Ett besök i Castilla Media

Peru har mellan den 13 och 19 november välkomnat mig och Carolina Pettersson till deras program PDR (Programa de desarollo rural). Det har bland annat varit fyra spännande dagar ute på landsbygden i området Castilla Media utanför Arequipa.

Skylt att vi är framme i Castilla Media. Foto: Wendy Reyes

Programmet PDR arbetar med 3 komponenter och av dessa fick vi speciellt se första komponenten som behandlar ekonomisk produktivitet på mikronivå. I Peru har varje organisation en komponenent de arbetar med och organisationen CEDER är den som arbetar med komponent 1 och där har vi fått följa Roberto Velarde och Antony Garcia.

Antony Garcia som kontrollerar biodlingar i Machaguay. 

Foto: Wendy Reyes

Roberto Velarde förklarar dagens upplägg i Huami. Foto: Wendy Reyes

Roberto Velarde lär befolkningen i Huami hur man bygger upp en näringsrik kompost bestående av djurkadaver, djurspill och torkade växter. Foto:Wendy Reyes

Först ut fick vi följa med till Huami där Roberto visade befolkningen hur man byggde upp näringsrika komposter samt hur man tillverkar "Biol" som är en närings-smoothie för växterna bestående av bland annat gammalt gräs, äggskal, aska och som har fått stå i värme under tre månader i en plastcontainer.

Silad "Biol" som hälls upp för att dela ut till invånarna i Huami. 

Foto: Wendy Reyes

Resterande dagar följde vi med Antony och fick följa när han kontrollerade olika biodlares bikupor. Detta för att se om bikuporna mestadels bestod av honor och att den hade en drottning. Vi lärde oss bland annat att om det är för många hanar är det dåligt för bikupan då dem tar en för stor del av näringen samt att det endast är drottningen som lägger ägg. Finns det då ingen drottning kommer bi-kolonin att dö ut.

Vi fick även se marsvinsuppfödning i Viracu där Antony undervisade ägaren hur man tar hand om ett marsvin som har fått köttätande löss som äter på deras hud.

Antony Garcia visar såren till Alexandra Garcia. Foto: Wendy Reyes

Vi fick träffa flera olika människor som arbetar med jordbruk och djuruppfödning, allt från bin till kor och alfa till avokadoträd. Den delen vi fick se från deras program PDR går ut på att lära invånarna i Castilla Media att få en bättre och ekologisk produktion som sedan ska ge ekonomisk tillväxt vilket ska fortsätta efter programmet tar slut 2016.

-Invånarna i Castilla Media vet hur man tillverkar komposter och Biol, det är bara att få alla att börja göra det, säger Roberto Velarde från organisationen CEDER.

Trots att Roberto menar att invånarna i Castilla Media inte utför det de kan så verkar programmet vara på god väg. De har nyligen lärt sig hur man planterar en starkare art av avokadoträd vilket ska ge skörd efter 2-3 år och de håller på och lär sig hur de ska tillverka ekologiska komposter, hur de använder alla produkter av biodling och hur de bäst föder upp marsvin.

Förutom att se programmet lärde vi känna kollegorna som arbetar i Peru som har varit trevliga och även hittat tid att visa oss runt i Castilla Media. Utbytet hit har varit givande! 

Kollegorna och mig på varma vattenkällorna utanför Pampacolca. 
Foto: Wendy Reyes

Wendy Reyes, programpraktikant, Bolivia 

Klimatmöte i Arequipa

Är vi redo? Det var frågan som skulle diskuteras när Svalorna Latinamerika tillsammans med sina samarbetspartners i Peru bjöd in allmänheten och styrande i regionen Arequipa för ett halvdagsmöte om klimatförändringar och väderfenomenet El Niño. Som vi tidigare har skrivit om i denna blogg, se här och här, är regionen Arequipa och projektområdet Castilla Media speciellt sårbart för klimatförändringar och den kommande El Niño som beräknas kulminera under början av nästa år. På grund av den växande oron för effekterna av dessa två processer har fler och fler aktörer börjat förbereda sig och omgivningen för de kommande förändringarna. Det var därför en välfylld lokal som spenderade förmiddagen tillsammans för att lyssna på presentationer och ställa frågor till klimatexperten Ronald Fernandez Bravo och Benigno Sanz Sanz, ansvarig för klimatfrågor på regionstyret i Arequipa.

Plansch vid ingången till möteslokalen. Foto: Samuel Hallin Veres

Ett flertal från målgruppen i Svalorna Latinamerikas (LA) landsbygdsutvecklingsprogram var också på plats och fokus under förmiddagen låg på hur Castilla Media kan komma att påverkas av de förändringar som snart kommer vara verklighet. Flera av frågorna som publiken ställde var kritiska till regionstyrets arbete med klimatfrågor där många lyfte att mycket av arbetet inte syns och att landsbygdsproblematiken inte tas på allvar.

Aurelia Conisllia Yauri från Típan i Castilla Media fyller i deltagarlistan innan mötet. Foto: Samuel Hallin Veres

Vad blev då svaret på frågan som mötet behandlade? I stort konstaterades att regionen Arequipa och framförallt Castilla Media inte vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att först klara av en svår El Niño och i ett längre perspektiv de kommande förändringar som den smältande glaciären Coropuna kommer innebära. Bland annat lyfte klimatexperten Ronald Fernandez Bravo att många fortsätter att odla potatis, ris och majs som behöver mycket vatten för att växa. Eftersom det är vattnet som är en bristvara i Castilla Media menar han att en nödvändig åtgärd är att byta dessa grödor mot mer vattensnåla grödor såsom exempelvis quinoa.

Ronald Fernandez Bravo, klimatexpert föreläser om vad de kommande klimatförändringarna och El Niño kan komma att innebära för Arequipa och Castilla Media. Foto: Samuel Hallin Veres

Avslutningsvis diskuterades hur arbetet med dessa frågor ska fortsätta. Flera av deltagarna lyfte att det finns ett glapp mellan regionstyret och befolkningen och att det likt Castilla Media skulle behövas åtgärder för att skapa mötesplatser mellan dessa två aktörer. Därför bestämdes det att formalisera en sådan mötesplats, ett så kallat ”Mesa de Trabajo”, där olika aktörer kan samlas för att diskutera och ta beslut om frågor rörande klimatförändringar. Svalorna LA och deras samarbetspartner kommer stötta denna process och fortsätta vara drivande i frågor för att förbereda Castilla Media för kommande klimatförändringarna som alla vet snart kommer.

Samuel Hallin Veres, programpraktikant, Peru

Avtalsskrivning

Landsbygdsutvecklingsprogrammet PDR har sedan i juni jobbat i de fem distrikten i Castilla Media med så kallade ”escuelas de empoderamiento”, som är skolor som går ut på att stärka civilsamhället. Parallellt har de arbetat med ”escuelas de gestión de liderazgo” som är ledarskapsskolor för styrelserna i distriktens kommunern. Målet med dessa skolor har varit att nå förändrade attityder hos både civilsamhället och kommunstyrelserna, för att på så sätt kunna öka samarbetet mellan de båda.

Tidigare har kommunerna inte haft något vidare intresse för att involvera sig i arbeten med civilsamhället då de har ansett att det skapar problem för dem och att det skulle leda till att deras legitimitet skulle minska. Gilberto Talavera, PDRs konsult, har dock påvisat för kommunstyrelserna att det är viktigt att, och att det dessutom gynnar dem när, samarbetet ökar mellan parterna. Då kan kommunen bättre veta vad det är som befolkningen faktiskt vill och vad de tycker om arbetet som de realiserar. De får höra kritiken och de kan då även bemöta den. Dessutom menar han att civilsamhället behöver få större förståelse för vad kommunen arbetar med och vad de står inför för svårigheter. I dagsläget bjuder kommunstyrelsen in civilsamhället till råd, så kallade ”cabildos”, efter att de har suttit på sin post i 100 dagar. Dessutom har de möjlighet att bjuda in befolkningen till ett sådant råd när de behöver rådfråga dem om något speciellt. Totalt brukar de ha mellan ett och två sådana råd per år. Utöver det har varje distrikt ett budgetmöte per år, ett så kallat ”presupuesto participativo”, där befolkningen får vara med och bestämma över kommande års budget och där årets utgifter gås igenom. Kommunerna har ofta dåliga erfarenheter av både råden och budgetmötena, då dessa mest brukar gå ut på att kritisera kommunen på ickekonstruktiva sätt. Gilberto menar att befolkningen, å sin sida, behöver förstå att borgmästaren inte kan genomföra allt själv, utan måste ha möjligheten att delegera ut en del ansvar till representanter för civilsamhället. Å andra sidan menar han att kommunstyrelsen måste ge civilsamhället utrymme att ge sin åsikt och dessutom visa att de blir lyssnade på. Han understryker dock att borgmästaren har blivit folkvald och därför alltid måste få det sista ordet.

Att arbeta med representanter för kommuner har ett inneboende problem då de arbetar utifrån sina mandatperioder. Så även om ett program har lyckats nå goda resultat med en kommunstyrelse kan allt gå förlorat när den byts ut. Den 11 och 12 november var två mycket viktiga dagar för PDRs möjlighet att ge Castilla Media en mer långsiktig förändring. Då skrev nämligen tre av de fem distrikten på ett avtal som bland annat innebär att kommunen en gång i månaden ska bjuda in civilsamhället till diskussion, vid så kallade ”Mesas de trabajo para el desarrollo”. Det nämnda avtalet gör dessutom att dessa möten institutionaliseras formellt och att de därför, förhoppningsvis, kommer fortsätta gälla även efter att styrelsen har bytts ut och programmet lämnat området.

Framsidan på Pampacolcas och Machaguays nya dokument som bland annat binder kommunen till att en gång i månaden bjuda in civilsamhället till diskussion. Foto: Alexandra Garcia Nilsson.

I Pampacolca, som var det första distriktet som skrev på sitt avtal, den 11 november, uppstod lite svårigheter. För det första var endast två av de fem kommunstyrelseledamöterna i tid och borgmästaren, Gilberto Yauri Iquiapaza, kom sist av alla, cirka två timmar efter utsatt tid. Under mötet var stämningen över lag god men borgmästaren tog inte mycket initiativ och när det var dags för omröstningen röstade en av ledamöterna inte för förslaget. Han menade att det inte var någon idé att låta ett dokument röstas igenom när det som står i det ändå inte kommer att realiseras. Gilberto Talavera sa då att ”om vi vill fortsätta ha det som vi har det nu kan vi fortsätta med våra nuvarande metoder, men om vi vill åstadkomma någon förändring är det viktigt att även förändra våra metoder, och att låta civilsamhället uttrycka sin åsikt kan aldrig vara något negativt. Jag håller med dig om att det är svårt att åstadkomma men vi måste lyckas, och jag säger vi för ni har mitt ord på att PDR, och jag själv, ska stötta er genom det arbete som ni har framför er”. Efter lite diskussion ändrade ledarmöten sin ståndpunkt och röstade även han ja till förslaget.

Kommunstyrelsen i Pampacolca har ett möte där de röstar igenom sitt nya avtal. Foto: Alexandra Garcia Nilsson 

I Machaguay, som skrev på sitt dokument den 12 november, hölls ankomsttiderna bättre. COPASA, ett projekt som organiseras av den regionala regeringen, blev inbjudna till mötet. Även om både Gilberto och Federico Laura Rojas, en av en av representanterna från COPASA, påtalade vikten av att olika program samarbetar och inte ser varandra som konkurrenter, ville de båda gärna berätta om vad deras respektive organisationer åstadkommit. Förslaget röstades igenom utan några som helst problem och i slutet påtalade även Federico att det var ett viktigt dokument som hade röstats igenom. Borgmästaren, Reynaldo Taco Silva, tackade PDR för att de hade stöttat dem med att komma så långt så att de hade arbetat fram och röstat igenom dokumentet. Han tackade även COPASA för att de har jobbat mycket med dem innan och att det arbetet kan ha gjort att PDRs arbete kan ha gett de goda utfallet.

Kommunstyrelsen i Machaguay har ett möte där de röstar igenom sitt nya avtal. COPASA, ett projekt som organiseras av den regionala regeringen medverkade även under mötet. Foto: Alexandra Garcia Nilsson 

Samma eftermiddag röstades Viracos avtal igenom. Jag märkte på Gilberto att han var trött och lite mindre i gasen än vad han brukar vara. Det gjorde dock inte så mycket för det vägdes upp av engagemanget från kommunstyrelsens håll. Jag tycker mig ha sett att borgmästaren i Viraco, Zenon Yaulli Nejra, brinner för det han gör. Han har visioner för sin kommun och vill verkligen att Viraco ska utvecklas. Efter att förslaget röstats igenom hämtades vin och vi skålade alla tillsammans för Viraco och kommunens nysignerade dokument.

Kommunstyrelsen i Viraco har ett möte där de röstar igenom sitt nya avtal. Foto: Alexandra Garcia Nilsson 

Alexandra Garcia Nilsson, Programpraktikant, Peru

Besök från Sverige

Svalorna Latinamerika har ett samarbete sedan många år tillbaka med en researrangör som två gånger om året har resegrupper som på sin 23 dagars sydamerika-resa gör ett stopp i La Paz. Under det här stoppet får Svalorna LA möjlighet att visa upp sin verksamhet för de cirka 20 personer som är med på halvårets gruppresa. Den här veckan var det dags för oss praktikanter att ta emot dem och visa upp de aktiviteter som sker just den här dagen. Gruppen hade den stora turen att komma just samma dag som Red Adas ungdomsgrupp Vision Jouvenil AVE skulle ha ett arrangemang där de skulle visa upp sin verksamhet for grannskapet där gruppen verkar. Forst blev gruppen inbjudna till Red Adas kontor, där vi fick se en film om Suma Thakhi II och verksamheten som de olika organisationerna gör inom programmet. Red Ada visade också filmsnuttar som är som små reklamfilmer för temana inom programmet, exempelvis en där tre killar visar på olika sysslor som normalt sätt anses som ”kvinnogöra”, men som de vill visa på är lika mycket sysslor för män, exempelvis ha hand om barn eller städa. De visade ocksa en film om en ung kille som hela sin barndom hade blivit tillsagd av sin far att inte leka med dockor, att inte städa och inte gora saker som inte var till för män. Turistgruppen hade många frågor och vi diskuterade länge situationen för ungdomarna i La Paz och El Alto, hur budskapen de försöker sprida tas emot och allt ifrån barnarbete till universitetsstudier.

Red Ada visar upp sin lek som lär ut om vad misshandel är. Foto: Wendy Reyes

Efter att ha diskuterat i närmare en timma var det dags att ta oss upp till El Alto for att delta i aktiviteten med Vision Jouvenil AVE. När vi väl kom dit märkte vi att det var ungdomar från 5 olika ungdomsgrupper där, alla ivriga för att få prata och utbyta tankar och idéer med besökarna samt att få berätta vad de håller på med. De hade satt upp bänkar och stolar pa en liten gata i ett grannskap, där folk från området redan hade börjat sätta sig. De hade också satt upp en liten högtalare och affischer och bilder från deras verksamhet. Programmet började med att Jose Luis Mamani fran Vision Jouvenil AVE hälsade alla välkomna och sa att de var väldigt glada att få dela med sig av sitt område och visa upp sin verksamhet.

Representanten fran Grannskapskommiteen hälsar välkomna till området. Foto Wendy Reyes

Efter det avlöste aktiviteterna varandra, det var alltifrån tal av ungdomsledare fran olika grupper som berättade om hur det är att vara ledare och de utmaningar de jobbar med i samhället. Vi fick också se kulturakter, där en medlem i Vision Jouvenil AVE läste en dikt och en ur turistgruppen spelade en melodi på ett instrument fran Jämtland. Vi fick också leka en lek ihop som gick ut på att svara pa frågor angående misshandel och hur mycket vi kände till om det, en lek som de brukar visa upp på skolor för att göra ungdomar uppmärksamma och medvetna om vad som är misshandel för att de ska kunna undvika att bli utsatta för det. Vi fick också leka en lek där vi fick bygga ihop meddelanden om valbehandling. Programmet avslutades med att vi tillsammans fick lära oss en enkel boliviansk folkdans som vi dansade ihop innan vi åter tog bussen tillbaka till La Paz.

Gruppbild. Foto Wendy Reyes

Carolina Pettersson, program/infopraktikant, Bolivia

Fjärilar, siluetter och alla kvinnors rätt att leva utan våld

Det är söndag morgon. Kvinnor och barn strömmar in genom Proyecto Miriams port. Alla blir tilldelade varsin brosch, en gul fjäril fäst på ett lila band, en symbol för systrarna Maribel som kallas las mariposas (fjärilarna på spanska). De tre systrarna Maribel från Dominikanska Republiken är i sig symboler, de mördades i kampen för frihet den 25 november 1960 och hedrades genom att den internationella dagen mot våld mot kvinnor tillägnades detta datum 1981.

En av kvinnorna som har utbildat sig i Proyecto Miriam bär fjärilsbroschen och ett hårband som uppmanar till aktion och fördömandet av våld mot kvinnor. Foto: Victoria Särnhult 

 

Tillsammans går unga och gamla utanför Proyecto Miriam. 

Foto: Victoria Särnhult

Proyecto Miriam uppmärksammar den 25 november på flera olika sätt under november månad. Slagordet för kampanjen lyder: “Vos y yo tenemos derecho a vivir sin violencia. No calles, actua.” (Du och jag har rätt att leva utan våld. Var inte tyst, agera.) Idag går vi tillsammans i procession utanför Proyecto Miriams byggnad. Vägen kantas av ömsom siluetter av mördade kvinnor, ömsom tavlor som barn och ungdomar har målat i Proyecto Miriams intressegrupp med temat våld mot kvinnor. Siluetterna är 16 stycken, de representerar de kvinnor från Esteli som har blivit mördade de senaste fem åren. På siluetterna kan man finna kvinnornas namn, deras ålder och relationen till mördaren. En hög procent av gärningsmännen är pojkvänner eller expojkvänner. Det är ovanligt att kvinnan inte kände mannen i fråga. Av alla de 44 kvinnor som mördats i Nicaragua under tidsperioden januari till september 2015, begicks 31 av morden i kvinnans hem. Vid varje siluett stannar Yolanda och Angela från Proyecto Miriam upp, läser högt upp informationen och sätter fast en blomma. Vi samlas vid en stor scen i slutet på vägen. Magdalena och Imelda håller tal där de förklarar historiken bakom den internationella dagen mot våld mot kvinnor, vad våld mot kvinnor innebär, vilka risker som finns och hur man kan förebygga våldet.

En tavla målad av en av ungdomarna från intressegruppen. ”Det måste upphöra. Inget mer våld.” Foto: Victoria Särnhult 

En av siluetterna som representerar en mördad kvinna från Esteli. 

Foto: Victoria Särnhult

En ung modern dansgrupp från Managua bestående av tre män och tre kvinnor genomför sedan ett dansstycke med kvinnomord som tema. De illustrerar briljant med dansen som verktyg hur maktrelationen mellan kvinna och man utspelas, hur en i början är lycklig tillsammans med sin partner men att det också vid ett mycket tidigt stadie utspelas svartsjuka, manipulation och kontrollbehov. Relationen blir allt mer våldsam, kvinnorna försöker ta sig ur sin partners grepp, men männen tillåter inte minsta steg. Våldet blir alltmer påtagligt. Det är en stark uppvisning som sedan blir ämne för reflektion och analys hos publiken. Kvinnor och män i publiken påpekar att det ofta används olika sorters strategier och våld i en våldsam relation, både psykiskt, sexuellt och fysiskt. En kvinna menar att det är väldigt viktigt att behålla sitt självförtroende och inte låta någon riva ner det. En annan tar upp rätten att klä sig som man vill utan att bli hånad eller utsatt för våld. Barn och ungdomar från Miriams dansgrupp har även de en uppvisning där de dansar till en låt med temat kvinnlig frigörelse.

Scen ur dansuppvisningen. Foto: Victoria Särnhult

Två av dansarna i slutet på uppvisningen. Foto: Victoria Särnhult

Efter uppvisningarna håller en syster till en av de mördade kvinnorna ett starkt känsloladdat tal där hon uttrycker sin sorg och frustration över sin systers död. Precis som i så många andra fall av kvinnomord är gärningsmannen fortfarande på fri fot. Saknaden och ilskan i systerns ord lägger sig som ett tungt täcke över oss. Samtidigt är luften fylld av kämpaglöd. Våldet är något som fortfarande är ytterst närvarande i många kvinnors liv, vare sig det handlar om psykiskt, ekonomiskt eller sexuellt våld. November månad är tillägnad kampen mot våldet. På onsdag är det dags för nästa aktivitet, då Proyecto Miriam tillsammans med andra kvinnoorganisationer tillsammans ska gå svartklädda i en tyst marsch nerför huvudgatan i Esteli, sedan skall aktiviteten fortsätta i den centrala parken. Detta till minne av alla de kvinnor som har dött bara för att de är kvinnor.

Många kvinnor deltog i söndagens event för att uppmärksamma den 25 november. Foto: Victoria Särnhult

Att uppmärksamma det genusbaserade våldet som ständigt gör sig påmint men som lika ofta ignoreras är nyckeln till förändring. Proyecto Miriam säger: Var inte tyst, agera!


Victoria Särnhult, programpraktikant, Nicaragua

Välkomna till Jinotega

”Välkomna till den nordöstra sektorn” står det skrivet på tavlan med glittriga bokstäver när svenskar, bolivianer och peruaner stiger in i den lilla betonglokalen i området Carlos Rizo. Det blir snabbt trångt. Varken antalet stolar eller antalet människor får egentligen plats i den lilla lokalen. Det är trångt, men det går.

De internationella besökarna kommer från Svalorna Latinamerika och är i Nicaragua för regionmöte. Under sin tid här passar de på att besöka de olika samarbetsorganisationerna. Idag är de i den lilla bergsbyn Jinotega.

Dagen till ära har ungdomarna själva anordnat en aktivitet för att visa besökarna vad de gör och vad de kan. För att välkomna dem bjuder de på folkdansuppvisning. Hela morgonen har de två tjejerna stått framför spegeln och övat. Nu får de äntligen visa upp den. Kameror smattrar och blixtar blinkar medan tjejerna framför sin dans på den minimala yta de blivit tilldelade.

Iklädda folkdräkter framför tjejerna sin folkdans på den sparsamma ytan. Foto: Philip Krook

Därefter lägger ungdomarna ut en slags roulette på betonggolvet. En tårta uppdelad i tolv bitar med tillhörande siffra. På varje tårtbit syns även ett ämne. De bjuder in besökarna att slå de två tärningarna för att se vilket ämne ungdomarna ska diskutera. Tärningarna landar på åtta. ”Sexualitet”.

– Många förväxlar sexualitet med sex, men det är inte samma sak. Ens sexualitet består av många aspekter; hur man tänker, hur man för sig, hur man klär sig osv, säger Jackson Ulíses Olivas.

Jackson, och alla de andra, har blicken fäst vid samtalsrouletten på golvet. Foto: Philip Krook

Diskussionerna varar i runt fem minuter med många små händer uppsträckta mot taket, ivriga över att få ordet. Tärningarna landar på fyra. ”HIV/AIDS”.

– Innan vi börjar samtala vill jag fråga er en sak, säger Josué Kaleth Zelaya till de andra ungdomarna.

– Tror ni att man kan bli smittad genom att utbyta saliv med någon som har HIV?

– Ja, säger de flesta unisont.

– Det är en myt, säger Josué Kaleth, det enda sättet att bli smittad på är genom sexuellt umgänge, blodöverföring eller från en moder till sitt barn.

Ivriga händer väntar på sin tur att tala. Foto: Philip Krook

De betar av de tolv samtalsämnena och öppnar sedan upp för frågor från besökarna. En av representanterna från Sverige frågar om de pratar om de här sakerna med sina vänner som inte är del av Club Infantil.

– Jag brukar alltid smyga in något av de här ämnena i mina samtal med kompisarna. Jag skulle säga att det blir väl mottaget även om de ibland klagar på att jag alltid pratar om så tråkiga saker, säger Josué Kaleth som gick med i Club Infantil när han var åtta år. Nu är han sexton.

Josué Kaleth förbereder en informationshörna där han visar upp de broschyrer de använder sig av på sina aktiviteter. Foto: Philip Krook

En av representanterna från Bolivia ger beröm åt ungdomarna.

– Jag vet inte om det här är något ni har studerat in tills idag eller inte, men ni behärskar ämnena väldigt bra och använder ett väldigt tekniskt språk när ni talar om dem.

– Vi har inte studerat in något utan det är genom alla de aktiviteter som vi haft med Club Infantil som gjort att kunskapen sitter i bakhuvudet och att de rätta orden kommer naturligt, säger en av ungdomarna.

Philip Krook, infopraktikant, Nicaragua

På besök hemma hos Beatriz

Beatriz Medina Silva deltar sedan drygt ett år tillbaka i Svalorna Latinamerikas landsbygdsutvecklingsprogram PDR. Hon bor tillsammans med sin man och två döttrar i Tagre strax utanför Tipan i Castilla Media. Hon är även tilltänkt ordförande för den nystartade biodlarföreningen som fortfarande inte har något namn och som just nu består av åtta medlemmar. Under vårt arbete med att samla ihop material till årets resultatuppföljning fick Alexandra och jag följa med under en förmiddag hemma hos Beatriz.

Beatriz Medina Silva visar upp trädgårdslandet bakom huset. 

Foto: Samuel Hallin Veres

Förutom biodling som kommer vara en sidoaktivitet ägnar sig Beatriz främst åt boskapsskötsel. Detta tillsammans med att ta hand om marsvinen på bakgården, sköta det stora avokadoträdet och hålla ordning på trädgårdslandet gör att dagarna fylls med arbete. Hon berättar att hon nyligen köpt in nya ställningar för att kunna utöka platsen för marsvinen så att hon i förlängningen kan sälja dessa till grannar och på marknader runt om i området. Tillsammans med PDRs experter på marsvinsuppfödning har Beatriz delat upp burarna med marsvin så att ungarna är för sig, de fertila honorna placeras tillsammans med de hanar som uppvisar bäst egenskaper för fortplantning och de som ska slaktas är i egna burar.

Marsvin som snart är färdiga för att slaktas. Foto: Samuel Hallin Veres

Vi frågar om hon tycker något har förändrats i och med hennes medverkan i PDR.

”Innan jag började delta i PDRs aktiviteter gjorde jag mest mina dagliga sysslor, utan att se någon särskild mening med dem. Sedan vi började organisera oss har jag förändrat mitt sätt att se på saker. Nu vill jag dels stärka vår organisation, men också förbättra kosten först inom min familj, sedan i Tagre och sist i närområdet genom att producera och sälja ekologisk honung och marsvin”.

Medan vi väntar på att de andra medlemmarna i organisationen ska komma för att fylla i enkäter visar Beatriz oss runt i Tagre. Hon pekar ut platsen där byborna tidigare hällde ut sina sopor, rätt ner för en sluttning och ner i dalen. Hon visar även kyrkan som rasade i samband med en jordbävning men som byborna sedan byggde upp. Tagre ligger vackert beläget på en platå med utsikt över dalarna i Castilla Media.

Utsikten från Tagre. Foto: Samuel Hallin Veres

Tillbaka hemma hos Beatriz säger hon att vi ska ta skydd under plåttaket till deras matrum på altanen. Hon plockar fram ett redskap som ser ut som en lång håv. Sedan klättrar hon upp i det stora avokadoträdet för att skörda de sista avokadorna för säsongen. Vi tittar smått oroade på när Beatriz försvinner upp bland löven. Plötsligt hörs en smäll när en avokado trillar ner på marken och vi förstår varför vi var tvungna att ta skydd. En stor avokado hade halkat ur håven och lämnat en liten krater efter sig i jorden. Efter ungefär en halvtimme har Beatriz plockat ner ett 50-tal avokados och säger åt oss att välja ut några var för att ta med hem. Vi kan inte annat än tacka och ser fram emot att njuta av de stora frukterna.

Beatriz skördar avokador med hjälp av en lång håv. 

Foto: Samuel Hallin Veres

Förmiddagen avslutas med att vi blir bjudna på lunch. Beatriz berättar om sina och organisationens planer.

”Vi har precis köpt in bikuporna så nu återstår det bara att köpa in bina och en drottning för att sätta igång arbetet. Alla i organisationen hjälps åt och vi har delat upp sysslorna mellan oss. I dagsläget arbetar vi bara med PDR men snart hoppas vi att kunna samarbeta med kommunen och andra organisationer för att förbättra levnadsvillkoren här i Tagre”.


Samuel Hallin Veres, programpraktikant, Peru

Varför är sexuella rättigheter så viktiga?

I förra blogginlägget från den 29 oktober “La Propuesta” - Förslaget, pratade jag om ett förslag som ungdomsgrupperna i vår samarbetsorganisation RED ADA hade skapat där de har skrivit ner krav och behov de ser som viktiga inom sexuella rättigheter. Efter detta har de varit runt i olika forum som i presskonferenser och tv-program där de presenterat sitt förslag.

Den 28 oktober var flera representanter, från de olika ungdomsgrupperna i RED ADA, i El Alto för att hålla en presskonferens angående förslaget och för att bjuda in till ett forum de skulle hålla den 30 oktober på hotellet Torino i La Paz.

Under presskonferensen berättar ungdomarna att de bland annat vill se att det bolivianska samhället ger mer information och kunskap angående sexuella rättigheter och då inte enbart om preventivmedel utan även om bland annat HBTQ-samhället och temat njutning.

Varför är sexuella rättigheter viktiga? frågar en reporter.

-Sexuella rättigheter är den rättigheten som är mest human eftersom sexuella relationer finns överallt och handlar om människor, svarar Cristobal Fuentes från ungdomsgruppen CEJUPA.

Cristobal Fuentes blir intervjuad av journalister under presskonferensen. Foto: Wendy Reyes 

Claudia Fernandez (i svart) och Fernando Lopez (i vitt) svarar på fler frågor under presskonferensen i El Alto. Foto: Wendy Reyes

På hotellet Torino den 30 oktober höll ungdomsgrupperna en fullspäckad förmiddag där de förklarade förslaget mer i detalj. Bakgrunden för förslaget är att sexualitet är ett tema som är tabu i landet och där temat behövs lyftas fram så att folket får bli informerat. I publiken satt bland annat journalister och aktivister i olika åldrar men för det mesta ungdomar. Denna dag hade de även bjudit in en tidigare kontakt som arbetar för ungdomsrättigheter i La Paz och fick mitt under presentationen ett ark påskrivet där han stödjer arbetet som ungdomsgrupperna i RED ADA utför.

