Workshop med stipendiemottagarna i Matagalpa

Proyecto Miriam började för nästan 30 år sedan som ett utbildningsprojekt för att ge kvinnor chansen att lära sig läsa och skriva men också för att kunna utbilda sig på en högre nivå. De anser att kvinnor har lika mycket rätt som män att utbilda sig, starta en karriär och bli ekonomiskt självständiga. De ser också på utbildning som en sorts strategi, för att till exempel kunna tag sig ur fysiskt, psykiskt och ekonomiskt våld. Som en väg ut ur förtryck. Därför har Proyecto Miriam ett stipendieprogram dit unga kvinnor kan söka ekonomiskt stöd för att kunna genomföra sin utbildning. Många kvinnor söker stipendierna varje år och väljs sedan noggrant ut via ett stipendieråd. Ofta är kvinnorna ensamstående mammor som kommer ifrån svåra ekonomiska situationer. Dessa kvinnor får sedan ekonomiskt stöd genom hela sin utbildning. De får också utbildning via Proyecto Miriam i form av workshops med olika teman. Vi åkte till Matagalpa för att ha en workshop om kvinnliga arbetstagares rättigheter. 

 Magdalena Benavides från Proyecto Miriam inleder workshopen. Foto: Victoria Särnhult

Det var omkring 30 deltagande i workshopen från olika delar av Nicaragua, så vi började med en snabb presentation. Med oss fanns kvinnor som studerade eller hade studerat klart allt från språk och litteratur till ingenjör, sociologi, psykologi, juridik och landsbygdsutveckling. Vi gick igenom förra gångens tema, som handlade om arbetsrelaterad diskrimination, på grund av kön. Vi diskuterade att en som kvinna måste våga vara stolt över sin utbildning och sitt yrke. Många kvinnor skäms för att nämna att de är till exempel psykologer eller ingenjörer. Då uppfattas en nämligen ofta som skrytsam och om en har barn är en även en dålig mamma. Kvinnor ska enligt normen vara blygsamma och ödmjuka. Kvinnorna på workshopen höll med om att en ofta möter olika typer av motstånd och diskriminering som kvinna på arbetsplatsen. Många menade att de möter mycket sarkasm från sina manliga kollegor, ofta påpekas det att de är så unga och oerfarna. En av kvinnorna som hade studerat till ingenjör berättade att hon hamnade i en situation på arbetsplatsen där en äldre man ställde till med en stor scen och vägrade gå med på att låta en kvinna bestämma över honom. Många av kvinnorna blir inte kallade efter sitt yrke som sina manliga kollegor, till exempel doctora, profesora, etc. vilket är ett tecken på respekt. Därför menar stipendiemottagarna att det är viktigt att börja med sig själv, att våga säga till, att förhålla sig till sitt yrke lika självklart som männen gör. Självförtroende är mycket viktigt för att kunna stå upp för sig själv i arbetsrelaterade situationer. 

Det finns alltid tid för reflexion och diskussion på Miriams sammankomster. 

Foto: Victoria Särnhult

Efter genomgången var det dags för dagens utbildning som skulle handla om arbetsrelaterade rättigheter. Vad säger reglerna och stadgarna egentligen? Hur funkar det med löneförhandling, tillsvidareanställning och pension? Hur är det till exempel när man blir med barn eller blir sjuk? Många kvinnor medgav att de inte hade särskilt bra koll på sina rättigheter och att de också har känt sig utnyttjade på olika arbetsplatser. Med oss hade vi Johanna, advokat och specialiserad på arbetstagares rättigheter för att hålla i seminariet. Vi gick igenom olika punkter där kvinnorna också hade möjlighet att fråga om speciella situationer i deras arbete. Vi tittade på vad man ska tänka på när man skriver under ett kontrakt, rätten till semester och så vidare. Johanna tog inte bara upp viktiga rättigheter utan också skyldigheter en har som anställd. Om arbetsgivaren bryter mot en lag är det också viktigt att veta vilka redskap som behövs för att kunna anmäla detta. Kvinnorna fick även till exempel öva på att räkna ut hur många dagar betald semester en har rätt till. 

Johanna inleder seminariet. Foto: Victoria Särnhult

Kvinnor från flera delar av Nicaragua deltog i workshopen. Foto: Victoria Särnhult

Efter att seminariet var slut passade jag på att intervjua Marcia Obredon, medlem i Proyecto Miriam och stipendiemottagare. Här är litegrann av hennes historia i Miriam:

”Jag heter Marcia Obredon, jag är nu 24 år och fick stipendium för att genomföra mina ingenjörsstudier 2009, när jag var 18 år. Jag kommer ihåg att jag var sen med att skicka in alla papper och att jag var orolig att jag inte skulle kunna anmäla mig. Men sedan ringde de en dag och sa att jag hade blivit utvald till att komma på intervju. Det var väldigt spännande och jag minns att jag och några andra tjejer åkte tillsammans för att genomföra intervjun. En tid efteråt ringde de och sa att jag hade fått stipendiet och jag blev så glad, jag kunde alltså fortsätta studera till ingenjör.

Jag blev medlem i Miriam och deltog i deras aktiviteter, jag var också volontär där och arbetade som lärare inom området för läs- och skrivkunskap med vuxna kvinnor som elever. 2012 examinerade jag mig och jag hade turen att hitta ett arbete inom mitt yrke nästan direkt efter. Idag arbetar jag som ingenjör och fortsätter att vara aktiv i Miriam. Det är en väldigt fin erfarenhet som alltid kommer finnas med mig, jag känner mig mycket tacksam och vill ge tillbaka och hjälpa andra. Tack vare Miriam har jag också fått mycket kunskap om mina rättigheter som kvinna, jag har blivit starkare och mer självständig. Miriam har hjälpt mig växa och lärt mig älska mig själv. Miriam är en stor del av den jag är idag. Jag tror att jag alltid kommer att vara del av Miriam för att på ett eller annat sätt kunna ge tillbaka allt det jag känner för dem.” 

Marcia och Junieth hänger i hammocken under lunchrasten. Foto: Victoria Särnhult

Många av de som nu arbetar på Proyecto Miriam är före detta stipendiemottagare. Junieth är en av dessa, hon arbetar som psykolog på Proyecto Miriam där hon har hand om självhjälpsgrupper och ger psykologisk vård, hon arbetar också med elever i åttonde och nionde klass där hon ger workshops och har reflektionsgrupper. Själva idén med utbildningarna inom Proyecto Miriam är att sprida kunskapen vidare och att kunna ge tillbaka till andra kvinnor.


Victoria Särnhult, programpraktikant, Nicaragua