”För att jag är en flicka”

– Vet ni varför vi är här idag? frågar Elvin Valle barnen på konstgräsplanen.

– För att fira den internationella flickdagen, svarar en pojke snabbt.

– Varför finns det en sådan dag? fortsätter Elvin Valle.

– För att det förekommer mycket diskrimination mot flickor, svarar en flicka efter någon sekund.

Elvin Valle och de andra utbildarna på Club Infantil i Jinotega har samlat barn och ungdomar på den lokala konstgräsplanen för att uppmärksamma den internationella flickdagen.

Elvin Valle diskuterar den internationella flickdagen med barnen. 

Foto: Philip Krook

Det sägs att en bil transporterande journalister och anställda från hjälporganisationen PLAN blev stannad på en väg i ett litet samhälle i Nepal år 2006. Där på vägen gick en liten flicka som skulle hämta vatten. Journalisterna klev ur bilen och frågade den lilla flickan varför hon inte var i skolan. Den lilla flickan svarade utan att tveka ”för att jag är en flicka”. Denna simpla men träffande fras mynnade sedan ut i den globala kampanjen ”Because I am a Girl”. På grund av den dubbla diskriminering, att vara barn och kvinna på samma gång, som flickor råkar ut för ansågs det inte vara nog att ha en barndag och en kvinnodag. 2011 blev därför det första året för den internationella flickdagen.

Runt 60 miljoner flickor går inte skolan på grund av att föräldrar, bland annat, prioriterar skolgång för pojkar istället för flickor. Med andra ord får flickans bröder gå i skolan, men inte hon. Magda Benavides, en del av koordinationsteamet på Proyecto Miriam i Estelí, upplevde samma sak hon som barn.

– När jag var ung sa min pappa att endast män har rätt att utbilda sig. Att låta kvinnor utbilda sig var som att investera i något som inte skulle ge någon vinst. Jag skulle lära mig att laga mat och att göra hushållsarbete, för att en man sedan skulle ta mig till sitt hus och ge mig det jag behövde.

Musik och slogans basunerar ut från högtalarna under tältet. 

Foto: Philip Krook

På konstgräsplanen i Jinotega går Club Infantils utbildare runt i sina gula tröjor och blåa kepsar. 160 barn från de olika sektorerna där organisationen arbetar har kommit hit. Club Infantil har bjudit hit dem för att delta i fritidsaktiviteter, bland annat fotboll, bingo och målning, till ära av gårdagen. Innan varje aktivitet passar utbildarna på att berätta varför flickorna har fått sin egna dag och diskutera detta med barnen.

Fotbollen var klart populärast men det fanns vissa som valde att måla. Foto: Philip Krook

Smålagsmatcherna i fotboll är populärast. Runt dem samlas de flesta, bara ett fåtal flickor har valt att måla eller spela bingo. Vädret är oberäkneligt. Ena stunden stekande solsken, andra stunden monsunliknande ösregn. Barnen verkar inte bry sig, det enda som spelar någon roll för dem är att få fatt på bollen som sparkas runt på planen. Den enda som bryr sig är discjockeyn. Han sitter under tält men regnet faller till marken med sådan kraft att allting riskerar att vätas ner ändå. Från högtalarna hörs musik, men där hörs också slogans. Vissa inspelade sedan tidigare, andra utropas live.

– Har pojkar rättigheter, har flickor det också! ropar Jennifer, en av deltagarna, ut.

Joxel firar att hans lag just gjort mål. Foto: Philip Krook

Philip Krook, infopraktikant, Nicaragua