Workshops och vardagssexism

Nu har APEADECO kommit igång med de första workshopsen för året och att bli skjutsad till workshops-salen på cykeltaxi är därför en speciell känsla. En gigantisk stationär högtalare, projektor, dator, smörgås och dricka (till alla 35 deltagare i workshopen) skall också transporteras från kontoret till samma plats.

Samtliga deltagare (i åldrarna 13- 16) har deltagit i DEDENAN II projekten tidigare och är mer eller mindre familjära med temat. I dagens första övning delas eleverna upp i en tjej- och en killgrupp som ska utse varsin representant som ska kläs ut till en utomjording som precis har kommit till jorden för att lära sig om män och kvinnor. Denna övning utmynnar sedan i en diskussion om vad som är skillnaden mellan kön och genus. Sammanfattningen antyder att eleverna har förstått.

Alex kläs ut till en utomjording som precis har kommit till jorden. Foto: Jennifer Linder

”Kära pappa” är en kortfilm från norska hjälporganisationen Care Norge där ett fortfarande ofött barn, en flicka, ber sin pappa att sätta stop för de sexistiska kommentarer och skämt som skapar grogrunden för den våldtäkt och det partnervåld hon senare ska utstå. Filmen (som har mottagit både ros och ris) tar plats i Skandinavien, men i det lilla klassrummet på andra sidan världen får den exemplifiera att sexism och våld mot kvinnor inte är problem som är isolerade till Nicaragua. De existerar över hela världen och ett högt BNP innebär inte att sociala problem försvinner av sig själv. Den används även för att skapa diskussion kring vems ansvar det är att sätta stopp för vardagssexismen och hur vardagssexism lägger grunden för extremare typer av sexism och våld.

I det bullriga klassrummet hörs flera röster, många gånger samtidigt. Ivana Anahir Delgado Bustamante är en av de som uttrycker sin åsikt kring dagens ämnen, och ställer även upp på en kort intervju efter workshopen.

På frågan om vad hon tyckte om dagens workshop behöver hon ingen förberedelse utan börjar genast rada upp så många punkter att hennes intresse för jämställdhet lyser igenom omedelbart. Hon börjar med att säga att det finns flera som väljer att delta i workshopsen för matens skull, men att hon själv är där för att hon vill lära sig. På frågan om vad som var mest intressant under workshopen svarar hon:

”[att lära sig om] Machismen. Machismen sker mycket i hemmen och vi ser det som något normalt fast det inte är det.”

Hon nämner även att männen ropar mycket på kvinnorna när de promenerar på gatorna och att det har att göra med en brist på respekt. Samtidigt tror hon att detta kanske håller på att minska.

Ungdomarna gör en övning på temat könsroller och ’machosismo’ (sexism). Foto: Jennifer Linder

Tankarna vandrar till hur en workshop kan påverka, få människor att tänkta till och förändra, men också hur den kan få folk att inte göra det.

Men för varje person som deltar i workshopen för matens skull finns det förmodligen en som deltar för att de brinner för ämnet. Smörgåsar och juice i all ära men att delta någorlunda aktivt under två timmars tid får mig ändå att tro att åtminstone någon utav övningarna har skapat tankar hos de flesta som deltagit. Hos Ivana är det i alla fall tydligt att dagens tema har berört. Det är också tydligt att hon har reflekterat över dessa ämnen tidigare, förmodligen även utanför lärosalen.

Jennifer Linder, programpraktikant, Nicaragua

En söndag i El Alto med poesi och dans

Det är söndag, tidigt på morgonen och kyligt uppe i El Alto. På Plaza Tinku finns redan ett stort gäng av Albors ungdomar, de bär tält, stolar och bord. Jag får hjälpa till att montera tält och placera ut bord i de tält där organisationer kommer stå under dagen. Red Ada och CDC, två andra av Svalorna LA:s sammarbetsorganisationer, kommer närvara under dagen. Kylan biter lite i kinderna och fingrarna. Ungdomarna från de olika skolorna i El Alto kommer och placerar ut sina utställningar om bland annat våld i nära relationer och machismo i tälten.

Willi Fausto Cardenas, Johanna Helles och Diego Villca. Foto: Sara Krenell

Två killar från Albor, Fausto och Diego, presenterar upplägget för dagen och Albors direktör Willy Flores håller ett inspirerande tal. Johanna Helles, regionsrepresentant Svalorna LA, får även hon hålla ett litet tal för den närvarande publiken. Ett band börjar spela. Stämningen är uppsluppen och folk går runt och pratar med skolungdomarna om deras projekt, lyssnar på musiken och äter sockervadd eller popcorn som säljs på torget.

Poesiframträdande. Foto: Sara Krenell

Värmen kommer smygande och solen börjar bränna på min hud. Det är mycket folk på plats. Några barn från Albor visar upp ett poesiframträdande och några dansgrupper visar upp olika koreografier varav några av dem influerade av dagens teman, våld i nära relationer och sexuella rättigheter.

