Sexuella rättigheter på agendan i Peru

Än en gång skulle jag vilja berätta om de vackra bergen och floderna i Castilla Media. Hur stjärnhimlen öppnar sig på kvällen så hela vintergatan syns, hur det känns att vakna tidigt på morgonen till ljudet av galande tuppar och muande kossor, hur hjärtat nästan sätts i halsgropen när en åker runt ett hörn och ser glaciärer och dalar åt alla håll, hur god juicen är på marknaden och hur glad en blir varje gång en kommer in på Svalornas kontor i Arequipa och möts av kollegors gurglande skratt. För det är alla de här dom här små sakerna runt omkring, som oftast inte kommer med, som gör praktiken här till något alldeles extra.

Utsikt från Machaguay i Castilla Media. Foto: Julia Svanström.

Men istället tänkte jag berätta om mötena och lärdomarna vi fått (mitt uppe i allt det fina). Inte nog med att en får engagera sig och lära sig hur ett landsbygdsutvecklingsprogram kan se ut, en får också fördjupa sig i andra frågor som en intresserar sig för och skapa ett brett kontaktnät till alla möjliga experter och personer.

Det är sista året för PDR (Programa de Desarollo Rural) och det märks tydligt. Programmet startades 2012 och perioden avslutas nu 2016, vilket innebär utvärderingar och möten dagarna långa, hur ska PDR gå vidare framtiden?

På agendan handlar det just nu mycket om ungdomarna, en av de två målgrupperna för PDR. De flesta flyr landsbygden i jakt efter bättre utbildningsmöjligheter eller jobb. Många hamnar i låglandet och i de större städerna. Det är en riskgrupp, vilket förtydligades när det i onsdags hölls en offentlig presentation i Arequipa om sexuell hälsa bland ungdomar i Peru.

Presentationen om sexuell hälsa bland ungdomar i Peru. Arrangerades av organisationerna Inppares, Centro Juventil Futuro och Etapa de vida adolscente. Foto: Julia Svanström.

- Ungdomarna är vår framtid, deras hälsa och deras rättigheter är vår plikt att uppfylla, sa Amparo Arenas Condori, representant från organisationen Inppares som arbetar med dessa frågor.

När en ser på statistiken så syns det att dessa frågor är i akut behov av att förbättras. Procenten av tonårsgraviditeter har inte minskat på 15 år och det är många regler som sätter käppar i hjulet för att ungdomar i Peru ska få sina sexuella rättigheter uppfyllda. För att en omyndig person ska få uppsöka ett center för sexuell hälsa så krävs det ett godkännande från en förälder. Det saknas också utbildad personal som har fokus på tonårshälsa och på många ställen saknas dessa centrum helt. Det var dessa problem som lyftes under presentationen och det är också det som PDR just nu funderar på att utvidga sitt program till.

Peru räknas till ett av de länder som drabbas värst av klimatförändringarna, därför är det extra viktigt att PDR fortsätter att arbeta med miljöfokus och landsbygdsutveckling i Castilla Media, men tanken är att utvidga programmet för att även fånga upp dessa ungdomar.
Det blir spännande att se hur programmet utvecklar sig.

Julia Svanström, programpraktikant, Peru

Ungdomarnas förening i Castilla Media

Generación de Nuevos Lideres y Lideresas, GNL, (generation av nya ledare) är föreningen i Tipan för ungdomar som vill lära sig mer om och utveckla samhället de bor i. En fredag i slutet av maj träffade de Irma Timaná, fältkoordinator för Svalorna Latinamerikas landsbygdsutvecklingsprogram PDR, för att planera föreningens mål, syfte och aktiviteter.

Innan mötet startade fick några nyfikna ungdomar tittar på bilder från Sverige. Foto: Mathilda Bäcklin

Flera av ungdomarna har tidigare samarbetat med PDR och känner därför till programmet, men Irma passade ändå på att berätta för dem både vad PDR är för något och hur Svalorna LA och samarbetsorganisationerna arbetar ihop för att pigga upp ungdomarnas minnen. Under hennes beskrivning av programmet hjälpte de till att fylla i det hon berättade. De visste till exempel redan vad flera av samarbetsorganisationerna heter och hur länge de ska samarbeta med de boende i Castilla Media. Det märktes att PDR är ett program som många har koll på i Castilla Media.

Irma förklarar för ungdomarna var PDR är för något. Foto: Mathilda Bäcklin

Precis som föreningarna deras föräldrar är medlemmar i behöver ungdomarnas förening en arbetsplan för året. Irma frågade de elva ungdomarna som satt runt mötesbordet i PDR:s kontor vad föreningen ska arbeta med.
– Vi måste arbeta mot machismo och med feminism, föreslog en av tjejerna. Några andra höll med.
Att arbeta med människors mentalitet, alkoholism, dåliga vanor, att arbeta för att bevara kulturen och att arbeta med en Castilla Media-identitet var frågor de också bestämde är viktiga för föreningen. Irma lyssnade på deras förslag och skrev upp allt på ett papper på väggen under rubriken ”vision”.

De pratade också om de olika aktiviteterna föreningen ska hålla i. Dans var många av dem sugna på och det vill gärna visa upp något under årets Encuentro de Saberes som är ett tillfälle för de boende i Castilla Media att visa vad de kan. All från mat, hantverk, dans och sång brukar visas upp under eventet.  Andra förslag på aktiviteter kom också upp under mötet. De pratade om att de borde göra något för miljön i området och kom med förslaget att ha en kampanj för att minska föroreningarna i Castilla Media. Irma fortsatte skriva upp allt på pappret och till slut hade de en lite tydligare bild av vad föreningen vill göra och uppnå i Castilla Media.

Yeraldin, Anabel och Liz berättade att GNL tidigare haft temadagar om bland annat alkoholism. Foto: Mathilda Bäcklin.

Eftersom GNL handlar om ledarskap förklarade Irma för ungdomarna hur en bra ledare kan vara.
– En ledare ska vara er representant och en person med bra egenskaper, sa hon.
Hon berättade också att en ledare bör väljas genom en demokratisk process och att resultatet efter en demokratisk omröstning måste respekteras.  Och i slutet av mötet röstade ungdomarna fram en ordförande för GNL. De gav först förslag på tre olika personer i föreningen och sedan röstade de med handuppräckning. Norca Roca Aguilar blev den vinnande kandidaten när alla hade fått räcka upp handen en gång.
– Det handlar inte bara om mig utan om hela gruppen och jag ska försöka guida er på bästa sätt, sa hon som föreningens nya ordförande.

Mathilda Bäcklin, informationspraktikant i Peru

Skolornas rop på hjälp, Telica, Nicaragua

Resultat av ett grupparbete i en av skolorna i Telica

I byn Telica har skolor i vissa områden så stora ordningsproblem att de självmant hör av sig till organisatonen APEADECO och ber om hjälp. 

Glåpord viner runt öronen på en ganska arg lärarinna när vi kommer in i klassrummet. Idag är vi tre stycken och hon ser ganska lättad när hon ser oss.

Vi har spenderat förmiddagen på en annan skola och nu är det dags för eldprovet. Den här skolan tog nämligen själv initiativet och ringde organisationen och bad om hjälp. De hade identifierat att ordningsproblemen de hade förmodligen hänger ihop med genus, sexualitet, machismo och identitet, vilka är APEADECOS arbetsområden.

Ibland är det svårt att lyssna

Genom dynamiska lektioner och kreativitet vill organisationen förebygga kommersiell sexuell exploatering av barn och ungdomar, genom att ge dem information om de egna rättigheterna inom områden som kanske inte alltid är så självklara. Alla ska veta vad som är rätt och fel och vilka rättigheter de har. Tillexempel arbetar man med att förmedla att det finns olika sexuella preferenser och att det är okay.

Just den här klassen här inte riktigt greppat just det konceptet ännu, för ganska snart hör man “gatorade” ropas genom klassen. Det är tydligen modeordet för homosexuell…

Lek i en av skolorna vi besöker

Idag får eleverna måla just “sexualitet”, “genus”, “machismo” och “identitet”. Sen presenterar de resultaten för varandra. De ingår också i träningen att barnen ska våga prata inför grupp och säga sin mening.

En lång smal pojke i den första gruppen börjar:

- Genus är könet vi föds med, tillexempel om man är man eller kvinna när man föds.

-Nej, nu sa du fel, protesterar en rund pojke med keps.

Han fortsätter: 

Det målas för fullt på golvet i en av skolorna

-Det var väl sexualitet? Genus är det man lär sig. Tillexempel att pojkar gillar blått och flickor rosa. 

Sedan är det flickornas tur. De har lite svårt att göra sig hörda i den här klassen och ingen har någon större lust att vara den som börjar presentationen. När de väl startar är det den minsta flickan som med seriös blick, ganska stressat förklarar vad bilderna föreställer och hur dem tänkt. Alla sänker blicken när de går tillbaka till stolarna. Vi applåderar uppmuntrande och hoppas att den här lilla gruppen tjejer ska ta sig.

Den enda gången vi verkligen få uppmärksamhet från alla är under lekarna. Alla blir uppspelta under uppvärmningen och avslutningen då vi försöker hålla igång dem med lek och skratt. 

Text: Emmelie Heljeved Bild: Emmelie Heljeved

MARTIN: Tillsammans erövrar vi demokratin

Brenda från Castilla Media talar inför lokalpolitiker.

Martin Karlsson i Peru, inlägg 8

Om två veckor tar jag farväl av Arequipa och beger mig hem till Stockholm igen. Med avslut följer ofta en tillbakablick på den tid som varit. Både formellt och personligen. I ljuset av två andra bra reflekterande texter, som finns här och här, vill också jag dela med mig av några lärdomar.

När jag under min tid i Peru har försökt att bilda mig en uppfattning om Svalorna Latinamerikas utvecklingssamarbete här i synnerhet och svenskt bistånd i allmänhet har jag gått till väga på olika sätt.

Intervjuer med de kvinnor och ungdomar som vi arbetar med här har exempelvis hjälpt till att förstå den personliga betydelsen som samarbetet har. Ibland har det dock känts svårt att foga samman de små berättelserna till en helhet och få en uppfattning om vart vi är på väg. De gångerna har jag sökt mig till våra LFA-matriser.

LFA står för Logical framework approach och är ett planeringsverktyg som lanserades av den amerikanska biståndsmyndigheten USAID 1969. Verktyget används för att beskriva syfte, metod och målsättning med ett biståndsprojekt och används också i ansökan om medel till Sida av svenska biståndsorganisationer.

Efter mina besök i Castilla Media och möten med de kvinnor och ungdomar vi arbetar tillsammans med har jag försökt återkoppla till de delmål som står uppskrivna i LFA-matriserna. Hur en danslektion, en fotoutställning eller en kvinna som stolt berättar hur hon har börjat sälja marsvin ska leda fram till en hållbar utveckling. LFA-matriserna har varit en hjälp på vägen att förstå helheten men ändå har det fortfarande känts som om något saknas.

När jag läste en metodhandbok från Forum Syd om demokrati och rättvisa fastnade jag vid en formulering som jag nu i efterhand tycker fångar upp alla de här olika aktiviteterna kanske ännu bättre än LFA-matrisen.

… demokrati måste erövras av varje generation

En danslektion är också en gruppövning och ett sätt arbeta tillsammans. En fotoutställning är ett tillfälle att kommunicera och medvetandegöra. Att sälja marsvin är ett sätt att få en egen inkomst och stärka självkänslan.

Sammantaget är de här aktiviteterna strategier som kvinnorna och ungdomarna i Castilla Media använder sig av för att erövra demokratin. Demokratin som är deras rättighet och handlar om deltagande, men som under historien har förnekats dem av ett sådant hinder som stavas diskriminering.

Betydelsen av de här aktiviteter stannar dock inte vid deras effektivitet (hur pass bra de är för att nå målen i LFA-matrisen). Den omfattar så himla mycket mer.

Byråkrati, resultatuppföljning och statistik inom svenskt bistånd är medel till ett ändamål som har en ännu längre historia än LFA-matrisen. Den historien handlar fortfarande om de som har och de som inte har, om folkrörelser, solidaritet och ett gemensamt åtagande över gränser. Den handlar om oss medborgare och det ansvar vi själva tar för hur biståndet ska se ut, exempelvis genom folkrörelser, och ytterst vad vi själva gör för en jämlikare värld. 

Ta Svalorna Latinamerika som exempel. Det är inte bara ett kansli i Stockholm med några få anställda. Det är en organisation bestående av medlemmar som genom historien frivilligt har valt att använda sina demokratiska rättigheter och sin fritid till att stötta dem som inte har några.

Det är så jag ser det och det är därför också jag efter en vecka på Sidas kursgård i Härnöshand och fem månader i Peru kan skriva under på att bistånd gör skillnad. Den skillnaden avgörs dock inte bara av hur pass bra kvinnorna och ungdomarna i Castilla Media erövrar sin demokrati. Den avgörs också av hur pass bra vi själva gör det. Både för deras och vår egen skull.

Text och foto: Martin Karlsson

MARTIN: Drömmen om Machahuay

Martin Karlsson i Peru, inlägg 5

Utsikt från Mirador.

Under vår senaste resa till Castilla Media passade jag och min medpraktikant Ylva på att besöka utsiktsplatsen i byn Machahuay. På torget frågade vi om vägen och en kvinna som stod och lagade mat förklarade att vi skulle fortsätta ner för torget till en grusväg som ledde fram till en kyrkogård. På vägen passerade vi några beteshagar. I en av hagarnahöll en man på att surra benen på en ko. Jag vet inte om det var för att kon skulle mjölkas eller något annat.

Grusvägen togslut vid en port som hade ingraverat Jesus ord ”Jag är uppståndelsen och livet”. Vi fortsatte upp för en backe och såg gravar breda ut sig till vänster i form av stora gjutna cementblock. En och annan av dem var dekorerad med ett foto på den avlidne brevid födelse- och dödsåret. Vid flera gravar stod det även blommor som var satta i kapade PET-flaskor fyllda med vatten.

Utsiktplatsen låg en bit längre upp. Vi gick upp för en trappa till en plattform där vi kunde se höga berg på vardera sida om en smal dal. Längst ner porlade en flod fram med gröna betesmarker och åkrar  runtom. Bakom utsiktstornet låg kykogården. En kvinna gick ensam för att sätta blommor vid en gravarna. Jag såg två orangefärgade fjärilar leka över de otympliga cementblocken. Liv och död så tätt ihopfösta, så olika men ända så naturliga.

Jag och Ylva blev stående länge med blickarna vilande någonstans i bergen eller nere i dalarna. Det var meditativt, sublimt och väldigt rogivande.

På en av pelarna som bar upp tornet hade någon ritat ett hjärta tillsammans med orden ”Crisitan y Judith”. Jag tänkte att invånarana i Machahuay visste att begrava sina döda likväl som att bekänna sin kärlek till varandra och eftervärlden vid den kanske vackraste platsen i byn. Samtidigt var hela scenen lite vemodig. För jag visste att Machahuay inte är en plats där folk stannar.

Den  naiva kärleksförklaringen kan mycket väl ha varit det sista löftet som två ungdomar gav varandra innan andra bekymmer kom emellan. Hur ska jag försörja mig? Var kan jag vidareutbilda mig? Vill jag ha barn? I så fall när? Dessa är universiella frågeställningar som ungdomar världen över har att förhålla sig till. Också de som växer upp i Machahuay. För de allra flesta blir svaret att lämna hembyn efter skolan.

Med en väsentlig del av befolkningen som förnyar, förändrar och utvecklar försvunna lever gamla vanor vidare på gott och ont i Machahuay. Föräldrarnas och farfäldrarnas normer förblir oförändrade och fria från ifrågasättningar. De få  unga män och kvinnor som blir kvar, kanske på grund av en för tidig graviditet eller brist på medel att ta sig vidare, kan inte annat än acceptera detta och inrätta sig maktförhållanden som än mer försvårar deras möjligheter att förändra sina liv.

Som Ylva skrev tidigare blir dessa skillnder slående när familjmedlemmar återvänder för att fira högtiderna i byarna i Castilla Media.

Lyckan och förändringen blir inte heller alla gånger som det var tänkt från början för de som lämnar landsbygden i Peru. Somliga kanske får en universitetsutbildning och ett bra jobb i Arequipa eller Lima. Många från landsbygden hamnar dock i de improviserade bostadsområden som växer fram utanför storstäderena. Möjligheterna att försörja sig finns där, många gånger med bra förtjänst dessutom. Anställningarna är dock ofta osäkra, boendna många gånger utan vatten eller el, tillgången till vård obefintlig och infrastruktur lika så.

Nyligen läste jag ett reportage i lokaltidningen El Búho om ett sådant nytt område i Arequipas utkanter som kallas Cona Norte. Tusentalts människor har flyttat dit trots att det idag exempelvis saknas rinnande vatten och sanitära avloppssystem. Området har ännu inte erkänts som ett riktigt kommunalt distrikt och det finns därför inga planer på att utveckla och rösta området för de många människor som redan befinner sig där.
 
Jorden i Machahuay och Castilla Media bär fortfarande frukt. Korna, fåren, grisarna och marsvinen har fortfarande bete och kan äta sig mätta. Det finns potencial att utveckla området vad gäller turistnäring. I förhållande till det som står att vinna om fler ungdomar skulle stanna i Castilla Media och bestämma sig för att bli det de vill där de redan befinner sig, ter sig Cona Norte som en ganska usel framtidsutsikt.

Att stanna kvar behöver inte bli ett andrahandsval. Svalornas samarbetsorganisationer ASDE, CIED och Yachay Wasi arbetar inom det femåriga utvecklingsprojektet Programma de Desarrollo Rural med att ge framförallt kvinnor och ungdomar kunskap och verktyg till att skapa en hållbar utveckling för sig själva och varandra i Castilla Media. Drömmen om kärleken, att få leva, dö och utvecklas i Machahuay går att förverkliga.

Text och bild: Martin Karlsson

SOFIA: Blandade känslor i Sverige

Sofia Gustafsson, inlägg 11

Hemma i Sverige igen, med blandade känslor. Mysigt att umgås med familjen och vännerna som jag saknat när jag varit borta, men samtidigt är det så mycket från Bolivia som jag nu saknar när jag åkt därifrån. Som tur är får jag i alla fall fortsätta att tänka på och prata om Bolivia ett tag till.

Jag håller nämligen på med en informationsturné. Det innebär att jag reser runt i Sverige och föreläser om Bolivia, framförallt berättar jag om barn och ungdomars situation där och om vad vi i Svalorna Latinamerika gör för att försöka förbättra situationen något. Innan jag skulle börja med föreläsningarna var jag faktiskt ganska nervös, jag kände inte riktigt att jag hade något att komma med och dessutom har jag alltid tyckt att det är lite jobbigt att stå och prata inför en stor grupp av människor.

Nu känns det dock helt tvärtom, jag känner mig säkrare i min roll som föreläsare och jag märker hur intresserade många människor är av att få lära sig mer om Bolivia och Latinamerika. Jag har hållit föredrag i en del Rotaryklubbar, kyrkor och bibliotek, med en mestadels vuxen publik. Där blir det oftast frågor om både stort och smått, dessutom intresserar de sig mycket för de alpackasjalar jag har tagit med mig för att visa och sälja.

Det är dock skolor som har varit allra roligast att besöka. Även om det ofta är någon i klassen som kanske är lite stökig och inte orkar lyssna, så finns det alltid en grupp av elever som kommer fram till mig efter föreläsningen. Som säger att de fått något nytt att tänka på, att föreläsningen förändrat deras sätt att se på livet. Att de insett hur olika möjligheterna kan se ut för barn och ungdomar som råkat födas i ett fattigare land. Elever som känner att de också vill arbeta för att göra världen till en lite bättre plats.

I min sista blogg för Svalorna LA skulle jag därför dels vilja tacka alla underbara personer som jag mött i Bolivia, men även de inspirerande unga människor jag möter under mina föreläsningar!

Sofia Gustafsson