Aktivt deltagande i Nicaragua, PÅ RIKTIGT!

Två barn ur målgruppen som självsäkert för sig med termer som riskfaktorer, osunt beteende i sociala medier, hur man kan skydda sig mot Sexuell Kommersiell Exploatering (SKE), vikten av kommunikation inom familjen. Det är fascinerande att se hur mycket kunskap de besitter med sina knappa 13 respektive 10 år. De två barnen är Jackson Ulises Olivas Gutierreza  och Jennifer Anieska Dormuz , de båda har fått extra utbildning av organisationen Club Infantil, som är en av de fyra organisationerna inom programmet mot SKE som Svalorna Latinamerika finansierar i Nicaragua.  Denna extra utbildning ges till de som varit aktiva inom programmet under en längre tid och som visar intresse att vilja lära sig mer. De barn och ungdomar (målgruppen) som har fått denna extra utbildning kallas då ”los monitores” en liknande roll som kommunikatörerna har (se detta inlägg för mer information om kommunikatörerna) men med fokus på att hålla i egna reflektionsutrymmen och workshops.

Jennifer Anieska Dormuz, monitor för Club Infantil. Foto: Elin Jakobsen Rydstedt

Jackson Ulises Olivas Gutierreza  monitor för Club Infantil med en vän. Foto: Elin Jakobsen Rydstedt

Club infantil har var de kallar ”öppna hus” i vissa stadsdelar utanför centrala Jinotega, (Norra Nicaragua) där målgruppen kan komma och få hjälp med läxorna, måla, dansa, spela teater. Ett kreativt utrymme och som Jackson beskriver det :”En rolig och trygg oas som man vet alltid finns där när man behöver”.  De har detta öppna hus både på förmiddagen och eftermiddagen så de barn och ungdomar som går i skolan på morgonen och eftermiddag ska ha lika möjlighet att ta del av dessa öppna hus.  I denna trygga oas så ägnar man alltid en timme åt ”utrymme för reflektion” då man tar upp ämnen relaterat till SKE, det kan vara ämnen som risksituationer, riskfaktorer, identitet, sexualitet, barns rättigheter osv. Jag märkte att barnen och ungdomarna som deltog i detta utrymme öppnade sig mycket när det är deras kamrater som håller i aktiviteten, det kommer upp många egna erfarenheter och då ”los monitores” sätter sina egna ord på vissa ämnen gör det att man känner att det är en aktivitet för och av barn och ungdomar. När man sedan läser om organisationernas mål och förväntade resultat så står det tydligt att ett av de förväntade resultaten som programmet har är att barnen och ungdomarna har en ledande roll i planeringen och utförandet av aktiviteter mot SKE i samarbete med nyckelaktörer. Att tilläga så finns det alltid en vuxen kontaktperson som deltar vid dessa aktiviteter som stöd.

Teaterövning Club infantil, Jinotega. Foto: Elin Jakobsen Rydstedt

Ett av de tydligaste bevisen på att alla organisationer arbetar hårt för att detta förväntade resultat var i dagarna när vi hade programrådsmöte och planerade en aktivitet för den 26 juni. Detta datum ska vi ha en aktivitet med ca 50 barn och ungdomar från varje organisation som ska träffas och utbyta erfarenheter och fira ”barnens vecka”.  Vi hade gjort en plan för hur aktiviteten ska se ut som var så gott som klar, men då så kommer förslaget att representanter från målgruppen ska vara med och godkänna planeringen och även ge egna förslag hur vi kan förbättra aktiviteten då den är för dem.  I förra veckan så kom 3 representanter från varje organisation och ägnade en hel förmiddag till att omarbeta förslaget och komma med egna förslag till förbättringar. Det tycker jag är att arbeta PÅ RIKTIGT för barnens och ungdomarnas ledande roll i planering och utförande av aktiviteter.

Reflektionsutrymme om riskfaktorer och hur man kan skydda sig från SKE, Club Infantil, Jinotega. Foto: Elin Jakobsen Rydstedt

Hälsningar från ett varmt Telica
Elin Jakobsen Rydstedt, Programpraktikant Nicaragua

Effektiva sportaktiviteter i Telica

Idag ska jag skriva om en aktivitet som jag älskar att delta påsom praktikant och det är de sportaktiviteterna som APEADECO har runt om på skolorna i Telica. För er som inte vet så är APEADECO en av fyra organisationer, som med finansiering av Svalorna, arbetar med att förebygga Sexuell Kommersiell Exploatering (SKE) av barn och ungdomar i Nicaragua. Sportaktiviteter består vanligen av fotbollsmatcher i samarbete med idrottslärarna på respektive skolor där vi verkar. Idrottslärarna hjälper till att dela in eleverna i olika lag.

Idrottlärarnas uppdelning av lag, Instituto Nacional publico señor de Esquipulas (INPSDE)

Vi går till skolorna 4 dagar i rad under en rast på 25 minuter som eleverna har mellan 1a och 2a lektionen för dagen, denna rast får vi ibland utnyttja efter godkännande hos skolrektorn. Vi behöver ha aktiviteten 4 dagar i rad för att hinna med alla elever som vill vara med. Fotbollsmatcherna har vi i syfte att få studenterna att känna igen APEADECO som organisation, förstå vad vi jobbar med och varför och såklart göra något roligt för studenterna. Innan vi sätter igång med fotbollsturneringen så har vi ett ”invigningstal” och berättar om APEADECO:S verksamhet och hur de ska göra om de vill delta i våra föreläsningar, workshops och intressegrupper.  Under turneringen spelar vi sådan musik som våra ungdoms kommunikatörer har tipsat om är populära och var 5e minut spelar vi upp meddelanden där vi uppmärksammar problemet med Sexuell Kommersiell Exploatering (SKE).  Under dessa korta 25 minuter så hinner vi med en hel del:

• Vi informerar om APEADECO som organisation
• Vi har en rolig rekreativ aktivitet för ungdomarna
• Vi informerar om hur man förebygger Sexuell kommersiell exploatering

Studenter som spelar i fotbollsturneringen , INPSDE, Telica

Efter aktiviteten försöker jag alltid prata med ungdomarna för att höra vad de tyckte. En 14årig flicka sa att dagarna blir roligare och det är lättare att koncentrera sig på lektionerna efteråt. En 13årig pojke berättade att det känns kul att vi gör något bara för dem och att det får en att känna sig speciell. För APEADECO är det särskilt viktigt att barnen och ungdomarna tycker att vi gör saker för dem och att de vet vilka vi är och vart vi finns då det är dem som är vår målgrupp.

Elever som intensivt följer matchen och lyssnar på APEADECOS budskap, INPSDE, Telica

Inte alltid en rak väg till målet, INPSDE, Telica, Nicaragua

Hälsningar
Elin Jakobsen Rydstedt, Programpraktikant, Telica Nicaragua

De unga kommunikatörerna

I april har jag fått äran att delta i två utbildningar för unga kommunikatörer. Men vilka är dessa kommunikatörer kanske ni tänker?

En av kommunikatörerna, Yoseling, som deltar & hjälper till på en Workshop, Telica

För att jobba med det allvarliga problemet Sexuell Kommersiell Exploatering (SKE) så har man här på Svalornas samarbetsorganisationer i Nicaragua 4 större mål. Ett av dessa mål är: Barn och ungdomar (målgruppen) ser sig själva och erkänns som sociala subjekt och rättighetsinnehavare. Innan jag åkte hit hade jag ingen aning om hur viktigt orden sociala subjekt är här. Det som förmedlas på föreläsningar som samarbetsorganisationerna har är att barn och ungdomar är människor med egna tankar, funderingar, viljor, de känner och upplever.

Problematiken med att barn och ungdomar inte ses som sociala subjekt blir väldigt påtagligt för mig när jag lär känna flera ur målgruppen och blir mer insatt i landets ekonomiska läge. På grund av brist på försörjningsmöjligheter så lämnas barnen ofta utan tillsyn då föräldrarna tvingas söka sig till andra städer för att försörja sig. Ett stort antal barn och ungdomar lever med sina farföräldrar då föräldrarna immigrerar till grannländer där det finns fler jobbmöjligheter. Många farföräldrar här har svårt att ta hand om sig själva, hur ska de då dessutom kunna se efter ett, två, tre till fyra barn? Jag stöter ofta på barn och ungdomar som är själva hemma fram till 8 på kvällarna då föräldrarna är tvungna att jobba i andra städer, vem ser efter dem? Jag kommer i kontakt med ungefär 50-100 barn och ungdomar i veckan och hälften, om inte mer, har en vardag utan tillsyn, de ska tidigt klara sig själva. På grund av den svåra ekonomiska situationen i landet så finns det få närvarande föräldrar som kan ta hänsyn till barnens tankar, viljor och upplevelser.  Därför är det extra viktigt att de får utbildning om deras rättigheter och de riskfaktorerna som finns som gör att de kan bli utsatta för Sexuell Kommersiell Exploatering.

Sociala subjekt & rättighetsinnehavare!

För att nå upp till målet att målgruppen ser sig som sociala subjekt så har man ett förväntat resultat: Barn och ungdomar har kunskap om deras rättigheter och vikten av att delta och organisera sig för att sprida, försvara och agera i förebyggandet av sexuell kommersiell exploatering.

En strategi för att uppnå detta resultat är social kommunikation och det är här de unga kommunikatörerna kommer in i bilden. De unga kommunikatörerna är mellan 10-15 år och deras uppgift i Telica är:

*Att utbilda sig extra i teman kring SKE.
*De ska påminna sina klasskamrater om när viktiga föreläsningar angående SKE hålls.
*De gör informationsväggar på respektive skola
*De är konferencierer på större aktiviteter
*De arbetar fram radioprogram som sänd i lokal radio

Att vara kommunikatör är något som de anmäler sig till frivilligt och kommunikatörerna är elever i de skolor som vi arbetar med här. Om fler anmäler sig än vad budgeten tillåter så har man aktiviteter där de mest passande studenterna väljs ut.

Utbildning för unga kommunikatörer med fantastiska journalisten Anita 

som jobbar på den lokala kanalen 55 

Dessa unga kommunikatörer är unika i att kunna sprida information, deras kunskap sprider sig som ringar på vattnet. En viktig roll som de har på föreläsningar och workshops är också att sätta igång diskussioner så att deras klasskamrater inte tycker att saker är pinsamma och att de sköter sig. Detta extra stöd de ger ska man inte underskatta då jag, nu med erfarenhet, kan säga att det inte är lätt att få barnen och ungdomarna att lyssna och bearbeta den information som ges. Många är EXCEPTIONELLT hyperaktiva då det finns få möjligheter till rörelse på fritiden.  I utbildningen som vi höll för en grupp kommunikatörer idag så fick de fräscha upp deras kunskaper angående SKE genom rollspel och diskussioner, en övning i att våga vara den första som säger något samt olika tekniker som man kan använda sig när man har föreläsning. De hade en diskussion om vilka varningstecken det finns när någon är på väg in i SKE, det var överväldigande att höra hur säkert de kunde föra diskussionen. Den skillnad som de gör och kan göra med den kunskap som de nu besitter gör att de alla är ovärderliga i detta förebyggande arbete i Telica, Nicaragua.

Framtidens unga kommunikatörer? 

Hälsningar

Elin Jakobsen Rydstedt, programpraktikant Telica, Nicaragua

Att mäta resultat av aktiviteter

I veckan har jag, blandat med att vara med på workshops, utbildningar, möten osv, hjälp till att översätta den årliga rapporten för arbetet med sexuell kommersiell exploatering i Nicaragua. Jag får en sådan extrem kick av att läsa om resultat som har uppnåtts under 2014 och sedan få se och höra om det i verkligheten, så detta blogginlägg kommer att vara baserat på dessa kickar.

Något som slagit mig är hur extremt komplext det är att mäta resultat när vi arbetar med att ändra normer i samhället. Detta är ett arbete som kräver ett permanent och kontinuerligt arbete under många år, ni kan nog hålla med om att det är lättare att mäta antalet vattenbrunnar som man grävt eller hur mycket vinst ett företag går med förhållande till att mäta om barn och ungdomar ser sig själva som rättighetsbärare och sociala subjekt?

Ungdomar i Telica läser en folder om förebyggande av SKE

Men hur mäter man resultatet av de aktiviteter som genomförs?

Vanligen ser man till att målgruppen och de grupper som man jobbat med under året svarar på olika enkäter vars frågor är baserade på indikatorer (ett framtida blogginlägg kommer handla om indikatorerna), enkätsvaren kompletteras oftast med djupgående intervjuer. Beroende på de svar som ges så kan man få konkreta resultat i hur många, procentuellt sätt, har uppnått de förväntade resultaten. Exempel på resultat från den årliga rapporten:
• 72 % av barnen och ungdomarna ser sig själva som rättighetsbärande individer och är medvetna om att de har samma kapaciteter och förmågor som vuxna
• 28 % av barn och ungdomarna anser sig ha lite kunskaper i förhållande till vuxna och borde förhålla sig till ett underläge gentemot vuxna då de är i utveckling.
• 60 % av de intervjuade vuxna accepterar att föräldrar använder bestraffning i form av våld som uppfostringsmetod gentemot sina barn.

Ungdomar i Telica, Nicaragua i workshop om riskfaktorer

Dessa resultat vägs mot tidigare år för att kunna se om en förbättring har skett. Även om programmet än inriktat på sexuell kommersiell exploatering (SKE) så handlar inte alla aktiviteter explicit om det, då det finns många olika orsaker till SKE så måste man angripa från flera olika angreppsvinklar. Ämnen som man har berört denna vecka i Telica, Nicaragua inkluderar: könsrelaterat våld, barns rättigheter, riskfaktorer och sätt att skydda sig mot SKE, våld i uppfostran, kvinnans och mannens roll i hemmet etc

Det som de flesta workshops jag varit på i veckorna har gemensamt är att man ifrågasätter och belyser situationer och problem i samhället som deltagarna får diskutera.  Det är i dessa diskussioner som min kick kommer och jag förstår mer bakom dessa 72,28 och 60% procent:

• När jag får höra om Isadora som genom att lära sig om sina rättigheter hjälpte sin syster att komma ut från ett våldsamt förhållande.
• När en grupp föräldrar kommer fram till att det inte är jämlikt att när en flicka blir kvinna så tilldelas hon massa skyldigheter (laga mat, bli mamma, måste skydda sig själv mot män..) och när en pojke blir man så får han massa friheter (han får gå ut och festa, röka, dricka..)
• När en mamma berättar om när hennes son diskar och farföräldrarna kritiserar honom för att göra kvinnogöra och sonen självmant säger att diska även är mansgöra.
• När 20 stycken 14åringar i början av dagen inte har en aning om vad sexuell kommersiell exploatering är och efter 2 timmar kan analysera riskfaktorer som finns i samhället.
• När en pappa berättar att han alltid varit våldsam och aldrig vågat prata med sina döttrar om sexualitet, men att han nu förstår vikten av att kommunicera med sina döttrar och att vinna deras förtroende.

Ungdomar som diskuterar, Telica

Att vara vittne till deltagarnas förändring i sitt tankesätt gör att jag ser och hör tydliga resultat. Jag vet inte om man kan jämföra konkreta resultat som en grävd vattenbrunn eller en miljon i företagsvinst mot ett barn som inte tillåter sig luras in i sexhandeln av en främling eller en kvinna som inte går med på att utnyttjas i hemmet. Men jag vet att dessa skillnader i attityder och tankemönster kommer att leda till stora förändringar i samhället här, det jag inte vet är hur lång tid det kommer att ta…

Ungdomar i process att förändra sina tankemönster? 

Hälsningar från Telica, Nicaragua

Elin Jakobsen Rydstedt, programpraktikant

Att lära känna målgruppen genom dans

Tänk outside the box POR FAVOR!

Innan man åker iväg på en praktik har man nog, vare sig man medger detta eller ej, vissa förväntningar på vad man kommer att få jobba med. Kanske tänker man inte att jobba som danslärare är en del av internationellt utvecklingsarbete. Om ni som läsare inte tycker det, kommer detta blogginlägg förmodligen bevisa motsatsen. Ta er igenom den följande teoretiska delen så kommer ni att lära er massor! 

Jag som danslärare med en av grupperna

Det program som Svalorna Latinamerika finansierar har 4 olika programmål och målgruppen är barn och ungdomar i Nicaragua. Det programmål, som jag kommer att beröra idag är följande: ”Befolkningen som medverkar i programmet agerar mot och förebygger sexuell kommersiell exploatering (SKE) av barn och unga”. För att jobba framåt med detta mål så har man ett förväntat resultat under året som i detta fall är: ”Barn och ungdomar i programmet reflekterar över sexuell kommersiell exploatering och agerar tillsammans med nyckelaktörer i förebyggande verksamhet.” Man arbetar fram indikatorer som man sedan mäter på olika sätt för att tydliggöra resultatet, i detta fall bland annat: A. Organiserat och aktivt deltagande av barn och ungdomar i försvar för deras rättigheter. B. Antal insatser utvecklade på ett ledande sätt av barn och ungdomar.

Men vad gör då organisationerna mer exakt för att nå upp till detta mål och positiva förändringar i indikatorerna?

En strategi som APEDECO (samarbetsorganisationen där jag är stationerad) använder sig av är att ha intressegrupper, för att genom dessa stärka barn och ungdomars självförtroende och deras kunskap om SKE. De senaste två veckorna har jag fått äran att leda en av dessa intressegrupper med fokus på dans. Blandat med att lära ut danssteg har jag även haft föreläsningar om barns rättigheter och SKE. Aktivitetsutbudet här är extremt begränsat och det i sin tur är en stor risk för ungdomarna då de kan söka sig till kriminalitet eller till någon äldre pojkvän/flickvän som sedan säljer dem till sexhandeln. Ja det är den krassa sanningen och det händer tyvärr i Nicaragua VARJE dag. 

Dansgrupp 2 efter 2 veckors träning, utanför APEADECOS kontor, Telica. 

När vi var ute i skolorna och gjorde reklam för intressegruppen var det många som visade sitt intresse, 90 stycken (!). Då jag själv har många småsyskon i Sverige (som alltid är på sina aktiviteter) tänkte jag att högst 20 stycken skulle dyka upp första dagen eftersom de säkert har mycket annat för sig. MEN tji fick jag, den första dagen hade jag tre lektioner och exakt 90 elever dök upp. Detta är en del av att förstå PÅ RIKTIGT, de har alltså inga andra fritidsaktiviteter! När jag skulle lägga upp ett schema inför veckan så frågade jag dem, i högst demokratiskt anda, vilka dagar de kunde delta och ALLA skrek i munnen på varandra: VARJE DAG! Det gjorde ont i mitt hjärta hur törstande de är efter aktiviteter.

I veckan hade vi ett event för den internationella kvinnodagen (den 8 Mars) där mina grupper uppträdde. Jag har nog aldrig känt mig så stolt när jag såg hur starka och duktiga de var, när jag också vet att de kommer att kämpa för sina rättigheter så forsade tårarna. Att vara danslärare kanske inte är det första man tänker på som huvudsyssla i en praktik i internationellt utvecklingsarbete, MEN när man kan vända dansklassen till en klass om barnens rättigheter så känns det ganska självklart. Man måste bara tänka lite outside the box..

Ett av uppträdandena på internationella kvinnodagen, Telica.

Elin Jakobsen Rydstedt, programpraktikant i Nicaragua

Kan man förstå PÅ RIKTIGT?

För att kunna svara på ovanstående rubrik så måste man först definiera ”på riktigt”, vad menar jag med det? Efter detta blogginlägg kommer vi lite närmare min definition. En av de största  anledningarna till varför jag sökte mig till denna praktik med Svalorna var just att jag ville förstå PÅ RIKTIGT. Jag ville få större insikt i hur internationellt utvecklingsarbete går till i praktiken och inte bara i teorin, något av en klassisk anledning till praktik. Många gånger under vår förberedande utbildning (som vi hade både på Svalornas huvudkontor och på SIDA)  har vi fått förklarat för oss biståndsarbete har gått från tanken att vara så kallat behovsbaserat arbete till rättighetsbaserat arbete. Detta innebär att man utgår från människors rättigheter istället för att utgå från deras behov. En av anledningarna till skiftet till rättighetsbaserat arbete är att behovsbaserat arbetet anses förminska statens ansvar att tillgodose den egna befolkningens behov. Inom rättighetsbaserat arbete anses staten ha  ansvar att respektera, skydda och förverkliga människors rättigheter. En viktig del av arbetet är därför att informera utsatta människor om sina rättigheter och om statens skyldigheter gentemot dem.[1] Det låter bra i teorin men hur ser det ut i verkligheten? Jag valde att lämna min trygga vardag i Sverige  och åka till Nicaragua för att förstå detta ytterst viktiga arbete i praktiken.

 Telica, Nicaragua februari 2015

Nu kära läsare ska jag ge er ett exempel på vad jag tycker är att förstå PÅ RIKTIGT.  Mina två första veckor så ägnade jag mig en del åt översättning på Svalornas lokalkontor i Estelí,Nicaragua. Ett av de dokument som jag översatte var en så kallad ”Risk matris” i riskmatrisen tar man fram, många gånger med hjälp av konsulter, olika risker som organisationerna ser i genomförandet av programmet. I riskmatrisen tar man också upp förebyggande åtgärder, vilka konsekvenser som uppstått (om risken inträffat) och vad man gjorde för att hantera situationen. Programmet här i Nicaragua, som Svalorna finansierar, kallas: ”Programmet för barn och ungdomars rättigheter och utveckling i Nicaragua -  med fokus att förebygga  kommersiell sexuell exploatering”. Exempel på risker för programmet är:

1.     En prisökning för att verkställa aktiviteter, detta på grund av den instabila ekonomiska situationen i landet.

2.     Den nuvarande regeringen leder till konflikter i relationerna mellan ledare, lokala ledare och nya organisationsstrukturer, som leder till svårigheter för organisationernas arbete.

3.     För hög arbetsbelastning för personalen inom programmet.

Yes precis som ni kanske känner så tyckte jag att det var intressant att läsa om riskerna och det går ju att förstå rent språkligt, dock känns det samtidigt ganska torrt och sakligt? Men att förstå riskerna skulle bli en upplevelse långt ifrån torr.

När jag hade min första dag på APEADECO, Svalornas samarbetsorganisation i Telica, så fick jag gå en presentationsrunda i kommunen. Första anhalten var polisstationen där jag fick träffa polischefen, andra var hos borgmästarinnan och tredje hos rektorerna på två av skolorna. En av de förebyggande åtgärderna för att undvika konflikter mellan lokala ledare  (risk 2) är till exempel att ta personlig kontakt med dem, visa vördnad för deras roller som ledare så att de känner sig delaktiga i vad APEADECO gör i kommunen. Så när jag med lite nervösa steg klev in på borgmästarinnans kontor med tanken: ”Varför ska de presentera mig, jag är ju inte  insatt i arbetet här än” , så gick det upp för mig: jag förstod PÅ RIKTIGT! Jag förstod att dessa besök var  en del av riskmatrisen! Man vill att de allmänt erkända ledarna ska känna delaktighet i det vi gör och vad som sker. Min kollega Juan Luis förklarade också att de alltid måste be om tillåtelse på de olika institutionerna innan de genomför en aktivitet, så därför är det extra viktigt att ledare är vänligt inställda mot oss. Men tänk er samma situation i Sverige att man går in och småsnackar lite med polischefen eller kommunchefen i Tyresökommun, dessa personliga möten ersätts ofta av mail eller kontakt med sekreterare.

Mina kollegor som tog mig runt på presentationsrundan: från vänster Jose Luis, Luis, jag & Norvin

På besök i en av skolorna.

Sådana här känslor av att förstå PÅ RIKTIGT slår mig varje dag, med olika ”aha upplevelse” grad. Att det jag är med om är små pusselbitar för att förstå får jag även påminna mig om i stunder av frustration: när ALLA verkar jobba utan klocka-2 timmar förseningar är vardagsmat, när elektriciteten försvinner  och vattnet stängs av, föräldrar som inte tillåter sina barn att vara med på våra Workshops om barns rättigheter, brist på struktur, brist på sömn på grund av diverse djurläten osv.  Jag  försöker hela tiden tänka positivt och påminna mig om att ALLA upplevelser är min väg till att förstå PÅ RIKTIGT.

,

Att tänka positivt, Las piñitas , Vid Leóns kust

Hälsningar från ett 40-gradigt Telica, Nicaragua

Elin Jakobsen Rydstedt, Programpraktikant

---

[1] http://fufkorrespondenterna.com/2014/12/11/en-balansgang-mellan-rattighetsbaserat-och-behovsbaserat-arbete/