Dansuppvisning. Foto: Sara Krenell

Fler band spelar och vid halv ett är det dags att avslöja vilken skola som har det bästa projektet och en prisutdelning sker. Vinnarna hoppar och ropar glatt. Mer musik spelas och alla verkar glada. Ett lyckat event avslutas och jag tar mig ner till La Paz, min hud är röd och bränner, men det var det värt, det var en fantastisk dag.

På måndagskvällen firar Albor Internationella poesidagen på Ministerio de Culturas. Ett starkt framträdande med en dikt om en kille som blir kär i en kille med flickvän och tillhörande teateruppvisning startade kvällen. Ljusen är dimmade och skiftar i olika färger. Ungdomarnas röster fyller rummet och deras uppvisningar är tunga och kraftfulla. Vissa ungdomar hade skrivit dikterna själva, andra läste redan befintliga texter. Willy Flores och Maria Elena Cardenas avslutade föreställningen med ett dramatiskt framträdande med en dikt skriven av Willy. Applåderna rungade i lokalen. Ungdomarna från Albor serverade tucumanas och pepsi och publiken kunde mingla med varandra och med ungdomarna.

Teateruppvisning. Foto: Sara Krenell

Albors två stora event blev väldigt lyckade och förhoppningsvis har de gett många människor nya perspektiv på olika frågor och kanske en lust att engagera sig i framtiden.

Sara Krenell, programpraktikant, Bolivia

Albor i El Alto - Mästare på studiecirklar

Många ser studiecirklar som något väldigt svenskt, men få vet att de verkliga mästarna befinner sig i El Alto, Bolivia. Visserligen har de anammat idén från den svenska kontexten, men de har utvecklat den och förbättrat den. Hur Albor lyckas hålla kvar ungdomarnas engagemang och deltagande i grupperna är beundransvärt och definitivt någonting som Sverige bör ta efter.

Fredagen den 11 mars klev jag in i Albors kyliga lokaler i El Alto, jag hade tidigare fått veta att jag skulle delta i en studiecirkel och jag hade fått välja vilket tema jag helst ville arbeta med. Då jag tycker maskulinitet är ett väldigt intressant tema kändes studiecirkeln Nayriri perfekt. Nayriri arbetar främst med temat machismo, men samtalar även om de andra viktiga frågorna som Albor arbetar med, t.ex. feminicidio (kvinnomord), trafficking, sexualiteter, makt mm.

Ungdomarna droppade in efterhand, tid är ett relativt begrepp i Bolivia. De var 24 ungdomar i olika åldrar som deltog i gruppen. En av ungdomarna höll i en uppvärmning, både av kropp och röst. Det räckte med tio minuters lätt uppvärmning för att få upp min puls rejält och under röstuppvärmningen kändes det knappt som att jag hade någon luft alls kvar i lungorna. Några av ungdomarna flinade lite mot mig när de såg mina svårigheter.

Studiecirkeln Nayriri i El Alto. Foto: Sara Krenell.

Mirio, en av Nayriris huvudledare, berättade vad de skulle göra under detta pass och delade in gruppen i fem smågrupper. Varje grupp fick en lapp med ett ord som de sen skulle gestalta genom en liten pjäs. Jag fick vara med i en grupp och vi fick ordet machismo. Vi diskuterade lite om vad machismo är och i vilka situationer som det finns. Situationen som vi valde var i en familj; pappan sitter och ser på TV, mamman (som jag fick äran att spela) städade precis bredvid. Dottern och sonen vill gå ut och festa med kompisar, pappan ger sonen tillåtelse, men inte dottern. Det slutar med att hon går ut ändå och när pappan upptäcker det slår han mamman, då han anser att det är hennes fel och när dottern kommer hem även henne. Efter att alla grupper visat upp sina pjäser fick de berätta om dem, samt förklara orden de fått.

Kvällen avslutades med en kort övning på en av de större pjäserna Albor arbetar med och sedan följde två av ungdomarna mig till minibussen. På väg till telefericon kan jag se Ilimani torna upp sig över El Alto och La Paz, berget ser större ut här uppe på altiplanon. Det ser ut som att Ilimani vakar över städerna och deras invånare, vilket skänker mig en sorts trygghet.

Sara Krenell, programpraktikant, Bolivia.

Grönskande dalar i kargt landskap – Castilla Media och hotet om en smältande glaciär

Att resa till Castilla Media är något utöver det vanliga. Det är svårt att inte förundras över det landskap som passerar utanför fönstret då det efter flera timmar av öken och torka plötsligt dyker upp grönskande dalar mitt i det karga. Det är även just dessa dalar som försörjer befolkningen i de olika distrikten där PDR II (Programa de Desarrollo Rural) arbetar. Att dalarna i sig är bördiga är till stor del tack vare den glaciär som breder ut sig i horisonten och förser regionen med vatten året om. Denna glaciär, vid namn Coropuna, är en särskilt viktig vattenresurs under de torra månaderna när regnet lyser med sin frånvaro.

Mitt i det karga andinska landskapet dyker det plötsligt upp grönskande dalar som ger livnäring till befolkningen i Castilla Media. Foto: Julia Svanström

Det är dock långt ifrån en problemlös situation som befolkningen i Castilla Media står inför. Likt många andra länder i världen är Peru känsligt för de klimatförändringar som sker. Detta är också något som de jordbrukare som deltar i PDR II är medvetna om. Vid frågan om på vilka sätt klimatförändringarna har gjort sig märkbara hittills i regionen fick vi svaret att det har blivit varmare överlag och att det har gjort det möjligt att odla fler sorters frukt. Även om detta kan låta positivt är det trots allt endast en kortsiktig fördel. Ökade temperaturer medför nämligen också en mycket mer negativ långsiktig trend i form av smältande glaciär-isar.

Coropuna, den stora glaciär som förser Castilla Media med vatten året om, är under stor press på grund av globala klimatförändringar. Foto: Alexandra Garcia Nilsson 

I dagsläget finns det studier som pekar på att glaciären Coropuna är under så stor press p.g.a. global uppvärmning att den riskerar ha smält bort inom de närmsta 50 åren. Även tidigare praktikanter har skrivit om denna trend och det går att läsa om det här. Med detta i åtanke kan det vara värt att belysa den Internationella vattendagen som infaller den 22:e mars varje år för att lyfta vikten av att förvalta världens vattentillgångar på ett hållbart sätt. Just i år är temat för dagen ”vatten och jobb”, vilket känns passande då det utan säkra vattentillgångar inte kommer att gå att bo kvar i regionen. Detta är också något som fältteamet inom PDR II diskuterar som ett viktigt framtida steg för programmet då det med stor sannolikhet kommer att behövas alternativa tillgångar till vatten i framtiden, samt en omstrukturering av de grödor som odlas till mer vattensnåla varianter.

Den flod som består av smältvatten från Coropuna och som riskerar torka ut i samma takt som isen. Foto: Veronica Haegeland

Med anledning av detta har PDR II tillsammans med Svalorna Latinamerika genomfört en studie med syfte att undersöka de långsiktiga effekterna av den minskande glaciären, samt hur klimat och vattenfrågan kan inkorporeras i de olika komponenterna i programmet. Vikten av detta är något som Irma Timana Taboada, programkoordinator för PDR II, framhäver eftersom en hållbar utveckling av regionen kräver samspel med miljö och de naturresurser som finns att tillgå.

Veronica Haegeland, programpraktikant, Peru

Sexting och revenge porn – risker bland sociala nätverk

Tidig morgon och hela Mary Barredas personal, inklusive mig själv, samlas på huvudkontoret för att ta del av public relations-ansvarige Maryuri Hernández Saldaña föreläsning om vilka risker som kommer med användandet av sociala nätverk, och då med målgruppen ungdomar och unga vuxna i särskild åtanke.

Mary Barreda anser att informationsspridning om riskerna som ligger inbäddade i användandet av exempelvis Facebook, Instagram och Whats App är ett viktigt led för att förhindra trakasserier, sexuella övergrepp och trafficking.

En sådan risk är sexting, alltså när någon skickar bilder med sexuellt innehåll till exempelvis sin flickvän. För att förtydliga riskerna med ett sådant beteende illustrerar Maryuri med ett exempel där hon och jag är ihop och skickar varandra nakenbilder (fniss i rummet). Det hela leder efterhand till ett stormigt break up där jag lämnas totalt uppriven. Jag blir hämndlysten och skickar nakenbilderna på Maryuri till alla mina vänner och lägger kanske till och med upp dem på internet så vem som helst kan se dem. En handling som går under namnet revenge porn (hämndporr).

Maryuri håller föreläsning i Mary Barredas samlingslokal på huvudkontoret i León. Foto: Johannes Rydinger

Jag undrar om Mary Barreda försöker lyfta fram andra, mindre riskfyllda, sätt att ge uttryck för sin sexualitet i den åldern. Maryuri svarar att de uppmuntrar ungdomarna till att flytta fokus bort från kroppen och att det finns andra sätt att visa uppskattning. Tyvärr hann vi inte komma längre i vårt samtal men jag kan återkomma med en djupare redogörelse för Mary Barredas syn på sexualitet i ett senare blogginlägg.

Därefter upplyser Maryuri oss hur lätt ens sociala nätverk kan bli hackat. Hon spelar upp ett YouTube-klipp på en kille som visar hur man kan spionera på sina kompisars (eller vem som helst) chattkonversationer i appen Whats App. Otäckt.

Riskfaktorerna som kommer med sociala nätverk är långt ifrån exklusiva till en Nicaraguansk kontext och jag kommer att tänka på det som hände på ett gymnasium i Göteborg för inte så länge sedan.
Det handlar om problem som både jag och Maryuri och resten av Mary Barreda kan relatera till och mötas kring. Även om trafficking och sexuella övergrepp ligger mycket närmre Mary Barredas verklighet än min egen.


Johannes Rydinger, Infopraktikant, Nicaragua 

"Vårt mål är en lokal utveckling där ALLA deltar" - PDRs arbete för en hållbar utveckling.

Under vår tid i fält imponerades jag över den genomtänkta strategi som PDR (Programa de Desarrollo Rural) utformat för att uppnå de olika delmålen. Ett delmål är att stärka kvinnors och ungdomars ekonomiska situation i Castilla Media, för att främja en hållbar utveckling. Detta gör sig synligt genom de olika organisationerna som finns i regionen; organisationer för marsvinsuppfödare, avokadoodlare, fruktodlare m.m.

Vikten av organisering är oerhört viktig för att kunna skapa en stabilare ekonomi och öppna upp forum där kvinnor och ungdomar kan göra sina röster hörda. Genom att ge kvinnorna verktyg för att öka sin produktion så ökas även deras självförtroende då de blir mer ekonomiskt självständiga.

PDR gör även rent tekniska insatser då de åker ut och besöker målgruppen på sina odlingar och ger tips och trix för att de ska kunna öka sin produktion och bekämpa skadedjur på ett miljövänligt sätt. De annordnar även workshops som vi en dag fick vara med på, att skapa bioil, ett organiskt gödsel medel. Bioil görs på saker som de flesta redan har hemma – bajs från något djur, aska, vatten och alfalfa groddar. Med detta slipper jordbrukarna köpa dyra gödselmedel och det är också vänligt mot miljön. En viktig del för att stärka deras ekonomiska ställning, men också en möjlighet för dom att komma samman och stärka varandra.

Färdig tillverkad Bioil. Foto: Veronica Haegeland

Tillverkning av Bioil. Foto: Veronica Haegeland

För att nå ut till målgruppen så anordnar PDR möten i de olika distrikten där de informerar om programmet och förhoppningsvis skapar nya producent-föreningar. Lördagskvällen spenderades i byn Piscopampa med ett möte i deras kyrklokal. Klockan var 7 på kvällen när besökarna anlände, trötta efter en dag på jordbruket. Under mötets gång hade dock energin kommit tillbaka då gruppens intresse och engagemang växt till liv, vilket syntes i deras livliga diskussioner.

Mötet började med att Roberto Velande Garcia, ansvarig för komponenten; ekonomisk-produktion, visar en film i hur bioil tillverkas och hur vi på miljövänliga sätt kan öka produktiviteten. Sedan var det dags för komponent tre, den politiska-sociala.  Mario del Carpio Vizcardo började med att slänga ut frågan - Vad är politik?, varpå någon svarar, -Vi är alla politiker!

Mario förklarar sen varför PDR inriktar sig för att stärka kvinnor och ungdomar. Han målar upp ett diagram där han visar på att män redan har ett stort inflytande i samhället, de blir borgmästare och utgör majoriteten i de flesta myndigheterna i regionen, därför fokuserar PDR på att öka kvinnornas och ungdomarnas inflytande. Han säger, "Vårt mål är en lokal utveckling där ALLA deltar. Om alla deltar blir också utvecklingen mer hållbar då vi tar till vara på allas kapaciteter och kunskaper".
Han fortsätter med att förklara vikten av att civilsamhället organiserar sig. Jordbrukare måste vara organiserade för att klara alla oförutsedda motgångar och för att kunna påverka sin egen utveckling. "Civilsamhället måste alltid vara organiserat annars kommer vi inte kunna uppnå någonting och vi blir ännu mer utsatta".

Möte i byn Piscopampa. Foto: Veronica Haegeland

Han avslutar med att uppmuntra besökarna att delta i PDRs skola for ökat inflytande och ledarskap som kommer att hållas under nästa vecka. Skolan är till för att ge människorna redskap för demokratiska processer och ledarskapstekniker. Efter mötet begav sig deltagarna hem i natten, förhoppningsvis med nya kunskaper och inspiration.

Julia Svanström, programpraktikant, Peru

Kreativ kamp på APEADECO

Förra veckan tog jag chansen att besöka min praktikantkollega Jennifer Linders arbetsplats på APEADECO i Telica. De förberedde det sista inför föreställningen för att uppmärksamma 8 mars – den internationella kvinnodagen - med dans (som går att läsa om i ett av Jennifers blogginlägg), ståuppkomik och ett inlevelsefullt tal från Norvin Campos, verksamhetsledare för organisationen.

Efter att bussen släppte av mig i Telica förstod jag att det här skulle bli ännu ett blogginlägg där jag försöker beskriva den nicaraguanska värmen med så levande metaforer som möjligt. Solen var tjock. Staden svettades och människorna verkade röra sig långsamt, nästan svajande, över plazan och så vidare. För i i Telica, som kantas av den massiva vulkanen med samma namn, är det ännu varmare än där jag kommer ifrån.

Nog om det, när jag tog mig fram till APEADECO:s huvudkontor och det kändes som jag upplösts och blivit kondens på en bilruta (var tvungen) möttes jag av ett stort partytält med färgglada ballonger och glad musik. Jennifer kom fram ur ballongmolnet och hälsade mig välkommen. Inne på kontoret stod ett gäng tjejer i traditionella nicaraguanska klänningar i rött och vitt och gjorde sig redo för att inleda föreställning som drog till sig fler och fler nyfikna Telicabor.

Norvin Campos håller ett brinnande tal om jämställdhet. Fotograf: Johannes Rydinger

APEADECO:s målgrupp liknar till viss del Mary Barredas. Det rör sig främst om ungdomar och deras föräldrar. Men det som skiljer APEADECO från flera av Svalorna LA:s andra samarbetsorganisationer i Nicaragua är att de har ett särskilt nära samarbete med MINSA (hälsomyndigheten), MINED (utbildningsmyndigheten), polisen, rättsväsendet och borgmästeriet. Det är relationer som bland annat möjliggjorts av Telicas småskaliga storlek. Jennifer berättade för mig att hon fått intrycket av att samtliga samarbetspartners verkligen gynnas av det intima samarbetet.

I publiken kunde jag skymta en och annan polis som skrattar högljutt åt en trio ståuppkomiker som drog skämt om mans- och kvinnoroller i Nicaragua. Därefter följde en mer traditionell dans. Denna gång av nioåriga Francis Bojorge som gjorde entré i partytältet. Hon dansade koncentrerat och verkade inte bry sig särskilt mycket över de femtiotal personer som satt knäpptysta och kollade på henne.

Francis Bojorge framför en traditionell Nicaraguansk dans. Fotograf: Johannes Rydinger

Under våren har APEADECO planerat in workshops med ungdomarna som innefattar flera kreativa uttryck som rita, måla och tröjtryck. Även dansen, där Jennifer fått ansvar för sin egen lilla trupp, är ett återkommande inslag i organisationens verksamhet.

Jag pratar med Norvin och Maria-Elena Sanabria från APEADECO och undrar vad kreativitet spelar för roll i arbetet med barn och unga. De förklarar att det blir ett sätt att både stärka ungdomarnas självförtroende, låta de stå i centrum men också lyfta viktiga frågor till en publik. Som i fallet med 8-mars-föreställningen där det blir ett statement när barn och unga kan uttrycka sig kreativt genom dans (utan alla explicita sexuella övertoner, lägger Maria-Elena till), och tillsammans, med vuxna och andra barn, kan stå upp för sina rättigheter och lyfta frågor om trafficking och våld på ett engagerande sätt.

Den kreativa och lekfulla stämningen måste lyst igenom och träffat mig någonstans i magen för i skrivande stund känner jag mig upplyft och hoppfull, trots att hela staden har drabbats av elavbrott och jag sitter på deras kontor utan fungerande AC och smälter ihop med stolen (där hände det igen).

Johannes Rydinger, infopraktikant, Nicaragua

En lärorik vecka tillsammans med PDRs fältteam i Castilla Media, Peru

Efter att bussen långsamt slingrat sig upp för de vindlande bergen tog vi oss, Julia och jag, äntligen upp till PDRs (Programa de Desarrollo Rural) kontor i Castilla Media. Det är en lång resa, men med tanke på det förtrollande landskap vi reser igenom och det faktum att vi ska få lära oss mer om PDR II och de aktiviteter som genomförs i fält är det definitvt värt mödan. 

PDRs fältteam har sitt kontor i den lilla byn Tipan, och bussen släppte vänligt av oss precis utanför kontorsdörren. Det är även här som fältteamet bor under de dryga tre veckor som de befinner sig i fält varje månad och varifrån man utgår när man reser till de övriga distrikten Pampacolca, Machaguay, Viraco och Uñon för att genomföra programmets olika aktiviteter. 

Utsikt över Tipan där PDR har sitt kontor. Foto: Julia Svanström 

Under den dryga vecka vi spenderat och arbetat tillsammans med fältteamet på plats har vi fått delta på ett flertal aktiviteter och möten. Främst har vi fått vara med på möten med några av de jordbrukare och djuruppfödare som deltar i programmet där PDRs fältteam presenterat programmets innehåll och de aktiviteter som ska genomföras under 2016. Till exempel fokuserar propgramkomponenten för socio-politiskt deltagande på att motivera och stärka främst kvinnor och ungdomar, men även män, till att medverka i olika politiska och ekonomiska processer som beslutar om distriktens utveckling. Under dessa möten understryks även lönsamheten av att organisera sig och bilda föreningar då det på så vis går att sälja större kvantiteter av produkter till marknaden. 

Därtill presenterades även de kommande aktiviteterna under 2016 inom programkomponeneten för produktivitet som belyser alternativa metoder så som organiskt gödsel (Biol) och miljövänliga bekämpningsmedel.

Möte med en förening för avokadoodlare där programkomponenterna för socio-politiskt deltagande och produktivitet presenterades. Foto: Veronica Haegeland

Under veckan som gått fick vi även möjligheten att följa med Roberto Velarde Garcia, ansvarig för produktivitetskomponenten, på beök hos avokadoodlarna i en av de föreningar som bildats under ramen för PDR II. Dessa besök genomförs för att inventera hur plantorna mår samt för att erbjuda teknisk assistans över vad som kan eller bör göras annorlunda för att öka produktionen. Många av odlarna har nyligen investerat i avokadoplantor och hjälpen till kunskap möts med entusiasm av de flesta.

