte välgörenhet, det handlar inte om att tycka synd om någon. Det handlar om jämlikhet – att se dem som biståndet går till som våra jämlikar. Maktrelationen kommer ändå bestå, det är fortfarande biståndsgivarna som har makten att välja vilka som ska motta biståndet. Här måste biståndsgivarna inse att de gör politiska ställningstaganden i valet av mottagare – och våga göra det!
Även biståndgivarroller måste ifrågasättas – biståndsgivarna sitter inte på kunskapen om den lokala kontexten, biståndgivarna kan inte heller diktera de mål som biståndsmottagarna ska ha eller de medel de ska använda för att uppnå sina mål. Att ständigt vara i kommunikation med mottagarna, att lära av organisationerna och inspireras av dem för ett arbete för förändring av destruktiva strukturer och maktförhållanden även i Sverige är.
Under samtalet kom också moderskapet upp som ett tema och en utgångspunkt för feministisk kamp. Diana Mulinari påpekade att mödrarna på Plaza de Mayo i Argentina visserligen har moderskapet gemensamt men att det snarare handlar om en politisering av moderskapet med utgångspunkt i solidaritet, med mödrar och med andra, som söker rättvisa och svar angående försvunna anhöriga. En politisering som har lika lite med livmodern att göra, som krönikören i Sveriges Radio uttryckte det, som den högerpolitisering av moderskapet som sker i Europa idag har.
Att Sveriges Radio några dagar efter detta omfattande samtal publicerar en krönika som går emot mycket av det som samtalet gick ut på bekräftar problematiken som samtalet berörde.
Idag är det alltså mors dag i Sverige. Jag misstänker att ingen kommer att publicera en krönika om hur svenskor ständigt möts av frågor från släktingar och arbetsgivare om när de tänker skaffa barn (obs! inte ens ”om”), att svenska kvinnliga politiker porträtteras framförallt som barnlängtande prinsessor (Annie Lööf i Svensk Damtidning) och att Sverige är ett land med ett starkt abortmotstånd (Stockholms landsting halverar stödet för abortvård). För även om allt detta är sant så vet vi alla att det inte är hela sanningen. Och om vi kräver hela sanningen här, varför ska vi nöja oss med bara ett perspektiv på Latinamerika – eller på mammor?
Biståndsgivare liksom journalister som har ett verkligt intresse att motverka den maktobalans som finns gentemot biståndsmottagare och av journalister gestaltade personer måste för det första erkänna denna maktobalans. För det andra åta sig att ge en nyanserad bild, med flera vinklar och framförallt med berörda personers egna utsagor angående de ämnen de vill belysa.
För den intresserade:
Krönikan i Sveriges radio.
Debattartikeln "Bedrövande nidbild av kvinnokampen i Latinamerika".
Slutreplik av debattartikelförfattarna.
Caroline Ullman, som med detta inlägg tackar för tiden som organisationspraktikant på Svalorna Latinamerikas kansli, Stockholm
Caroline Ullman, som med detta inlägg tackar för tiden som organisationspraktikant på Svalorna Latinamerikas kansli, Stockholm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar