Klimatet påverkar Perus skolor och skolorna i Castilla Media arbetar för en minskad klimatpåverkan.

Första dagen på vår mätningsresa hann klockan bli nio på kvällen innan vi var färdiga med alla enkäter och intervjuer i Uñon, ett av Castilla Medias mest svårtillgängliga distrikt. I bilen på väg tillbaka till Tipan fick vi sällskap av en mor och dotter som hade gått i nära två timmar från deras hem till Uñon. Hade de inte åkt med oss i bilen så hade de även fått gå hela vägen till Tipan, en resa som tog oss över en och en halv timme med bil. Under resan berättade kvinnan att hon jobbar som lärare i Arequipa. Det är inte ovanligt att lärare jobbar långt ifrån sina hem och att de därför ofta måste tillbringa stor del av sin tid ifrån familjen. Hon berättade även att hon framöver inte kommer hinna åka hem så mycket då hon kommer att bli tvungen att arbeta på lördagar på grund av väderfenomenet el Niño. El Niño brukar återkomma var 4-7 år och hålla i sig mellan 12- 17 månader och kan göra så att Peru drabbas av kraftiga regn och översvämningar. Castilla Media som är bergigt och i vanliga fall mycket torrt skulle även kunna drabbas av erosioner (SMHI, 2014). Skolorna planerar därför för att komprimera terminen så att inte eleverna ska missa sina skoltimmar, om väderfenomenet skulle göra så att de inte kan gå till skolan i slutet av året.

 En av vägarna i centrum av Uñon. Foto Alexandra Garcia Nilsson

På ett föräldramöte i Tipan, som hölls i samband med en aktivitet inom programmets utbildningskomponent, diskuterade rektorn och föräldrar till barnen i byns högstadieskola på vilket sätt terminen ska komprimeras. Vi fick reda på att 77 timmar måste arbetas ikapp och att detta antingen kan lösas genom att förlänga skoldagarna eller genom att skolveckorna förlängs genom att undervisning även hålls på lördagarna. Rektorns första förslag var att förlänga skoldagarna måndag till torsdag, men lämna fredagen som vanligt. Detta mottogs inte bra av föräldrarna. De protesterade och sa att många av barnen som inte bodde i centrum av Tipan först måste åka skolbuss och sedan gå långa sträckor för att ta sig hem, vilket för vissa av dem tar upp emot tre timmar. De skulle därför komma hem när de redan hade börjat mörkna och dessutom skulle de inte ha ätit på många timmar. En av papporna som närvarande på mötet sa även upprört att eftersom att många av lärarna åker ifrån sina familjer för att jobba på skolan vill de sluta tidigt på fredagarna och inte jobba på lördagarna för att hinna hem till dem. Han tyckte att de bara tänkte på sig själva och sina familjer när de la förslaget och att de inte hade brytt sig om vad som var bäst för skolbarnen. Rektorn tog till sig vad pappan och de andra föräldrarna sagt och gav som förslag att eleverna skulle gå i skolan fyra lördagar och en timme längre än vanligt måndag till torsdag. Föräldrarna verkade inte riktigt nöjda med det förslaget heller men då de inte kunde komma fram till något bättre alternativ enades de tillslut motvilligt om rektorns förslag.

 ”Barnens utbildning involverar hela samhället” står det på en banderoll på skolan i Tipan. Foto: Alexandra Garcia Nilsson

En tredje plats där el Niño diskuterades under vår resa var i samband med en aktivitet som programmets utbildningskomponent anordnat. Tipans högstadieskolas miljöförening arbetade tillsammans med två biologer på en plan över hur föreningens miljöarbete ska se ut. En av biologerna menade att även om det är oklart vilken påverkan den förstärkta växthuseffekten har på el Niño så finns det ju även många andra anledningar till att jobba mot miljöförstöringen. Och även om det inte främst är utsläpp i Peru som lett till miljöproblemen i landet så måste alla hjälpas åt och därför är det viktigt att arbeta med miljöfrågor överallt, även i Castilla Media. Exempel på aktiviteter i miljöföreningens arbetsplan var att de skulle sprida information kring miljöproblemen genom flyers och radioprogram, att de skulle sätta press på att skolan skulle ta sitt ansvar när det kom till undervisning kring miljöproblem och att föreningen skulle plantera träd i området.

Utsikt från vägen upp till Uñon med glaciären Corupuna i bakgrunden. Foto: Alexandra Garcia Nilsson

Jag pratade även om miljöproblemen med Galo Reymer Fernandez, som är ansvarig för programmets utbildningskomponent. Han kommer från och bor i Castilla Media och är mycket orolig inför framtiden. ”Vi vet inte hur länge till Coropunan kommer kunna försörja oss, men att den smälter det vet vi. Vissa säger att den kommer kunna försörja oss i 15 år till, andra säger 30 år men sen då, vad ska vi göra då? Vi kommer att bli tvungna att flytta till en plats där vi inte vill bo för att vi inte längre kan bo kvar i våra hem.”Att vi måste ändra våra vanor för kommande generationers skull är en tanke som möjligtvis håller i Sverige, här är dock klimatriskerna reella även för nuvarande generationer.


Alexandra Garcia Nilsson, Programpraktikant, Peru

Källa:

SMHI. (2014). El Niño och La Niña. Hämtad 2015-10-06, från http://www.smhi.se/kunskapsbanken/oceanografi/el-ni-o-och-la-ni-a-1.7053