Hembesök i León

Gruppen på Mary Barreda som arbetar med programmet för att förebygga barnsexhandel har ca 60 barn och ungdomar som de följer upp. Dessa barn och ungdomar har alla föräldrar som arbetar på marknaden som är vid terminalen i León. Barnen och ungdomarna blir inbjudna på workshops, på olika aktiviteter kopplade till temat eller utflykter då, de kommer från familjen med mindre resurser som inte brukar ha möjlighet att göra det annars. Karla Laguna och Eliette Roa, jurist respektive psykolog på Mary Barreda, gör en ständig uppföljning av barnen och ungdomarna. Detta gör de genom att ha samtal med dem, med föräldrarna, skolorna och från och med i år även genom hembesök.

Föräldrar och familj sitter utanför huset och spelar kort en varm eftermiddag.

På senare tid har de märkt av att det inte räcker att bara fråga föräldrarna eller ”referentes”*, det räcker ibland inte ens att prata med lärarna. De insåg att det var vissa aspekter som försvann, vissa detaljer som inte framgick, situationer som barnen och ungdomarna befann sig i som de gick miste om och på så sätt inte fick hela kontexten av barnens miljö. Detta ledde till att hembesök blev inplanerade och de gav sig ut till de områden barnen och ungdomarna bodde.

Eliette och Karla fyller i uppgifter om ungdomarna och passar på att ha lite samtal med dem.

Med en chaufför från organisationen för att kunna nå ut till fler, gav de sig ut till skolorna och hemmen. Föräldrarna eller ”referentes” må arbeta vid terminalen, men de bor strax utanför León. Där bussar inte alltid går hela vägen och långa promenader på ca 4-5 km i stekande hetta blir nödvändiga.

Karla har en spontan miniföreläsning på skolan för årskurs tre.

Kontakten med lärarna och skolorna är bra. När vi kom fram, kom rektorn och mötte upp oss. Han visade oss runt lite, presenterade oss för lärarna och sedan bad vi om ett enskilt samtal. Eliette frågade kring en pojke på 10 år som hon var orolig över och får reda på att även läraren är det. Genom dessa samtal kan hon som psykolog få en helhetsbild och på så sätt kunna hjälpa honom mer i framtiden. Karla passade på att ha en liten miniföreläsning om våld och våldscirklar för treorna och blev inbjuden till att komma och hålla en längre föreläsning för lärarna nästa månad.

Ett av många plasthus i Nicaragua.

Därefter var det dags för hembesöken. Första huset vi kom till var ett hus med väggar av svarta plastpåsar. Hela huset bestod av ett enda stort rum med två stora sängar, en tv, en liten spis vid hörnan och en garderob. Taket var av plåt och stommen av smala träbrädor, väggarna av plats. Här bor fyra personer. En pojke på tio år, en ungdom på 15 år, deras storasyster på 22 år och mamman. Storasystern var den enda som var hemma och i samtal med henne visade det sig att även hon var orolig för sin 10-åriga lillebror. Samma 10 åriga pojke som Eliette frågade läraren om. Storasystern berättar om hur det är att leva med mamman som i vissa fall kan vara aggressiv. Om hur lillebrorn försvinner ibland och hur den 15-åriga systern skär sig i armarna och mamman som är ensamstående arbetar långa dagar för att kunna försörja familjen.

Paola Castro Echeverri, programpraktikant, Nicaragua.

*Referentes = En person av tillit för barnet eller en person som tar hand om barnet