Tredje möte för Alianza Global.
Förra veckan hölls det tredje mötet. De två första möten gick ut på erfarenhetsutbyte mellan organisationerna, på detta tredje möte började de planera en större gemensam aktivitet. Många idéer kom upp och de har nu börjat enas om en större rikstäckande gemensam aktion för att belysa de här frågorna samt även visa vad för arbete kvinnoorganisationerna gör i landet.
Barnkommunikatörer med Maryuri Hernandez.
De senaste veckorna har vi även haft flera workshops riktade till olika grupper. Ungdomarna har som vanligt medverkat och bland annat filmat en kort videofilm om kommersiell sexuell exploatering och barnen som rättighetssubjekt. Under några veckor har Maryuri Hernandez som är kommunikationsansvarig hjälpt dem att strukturera och konkretisera idéerna för att sedan börja filma. Organisationerna som Svalorna Latinamerika arbetar med vill alltid att barnen ska vara delaktiga i arbetet. De är rättighetsbärare och har rätt att bli lyssnade på. Därmed är det även viktigt att de ska få vara med i beslutsfattningen.
Workshop med ”säkerhetsnätverken”.
Några workshops har hållits med olika nätverk av mödrar och ”red de protección” (säkerhetsnätverk). Karla Laguna och Eliette Roa har länge arbetat med dem, men efter en händelse på terminalen har det lett till att de känner att de måste arbeta ännu mer med dem. Händelsen som inträffade var att en flicka blev sexuellt utnyttjad av en man och flickans mamma bad organisationen om hjälp som gick med dem till polisstationen för att göra anmälan. Strax därefter spreds sig nyheten överallt på terminalen och alla hade åsikter som skulle vädras.
Trots organisationens hårda arbete verkar människorna vid terminalen gå tillbaka till gamla stereotyper, könsroller och myter kring sexuell utnyttjning. Även om det handlar om en flicka och en vuxen man. Machismo är starkt rotad och det märks extra tydligt vid sådana här tillfällen. Kommentarer såsom ”han tycker inte ens om flickor som hon, han tycker om kvinnor” för att sedan gå till ”men vart var mamman?”, ”hade det varit min dotter hade jag haft henne bredvid mig hela tiden. Här måste man bevaka för att man vet vad som annars händer”, ”hon ljuger säkert, vill bara ha pengar”. Inte ens polisen kommer undan. Deras kommentarer har varit; ”är det verkligen sant det du säger?”, ”Du ljuger väl inte nu? Jag gör anmälan, men det är inte mitt ansvar sen om det visar sig vara falskt det du säger.”, ”Det är vanligt att flickor ljuger och sedan vid anmälningen inte vågar komma ut med det. Det är alltid mannen som får ta smällen”.
Dagen efter övergreppet var en workshop med mödrarna från terminalen inplanerad. Det var inte så många som kom och samtalsämnet var gårdagens händelse. Då mannen nu satt häktad pratades det ännu mer om det. Ansvaret anses vara kvinnornas. Då det handlade om en flicka, lades ansvaret framförallt på mamman. Situationen har dock ännu en aspekt. Flickan är i barnarbete, hon har fått hjälpa mamman att sälja läsk, mat osv. Barnarbete är olagligt i Nicaragua och är en av riskfaktorerna till barnsexhandel och något som organisationen Mary Barreda har arbetat mycket med. När mamman anmälde framkom det att flickan arbetat när hon blev sexuellt utnyttjad och eftersom att barnarbete är olagligt ses även mamman som en förövare. Fallet kan komma upp till familjeministeriet och flickan kan komma att bli omhändertagen. Detta gör att det är svårare för de flickor och pojkar som är i barnarbete att anmäla då de kan komma att bli tagna från sina familjer. Det leder även till att familjerna inte vill anmäla för rädslan av att förlora sina barn. Tyvärr så leder det också till att mamman, som kvinna, skuldbeläggs av samhället ännu mer för att hon lät barnet arbeta.
”Säkerhetsnätverket” har en del nya medlemmar som kräver att organisationen måste börja arbetet med dem från grunden. Några av de äldre medlemmarna som har varit aktiva under många år, har dock kommit med idén att göra mässor och andra aktiviteter vid terminalen om riskfaktorer och förövarnas metoder. I samband med händelsen känner många av medlemmarna att de måste uppmärksamma dessa frågor mer för att undvika skuldbeläggning på den utsatta och/eller mamman.
Eliette Roa* säger efter det som har hänt att; ”Det är nödvändigt att arbeta mer med dem, att prata om strategierna och metoderna som förövarna använder. Att de oftast närmar sig just den flickan som kanske redan är i en utsatt situation. Vi måste även prata mer med dem om tankar kring sexuell utnyttjning, då många inte ser det lika allvarligt som våldtäkt. Många anser att om penetrering inte sker, så har ingen skada gjorts. Många säger att ”hon är fortfarande oskuld, så inget hände”. Det är stor fokus kring mödomshinnan istället för att se att de psykologiska konsekvenserna är allvarliga i alla fall. I kombination med samhällets skuldbeläggning av offret kan det bli ännu värre. Många resonerar dock att om det inte finns några fysiska men, inge blåmärken, då har ingen skada gjorts. Vi måste fortsätta arbeta med dessa frågor, för att barn ska ses som rättighetsbärare och subjekt med känslor och tankar. Vi måste arbeta mer med att sprida information och öka kännedomen om förövarnas metoder och att det kan vara vem som helst, inte bara gubben som hoppar fram ur busken. Detta för att öka säkerhetsfaktorerna för barnen och minska riskerna. Det är ett ständigt pågående arbete.”
Banderollen för programmet för förebyggande av kommersiellt sexuell exploatering.
Paola Castro Echeverri, programpraktikant, Nicaragua.
*Eliette Roa är psykolog på Mary Barreda och arbetar med Svalorna Latinamerikas projekt för att förebygga barnsexhandel i Nicaragua. Hon arbetar direkt med de olika nätverken samt med direkt vård i de fall där barnen har blivit utsatta för någon form av övergrepp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar