Fullt ös när APEADECO ställer till med avslutningsfest för barnen, Telica, Nicaragua

Trumhinnorna vibrerar och pulsen känns i benen när jag kliver in på APEADECOS sista event för året med barnen. 170 stycken har dykt upp och tvälingsandan känns i luften. De är uppdelade i lag enligt den skola de tillhör och de kivas lite när de bestämmer vem som ska upp på scenen. Blygt tar de plats framför den stora publiken.

Blanca Bordas och Alitza Rocha

Det är frågesport med priser som rockring, frukt, leksaker och racket. För att få sitt pris måste man svara rätt på en fråga om sexuell kommersiell exploatering, samt motivera svaret i micken för de andra barnen.

En pojke funderar länge innan han bestämmer sig för vilka av de fyra orden biologisk, kulturell, social och genetisk som hör till kategorin “kön” och vilka som hör till kategorin “genus”. Han bestämmer sig för att biologisk och genetisk hör till kategorin kön och att social och kulturell hör till kategorin genus.

Efter att ha mumlat något i micken, som fått godkänt, skuttar han ner från scenen med sin nya leksak. En boll med en svans som går på batterier. Det blir mitt jobb att försöka fundera ut hur den fungerar. Jag lägger undan kameran en stund och koncentrerar mig på bolldjuret.
Det visar sig att den behöver batterier och att den ska öppnas för att ta bort en plastremsa.

När barnen inte svarar på frågor, uppträder olika grupper med dans och kulturella nummer. En generell favorit och klassiker är “El baile de la gigantona y el enano cabezón”, fritt översatt något i stil med “Jättekvinnan och dvärgen med stort huvuds dans”, där en stor docka förs runt tillsammans med ett barn som dansar med en låda på huvudet.

Det är full fest och till och med publiken kommer i gungning. De dansar både på och utanför scenen. De enda som står still är dem som fotar.
Några mumsar på något ur godislådan alla har fått i julklapp och påläggen ut är de flesta glada och törstiga.

Jag får en stor kram av två barn och känner mig otrolig speciell i ett land där kroppskontakt vanligen undviks. Lite vemod sätter in och det känns tungt att det är sista gången jag ser dem: generationen som ska skapa framtiden. Det ser ljust ut.

Text och foto: Emmelie Heljeved

Invigningsfest för Suma Thakhi II i La Paz, Bolivia

Restaurangen på Hotel Torino börjar fyllas med folk. På inbjudningskorten vi delat ut står det att invigningsfesten för SumaThakhi II börjar klockan fyra men talen och aktiviteterna börjar inte förrän en och en halv timme senare. Under tiden underhåller Mayampi från El Alto de gäster som kommit i tid med boliviansk folkmusik. Vi har satt upp en stor plansch där de inbjudna, som bland annat kommer från bolivianska myndigheter och andra organisationer, kan lämna sina namnunderskrifter för att visa att de stödjer programmet. Den första halvan av kvällen lyser skylten vit men när kvällen är slut är den full av färgglada signaturer från människor som blivit imponerade av de olika organisationernas presentationer.

CDC:S brigadister

Svalorna Latinamerikas landrepresentant i Bolivia, Olivia Malmqvist, hälsar gästerna välkomna och berättar om visionerna med Svalorna Latinamerika och SumaThakhi II. När hon är färdig trummar några av CDC:s brigadister sig in på scenen och framför ett dans- och musiknummer samtidigt som de ropar ut slagord. SumaThakhi II:s fyra samarbetsorganisationer har fått i uppdrag att sätta ihop nummer tillsammans med sina ungdomsgrupper, och vi på Svalorna Latinamerika ser framförandena för första gången tillsammans med publiken. Näst ut är några av Red Ada:s unga medborgarreportrar som satt ihop en dockteater som handlar om sexuella rättigheter. Det blir många skratt från publiken innan några av de andra reportrarna visar upp ett annat sätt att uttrycka sig på: breakdans. Gerardo Luna Nava som är programkoordinator i Bolivia är kvällens presentatör och mellan uppträdandena värvar han in information om programmet och dess olika mål.

Albor

Albor visar oss ett teaterstycke med HBT-tema som inte lämnar någon oberörd. Ensemblen är svartklädd förutom en man som är klädd i vitt. Han är homosexuell och har ett förhållande med en av de svartklädda männen. När det svartklädda samhället konfronterar deras kärlek sviker mannen i svart sin partner som misshandlas och blir ännu ett offer för förtrycket och hatet som vissa fortfarande hyser mot HBT-personer.  Det var nästan ingen dialog, men koreografin och musiken talade sitt tydliga språk och alla var tagna av Albors duktiga skådespelare. Förändra samhället vill också CISTAC göra och därför har de producerat Bolivias första såpopera, eller telenovela som man säger här, med temat ”machismo”. CISTAC visade oss trailern och ett par smakprov från serien ”Solo para machos” som kommer att visas på nationell tv inom kort. Vår tredje kollega Gioconda Gutierrez avrundar den lyckade kvällen med en skål, innan alla sluter upp i traditionell ringdans - ett sätt att avsluta kvällen på som verkar vara regel snarare än undantag här i Bolivia.

Denise Berg, infopraktikant i Bolivia

Foto: Minda Holm

SOFIE: Alla Helgons Dag på bolivianskt vis

Sofie Olsson i Bolivia, inlägg 3

Häxhattar, masker och spindelnät har sedan en dryg vecka tillbaka fyllt La Paz butiker och gatustånd – Halloween var på intågande. Trots att Bolivia är ett av de minst amerikaniserade länderna jag varit i – landet stoltserar med att vara det enda i världen där McDonald’s gått i konkurs – har det traditionella Alla Helgons-firandet precis som i Sverige blandats upp med Halloween. Beroende på i vilken del av stan man befinner sig, är de två traditionerna olika starkt representerade. I Zona Sur, La Paz lägst belägna, lite finare delar, har Halloweenfirandet spirat med prylar i överflöd, ”bus eller godis” och fester hela onsdagen. Uppe i El Alto har det däremot knappt synts en spindel, utan man har i stället fokuserat på firandet av Todos Santos, Alla Helgons dag, som inföll igår.

De döda poeternas väg, med Albor

Enligt boliviansk tro anlände de dödas själar till jorden redan vid lunchtid på torsdagen, då man för att välkomna deras besök satte fram bröd, lök, godis, kokablad och annat hemma, varje sak med sin symboliska betydelse. Andarna stannar sedan i ett dygn och det huvudsakliga firandet skedde därför på fredagsförmiddagen, då vi begav oss till El Alto och träffade den lokala teatergruppen Albor. Med en vagn fylld med bröd, kakor, godis, frukt, sockerrör och dekorerad med en plansch till ära för döda bolivianska poeter, gick vi i procession mot kyrkogården. Hundratals människor hade kommit för att hedra sina döda genom böner, musik och sång. Medlemmarna i Albor valde ut en grav som ingen verkade bry sig om och så började vi ge bort det vi hade i vagnen till dem som kom och bad för poeterna eller andra vi önskade hedra. När vagnen tömts hade vi aptapi, knytkalas, med mat vi alla hade tagit med oss. Först kändes såväl den festliga stämningen som picknicken bland gravarna lite makaber, men det fanns en stark gemenskap och vänlighet över att dela den mat alla förberett hemma, och det kändes därför som ett fint sätt att fira de bortgångna. Religionen har ett stort inflytande i Bolivia – till exempel finns det bara i La Paz över 800 religiösa högtider under ett år. Även om många av oss svenskar inte har en lika stark tro så är Alla Helgons Dag ett bra tillfälle att minnas och hedra personer som betytt mycket för oss personligen eller haft ett positivt inflytande i världen.

Tillbaka till La Paz centrum. Det är lördag och firandet avslutas med en zombiemarsch framför UMSA, ett av stadens universitet. Kontrasten mot gårdagen är total. Det finns verkligen något för alla här i La Paz, och kanske måste man inte välja?

Sofie Olsson

programassbolivia@svalorna.se

SOFIE: Folkfester på hög nivå

Sofie Olsson i Bolivia, inlägg 1

Bolivia, äntligen är jag tillbaka! Med minnen från min förra vistelse i La Paz för två år sedan förberedde jag mig på kaos och ett underbart myller av människor, trafik, mat och musik. 

Den nygifte vicepresidenten och hans fru.
T.v. President Evo Morales

Redan dagen efter min ankomst åkte jag och min praktikantkollega Macarena till de heliga pre-Inka ruinerna i Tiwanaku nära Titicacasjön för att beskåda vicepresident Álvaro García Lineras andinska bröllop – ena delen av firandet som även innehöll ett katolskt och ett civilt bröllop. I byn var det stor folkfest. Tårtor bakade av koka-mjöl stod uppradade för beskådan, det delades ut gratis öl, musik och dans fyllde torget för att välkomna de nygifta. Paret såg uppriktigt lyckliga ut då de steg ut genom La Puerta del Sol, Solporten, som är ett av Tiwanaku-folkets främsta byggnadsverk och som man tror hade en astronomisk eller kalendarisk funktion. Men i media har det uttryckts skepsis mot ceremonin. Eftersom varken García Linera eller hans fru tillhör något av Bolivias ursprungsfolk menar kritikerna att García Linera genomförde det andinska bröllopet som en politisk strategi för att bredda sin popularitet bland ursprungsbefolkningen inför framtida val.

Att såväl politiken som religionen är ständigt närvarande i Bolivia märks tydligt. Trots en planerad vägblockad gav vi oss på fredagen av mot Sucre och karnevalen tillägnad helgonet Guadalupe. Lyckligtvis kom vi fram utan problem och min första karneval gjorde mig synnerligen inte besviken. Från morgon till sen kväll dansades det olika bolivianska danser såsom caporales, tinku, chacarera och mycket mer på Sucres gator i en kavalkad av färgglada och fantasifulla dräkter. Det var med lyckokänslor och en iver att lära mig de bolivianska danserna som jag åkte tillbaka, hem till La Paz. 

Karneval i Sucre

La Paz lämnar som ni märker ingen sysslolös och som ny programassistent på Svalorna Latinamerikas Boliviakontor blev jag genast involverad i planeringsarbetet inför nästa år. Jag har också deltagit i processen att inkludera två nya samarbetspartners, som förhoppningsvis ska hjälpa till att stärka programmet Suma Thakhis rättighetsperspektiv. Efter denna försmak på min nya roll ser jag fram emot att under hösten bli mer insatt i det administrativa arbetet och framförallt, att lära känna våra samarbetspartners och deras verksamhet i El Alto.

Bolivia, äntligen är jag här.

Sofie Olsson

programassbolivia@svalorna.se

JENNY: ¡Feliz Año Nuevo!

Jenny Ringarp i Peru, inlägg 3

Det är den 30 december och solen skiner varm i Arequipa. Julen har varit somrig som sig bör. Jag hade storslagna tankar om att snyggt summera mina första tre månader som programassistent för Svalorna Latinamerika i Peru, som ju också varit de tre sista månaderna på året. Men nu när jag sitter här och funderar, i sällskap av kontorets färggrannt blinkande plastjulgran, är det lättare sagt än gjort.

Dammiga och lärorika aktivitetsbesök i Majes och byarna i La Cuenca, resan till svalkontoret i Bolivia, ett underbart dygn på Isla del Sol, Titicacasjön, galen möhippa, festliga bröllop, nya härliga vänner, informationskonferens i Cusco, andfådda promenader till kontoret, hungerstrejker på torget, envisa magparasiter (se bild här brevid!), iskallt dopp i vattenfall, rafflande alpaca-tävling, långa möten med tålmodiga samarbetsorganisationer och mååånga timmar framför datorn i arbetet med resultatmätningen av Peruprogrammet är bara ett smakprov av vad som flimrar förbi i mitt huvud.

En magisk morgon i Cusco har sparats för alltid i mitt minne: I gryningen smyger vi oss ut från hotellet, jag, Qique från ungdomsnätverket i Majes, Berta från en nystartad hantverksgrupp och Salomé från ASDE, för att innan konferensen börjar hinna besöka Sachsayhuamán, den största Inkaruinen i Cusco. Det är en förtrollande upplevelse att, utan några andra turister, andas in den friska gryningsluften och se solen gå upp ur dimman över de ödsliga ruinerna. Qique berättar för oss det han lärt sig i skolan om Inka-arkitektur och religion och vi strosar omkring helt ensamma, tills små klungor av barn börjar ringla ner från kullarna och snedda över den antika offerplatsen på sin väg till skolan nere i stan.

Enligt många bedömmare ar det viktigaste, och sorgligaste, som hänt det här året i Peru det ödesdigra förloppet vid Bagua i norr, när ursprungsbefolkning och polis drabbade samman och ett ännu omstritt antal människor dödades, på båda sidor. Vi optimister vill tro på regeringens löften om meningsfulla förhandlingar med ursprungsbefolkningen kring ett respektfullt tillvaratagande av urskogens resurser. I Peru utgör ursprungsbefolkningen över hälften av folket, men de är långt ifrån rimligen representerade på de politiska och ekonomiska arenorna.

Under 2000-talet har Perus ekonomiska tillväxt varit kontinentens största, och ytterligare en förhoppning för framtiden är att detta i större grad ska avspegla sig i förbättrad situation för landets fattiga.

Många är vi som också hoppas att lagen kommer ändras så att terapeutisk abort (den enda teoretiskt tillåtna i Peru) kommer att börja tillämpas och även innefatta fall när graviditeten är resultatet av en våldtäkt eller när fostret är gravt missbildat.

Ya pues, det var min hastiga nyårshälsning från Peru! Jag gör som tusentals arequipeños och åker till stranden för att fira, och tvivlar inte en sekund på att även 2010 kommer bli ett år värt att minnas. ¡Hasta pronto!

Jenny Ringarp

LINNEA: Födelsedagsfest

Linnea Uppsäll i Bolivia, inlägg 11
Dansa och leka på arbetstid? Får man det? Ja.

Svalorna LA i Bolivia planerar att starta ett nytt program i början av nästa år, Suma Thaki. Namnet är aymara, betyder ungefär ”på god väg”. Programmet vänder sig till ungdomar i El Alto som behöver stöd. Nyligen var vi på fest med anledning av 6-årsdagen för grundandet av en av de blivande samarbetsorganisationerna, Yanapi.

Yanapi fyllde alltså år vilket firades med en heldag med tal, uppträdanden, dans och fotboll. Vi svalor kom dit mitt i dansuppträdandena och fick se några bidrag från barn, föräldrar och personal, de var jätteduktiga.

Sedan kom den mindre smickrande stunden när vi alla blev uppbjudna att vara med och dansa i en sorts danstävling. Niklas, Svalmedarbetare på besök från Perukontoret, gömde sig och slapp dansa men kom inte undan helt, han blev lite utklädd i tobadansutstyrsel som ni kan se här bredvid. Vi andra fick svänga våra lurviga i en hel del olika danser med varierande resultat, det var kul såklart.

En annan rolig sak var att det gick några lamor precis utanför Yanapis lokal. Inte så ofta man ser lamor i stan, men här stod det lugnt och betade nära skräphögar och lekande barn.

Efter en del tjat lät jag barnen använda kameran lite vilket ledde till en del roliga bilder, en del bråk och en kladdig kameralins. De ville i alla fall verkligen fota så nu håller vi på att planera en fotoutställning där tjejerna på Yanapi får ta egna bilder av sin vardag. Kommer snart till ett bibliotek nära dig.

Linnea Uppsäll
infobolivia@svalorna.se

SANDRA: Maj månads festligheter i Peru

Sandra Sotero i Peru: blogginlägg 3

Maj månad i Peru börjar med en stor fest: arbetarnas dag, den 1 maj. Den dagen firas riktigt stort. Det flesta affärerna är stängda och alla arbetsplatser firar med stora företagsfester. Sedan går det raskt vidare till den 2 maj för att fira Chapi-jungfrun. Även den firas stort. De olika stadsdelarna har var sin fest och festligheterna börjar redan kl. 00:00, med en midnattsmässa, fortsätter hela 3 maj med orkestmusik och mat, dans och fyrverkeri, och håller på ända till den 4. Familjerna i de olika satsdelarna delar upp på ansvaret för att festen ska bli så bra som möjligt och för att traditionen ska leva vidare.

Jag har alltid tänkt att morsdag är en dag som alla bara vet om, men som inte firas. I Peru har jag fått en annan uppfattning. I år har jag fått se vad morsdag kan betyda för alla mammor och framför allt för den peruanska mamman. Under en dag rullas röda mattan ut och mamma blir drottningen. Morsdagen i Peru inträffar andra söndagen i maj. Jag var och hälsade på släkt som bor i Tacna. Huvudämnet var morsdag i fler dagar, min kusins man och deras barn skulle ha ett stort uppträdande dagen till ära. Alla skolor och förskolor i Tacna hade ordnat ett morsdags uppträdande som skulle äga rum på Stadsteatern. Inför detta hade alla barn och pappor tränat i månader. Förskolorna och skolorna hyr in koreograf. Barnen lär sig en morsdag dikt som de framför på söndag morgon.

Jag var på mitt livs första barnkalas i Peru. Jag har varit med på många, men inget så fint som detta. Allt du kan tänka dig behövas för ett lyckad barnkalas fanns på plats, massa dansglada små barn och en hel del dans- och leksugna föräldrar. Det var så kul att se att alla var delaktiga i festen och att alla dansade och hade så trevlig med att fira födelsedagsbarnets stora dag. Självklart gjorde en clown entré för att liva upp stämningen och han fick alla gäster att vika sig av skratt.

Maj månad har varit full av festligheter!

Sandra Sotero
sandra.sotero@svalorna.se