Avokadoplanta som efter bara några år har börjat producera frukt till odlarens stora förtjusning. Foto: Veronica Haegeland

I ljuset av den 8:e mars och den internationella kvinnodagen känns det arbete som PDR II handlar om extra viktigt. Under vårat besök i Castilla Media har det stått klart att den övergripande filosofin inom samtliga programkomponenter är att ett ökat deltagande av kvinnor i politiska och ekonomiska processer inte enbart leder till fler möjliga intäktskällor utan även till en hållbar utveckling av samhället i stort. Trots att programmet inte genomför några specifika aktiviteter under tisdagen så kommer samtliga kollegor i fältteamet att lyfta frågan lite extra i veckans arbete. Detta med anledning av att det ofta är just kvinnor och ungdomar som befinner sig i de mest utsatta situationerna i samhället, och inte minst så på landsbygden. 

Veronica Haegeland, programpraktikant, Peru

Att förebygga barnsexhandel med jämställdhet i fokus

Förra veckan spenderades på Svalorna Latinamerikas programkontor i staden Estelí med att översätta dokument, och de mildare breddgraderna erbjöd en välkommen paus från hettan i Telica (där APEADECO:s huvudkontor ligger). Insektslivet var dock minst lika aktivt och avsaknaden av myggnät plågande om nätterna.

Med myggbitna ben återvände jag tillslut till APEADECO och slog mig ner vid skrivbordet som har blivit mitt kontor. Intill en sax och lite papper syntes spår av glitter. Att detta inte var hur jag hade lämnat bordet kom som en snabb reflektion innan jag dök ner i de översättningar som inte hunnits med i Estelí.

Senare under dagen frågade José Luis från kontoret om jag har sett den nya väggen för mars och glittermysteriet var plötsligt löst. Varje månad dekorerar APEADECO:s personal en vägg av pappkartong med pynt och information om vad som ska hända samma månad. I glitterpapper lyste orden ”MARZO MES DE LA MUJER” (mars – kvinnans månad) upp väggen och förutom den sedvanliga informationen om barnsexhandel, dess risker och skyddsfaktorer, så handlade en stor del av väggen om internationella kvinnodagen och jämställdhet.

Dekorerad pappvägg som beskriver månadens aktiviteter. Foto: Jennifer Linder.

”De fredsavtal som inkluderar kvinnor är mer hållbara. De parlament som har flest kvinnor godkänner fler lagar rörande sociala nyckelfrågor såsom hälsa, utbildning och kampen mot diskriminering och stöd av barn. Bevisen lämnar inget rum för tvivel: jämställdheten innebär framsteg för alla.” - Ban Ki-Moon

Dessa meningar är en del av ett längre citat från väggen för mars månad. Det kommer från FN:s generalsekreterare och motiverar mer än väl varför arbetet med jämställdhet är viktigt på en global skala.

På lokal nivå är jämställdhet därtill en av grundpelarna för att barnsexhandel (som är huvudfokus för Svalorna LA:s program i Nicaragua) ska kunna utrotas. Norvin Campos från APEADECO ger sin kommentar på detta när han säger att ojämlika maktförhållanden är det som gör både kvinnor och barn sårbara för verbalt, fysiskt och sexuellt våld. En kultur med stark machosism innebär även att män åtnjuter många friheter som kvinnor inte får och att rådande ekonomiska förhållanden och sociala normer kring sex och samlevnad innebär att en oönskad graviditet kan bli en direkt inkörsport till fattigdom för många kvinnor. Särskilt de som lämnas att ensamma ta hand om sig själva och sitt ofödda barn utan ekonomiskt eller socialt stöd från pappan till barnet eller familjen.

Knapra ekonomiska förhållandet och relationer som kantas av våld mellan föräldrar och/eller mot barn anses vara två riskfaktorer som gör barn och ungdomar extra sårbara för att bli utsatta för barnsexhandel. Att hos APEADECO uppmärksamma jämställdhet som ett viktigt tema under hela månaden och i deras arbete generellt är av vikt. Detta på grund av att, i likhet med Ban Ki-Moons uttalande, så kan ett samhälle där kvinnors vilja och varande respekteras till fullo sannolikt leda till ett samhälle där barn går fria från sexuell exploatering av vuxna.

Jennifer Linder, programpraktikant, Nicaragua

Första möten och gåshud på armarna i La Paz

Den halvskruttiga minibussen stannade mitt i den branta backen nästan uppe vid Plaza Murillo så att jag kunde hoppa av. Efter att jag gått lite fel och fått hjälp av en butter polis hittade jag till slut till Ministerio de Culturas y Turismo. Lokalen var full med ungdomar i olika åldrar och nästan alla bar tröjor med Albors logga. Längst fram står ett bord med duk och brevid det en talarstol. Regionsrepresentant för Svalorna LA, Johanna Helles, blir uppbjuden att sitta med representanter för Albor och Ministerio de Culturas y Turismo. Runt omkring mig samtalar ungdomar med varandra och nytesraportrar förbereder sina kameror och mikrofoner. Mötet filmas och dokumenteras noga.

Willy Flores, verksamhetsledare på Albor, håller tal. Foto: Sara Krenell

Albor ska presentera sin verksamhet och planen inför år 2016. Willy Flores, verksamhetsledare för Albor, Marvin Molina, Ministerio de Culturas och Mayra Karapi, representant för Albors studiecirklar, höll inspirerande tal. Efter talen visar teatergrupperna upp utdrag ur tre olika pjäser. När musiken börjar, skådespelarna rör sig över scenen och deras genomtänkta repliker fyller lokalen är det svårt att inte få gåshud på armarna.

Ögonblick ur en av Albors pjäser. Fotograf: Sara Krenell

Gerardo, programsamordnaren för Suma Thaki II, tar med mig på en informell presentationsrunda till organisationerna. Och det är där, i ett högt grått hus, på fjärde våningen, nära plaza San Fransisco och turistgatan Sagarnaga, jag för första gången får möta Red Ada. Varma och glada människor berättar för mig om verksamheten och deras ungdomsgrupper, och jag får en snabb rundtur på deras kontor. Ytterligare ett möte är tänkt för dagen, i Albors lokaler i El Alto. Luften känns torr och lite tung att andas, men det är inte så konstigt när du befinner dig på över 4000 meters höjd. På gatan vi går säljs strumpor, sladdar av olika slag och massor av frukt och grönsaker. För att komma in på Albor går vi igenom en liten kiosk och kommer in i ett litet utrymme där det sitter folk, vi hälsar och går upp för en trappa till vänster. Vi hör skratt genom dörren innan vi blir insläppta. En av Albors studiecirklar ska precis börja. Jag får träffa Willy igen och Maria Elena, koordinatör, och vi samtalar en stund om Albor, höjdsjuka och Sverige. De bjuder på clementiner och skratt. En spännande eftermiddag avslutas med en underbar vy över La Paz från telefericon på väg hem.

Sara Krenell, programpraktikant, Bolivia.

Terminalen

Häromdagen gick jag och Karla ut på Leóns bussterminal mittemot kontoret. Terminalen sitter ihop med en marknad som visade sig vara en mindre stad i staden, med sina små egna mathak, klädbutiker och skumma gränder. Vi gick dit för att för att bjuda in ett femtiotal kvinnor som jobbar där till en workshop om barnaga och diskutera dess konsekvenser och hur det finns andra sätt än våld för att uppfostra barnen.

Det tog oss hela för- och eftermiddagen att zick-zacka mellan brödförsäljare, DVD-försäljare, leksaksförsäljare, köksredskapsförsäljare och dela ut inbjudningar.

Det var varmt och jag var uttorkad som vanligt. Karla bjöd mig på en påse med frusen glass där man får bita hål i kanten på påsen och suga ut innehållet. Runtomkring marknaden kunde jag se människor i alla åldrar som gick och sög på sina små påsar för att sedan slänga de över axeln.

Kelly är med i Mary Barredas barn- och ungdomsgrupp. Hennes mamma Juana säljer frukt på marknaden och brukar också delta i Mary Barredas aktiviteter. Foto: Johannes Rydinger. 

De flesta kvinnor vi närmade oss under vår runda var intresserade av workshopen. Vissa hade varit i kontakt med Mary Barreda innan, andra inte. Vid ett tillfälle dök en man upp och förklarade hur den unga kvinnan vi hade bjudit in ”inte har tid för någon workshop idag. Hon måste vara här och sälja bröd!” Karla diskuterar med dem ett tag och det slutar med att den unga kvinnan kommer förbi vårt lokalkontor tillsammans med trettio andra nyfikna deltagare senare på eftermiddagen.

Karla och Liliana Novoa sätter igång med sin workshop. De ber deltagarna dela upp sig i smågrupper där de tillsammans får skriva upp på stora pappersark de olika känslor som uppstår när de slår sina barn. En annan punkt handlar om hur mödrarna tror att barnen själva känner när de utsätts för våld. En och en från varje grupp går sedan upp och redovisar vad de kommit fram till.

De diskuteras livligt och dras skämt. Vid ett tillfälle råkar en av de som ska redovisa sitt A2-papper kliva på ett barn som vinglar till och hon utbrister ”Se! Barn har ju inga känslor!”

Trots den skämtsamma stämningen kommer deltagarna in på desto mer allvarliga teman under sin redovisning. De talar om hur de själva kan känna en viss makt när de slår sina barn, hur det ligger närmre till hands och är en tillsynes enklare uppfostringsmetod. De kommer in på barnen. Hur de upplever rädsla. Lär sig våldets språk. Reproducerar det. Och i värsta fall blir avtrubbade av våldet.

Karla Laguna bjuder in föräldrar på bussterminalen till att vara med på en workshop som handlar om barnaga. Foto: Johannes Rydinger.

Jag upplever det vara en otroligt viktig workshop för att utmana våldsspiralen och öppna upp för nya vägar att leva med sina barn. Det är samtidigt en utmaning om mödrarna själva lever i ett hem där våldet kommer från ett annat håll - från mannen.

Det patriarkala våldet som klibbar fast. Det finns överallt. Inte bara i Nicaragua. Men här, bland människorna jag möter genom Mary Barreda, är det svårt att missa. Speciellt när det tar sig i uttryck genom kvinnornas eget agerande och uttalanden. Mary Barreda är noga med att lyfta fram hur machismo-kulturen är en struktur som genomsyrar hela samhället. De menar att kvinnorna reproducerar patriarkala beteenden och idéer och måste själva kämpa för att bryta mönstren.

För mig är det främmande att lägga ett sådant ansvar på en redan utsatt grupp. Jag undrar hur man orkar kämpa när både lagar, strukturer och mediala uttryck missgynnar kvinnor.

Karla påminner mig om att en av Mary Barredas stora målgrupp är barn och ungdomar. Och vilka är det som tar hand om dem? Jo, de ensamstående mammorna. Kvinnorna är inte bara arbetare och mödrar, de är även utbildare och de som sprider vidare värderingarna inom familjen.

Jag undrar var alla pappor är. De är oftast långt hemifrån för att söka jobb eller så har de lämnat familjen helt och hållet. De är därför upp till kvinnorna att dekonstruera strukturerna, däribland barnaga och machismo-attityden, som blivit så normaliserade i de Nicaraguanska samhället, menar Karla.

Hon lämnar mig med en svårtolkad blick som för tankarna till ett samtal jag hade med en av psykologerna på organisationen. Vi pratade om den trötthet och hopplöshet som sköljer över en inom det här arbetet, men som sekunden efter kan ersättas av en glödhet ilska och vilja som låter en kämpa vidare.

Johannes Rydinger, infopraktikant Nicaragua

Tunga moln vilar över Arequipa efter måndagens skyfall

Jag vaknar och tror att det fortfarande är mitt i natten, ljuset har ännu inte letat sig in i mitt rum, klockan visar 7 och jag hör hur det smattrar på taken. Regnet har börjat falla över Arequipa, och allt blev lite tystare.

Först kändes det som en lättnad, det har varit torka i regionen under 2 månader så regnet behövdes verkligen. Men efter 16 timmar av konstant regn så hade det börjat droppa rejält inomhus, gatorna hade förvandlats till små floder och elektriciteten var i många delar av Arequipa borta.
Normalt så varar regnperioden mellan januari och mars, men inte i år, väderfenomenet el Niño har ändrat om strömmarna vilket har inneburit en svår torka i södra delar av Peru. Det regnar där det inte brukar regna och i de regioner som det vanligtvis ska regna är det torka.  Tidigare praktikanter har rapporterat om el Niño som ni kan läsa om här och här.

 Tunga moln vilar över Arequipa. Foto: Julia Svanström.

För de jordbrukande invånarna i Castilla Media har tiden varit extra svår, regnet var efterlängtat för de torra odlingarna. Dock ställde skyfallet till det en hel del, i form av översvämningar vilket skadade många av odlingarna. Likaså raserade många delar av vägarna i Castilla Media vilket försvårar för PDR:s arbete, möten har fått ställas in då det är farligt att ta sig mellan byarna. Flera distrikt har blivit avskurna från kommunikation.  Jose Luis Chavez Márquez, provinsiell borgmästare i Castilla, rapporterade till tidningen La Republica att vägarna till distrikten Ayo, Huancarqui, Andahua, Uñon, Tipán, Orcopampa, Pampacolca har blockeras av jordskred. 3 av dessa berörs av PDR II verksamhet. Flera fordon blev strandsatta då lera och stenar blockerade vägen.

I Arequipa  kan starten på det nya läsåret komma att skjutas upp på flera skolor då skolbyggnader blivit vattenskadade. Under de senaste dagarna har regnet lugnat sig men tjocka moln vilar över staden.

Människor skyddar sig från regnet. Foto: Julia Svanström.

Vi hade planerat för vårat första besök i Castilla Media denna vecka, vi väntade med spänning på att äntligen få komma ut till regionen och möta alla människor som PDR II berör, men regnet tvingar oss att vänta. Istället är vi kvar på kontoret i Arequipa. Efter en intensiv första vecka fick regnet oss att stanna upp och reflektera över alla nya kunskaper och möten vi varit med om. Det har gett oss mer tid att sätta oss in i programmet som arbetar på flera genomgripande plan för att mer än 2153  kvinnor och ungdomar som lever i fattigdom i Castilla Media kan förbättra sin livskvalité och aktivt deltar i processer för en hållbar utveckling samt utöva sina ekonomiska, sociala och politiska rättigheter. Under förra året gjorde programmet framgångar i flera av de olika delmålen. Men det är också många utmaningar som programmet står inför, främst rörande finansiering och samordning, och som våran landsrepresentant Edith sa; vi slutar aldrig att lära oss.

Det återstår att se hur vädret utvecklar sig under följande vecka och vad skyfallet haft för konsekvenser för regionen. Än är det för tidigt för att veta den exakta innebörden, till exempel om det hjälpt till att återställa vattenunderskottet eller inte. Denna vecka har tydligt visat på att i ett landsbygdsutvecklingsprogram måste en hela tiden vara beredd på att allting kan hända och insatserna måste alltid kunna anpassas efter oförutsedda situationer. Nästa vecka gör vi ett nytt försök att resa till Catilla Media.

Julia Svantröm, programpraktikant, Peru


Källor:
La Republica Peru (hämtat:25-02-2016)
La Republica Peru (hämtat:25-02-2016)
La Republica Peru (hämtat:25-02-2016)