Här får ungdomsgrupperna ett påskrivet stöd för det arbete de utför och vill genomföra. Foto: Carolina Pettersson 

Det blev en intressant förmiddag där de presenterade förslaget och tog sedan emot frågor och funderingar från publiken. Det var bland annat motsägelser från publiken om varför de inte tar med de reproduktiva rättigheterna där Adriana Mendoza från ungdomsgruppen FAJ (Ung Feministiskt Aktivism) svarade:

-Utan att först röra vid de sexuella rättigheterna som är det som formar din person kan man inte prata om den reproduktiva hälsan/rättigheterna som kommer efter man tagit beslut om att ha sexuellt umgänge.

En annan kvinna från landsbygden gratulerade ungdomarna för deras arbete och berättade att på landsbygden existerar inte temat sexuella rättigheter. De lär inte ut det i skolan och i hemmet är det tabu att prata om det. Hon berättar att det är stor skillnad mellan landsbygden och storstan. På landsbygden ser man La Paz invånare som väldigt liberala vilket beror på att de pratar om dessa teman. Hon avslutar med att gratulera dem och säga att de ska fortsätta med det arbete de gör.

Kvinnan från landsbygden som gratulerar ungdomarna för deras arbete. Foto: Carolina Petersson 

Ungdomarna och personalen från RED ADA efter avslutat forum. Från vänster: Jorge Villegas, Adriana Mendoza, Marelyn Mar, Silvia Quispe, Carmen Sea, Claudia Fernandez, Fernando Lopez, Jose- Luis Mamani, Gladys Alejo, Katalina Saveedra, Aracelly Aranda, Beatriz, Elvis Butron, Cristobal Fuentes, Luz Gonzales. Foto: Carolina Pettersson.

Wendy Reyes, programpraktikant, Bolivia

Lokala ledare pratar barnsexhandel i molnskogen

– Det här kriget ska vi aldrig sluta utkämpa. Kriget med pistolkulor har tagit slut, nu är det det här som gäller, säger en lokal ledare från Jinotega under mötet i norra Nicaraguas molnskog.

 

”Tillsammans försvarar vi barnens rättigheter” står det på kvinnans tröja. Foto: Philip Krook

Ett möte där femtiosex lokala ledare från León, Telica, Estelí och Jinotega, de fyra kommuner där Svalorna Latinamerika är närvarande, har samlats för att diskutera barnsexhandel och hur man kan arbeta mot det. Det var en tidig morgon för vissa. De lokala ledarna från León och Telica, ute vid kusten, var tvungna att stiga upp klockan tre på morgonen för att komma fram i tid. Men det märks inte under mötet.

– Vi ser att det finns sociala nätverk och politiskt oberoende organisationer som kämpar mot barnsexhandel men när det kommer till de statliga institutionerna lyser de med sin frånvaro, kommenterar en av ledarna från Telica när det diskuteras vilka problem de stöter på i sina områden.

Femtiosex lokala ledare ägnade sin söndag på mötet uppe i bergen. Foto: Philip Krook

Vägen fram till mötet i La Fundadora, uppe i bergen utanför Jinotega, var krokig.Den gamla skolbussen, nedärvd från det amerikanska skolsystemet, slingrade sig fram längs grusvägarna som leder upp i molnskogen. Det skakade och skramlade. De amerikaner som byggde den en gång i tiden tänkte nog inte att den skulle användas utanför de asfalterade vägarna som leder fram till USA:s skolor, men här trocklade den sig fram på guppiga vägar och svåra uppförsbackar med djupa stup precis bredvid. Och klarade sig fint. Den rullade förbi gröna bananer och runda kullar med molnen lågt på himlen somtäckte bergstopparna. Överallt fanns kaffebuskar, men bara med några enstaka mogna röda bär. De flesta, och de var många, var gröna och omogna. Om några veckor, när årets kaffeskörden sätter igång, ska även de vara röda.

Kaffebuskar i en sluttning i området kring La Fundadora. 

Foto: Philip Krook 

  

Väl på plats, efter den efterlängtade frukosten, möblerades matsalen om.De tunga träborden sköts in mot väggarna och bänkarna ställdes upp i en U-form. Fram trädde en hörsal. Där sitter vi nu.

– Varmt välkomna till det här mötet, som är nationellt såväl som internationellt, säger Idalia Laguna, verkställande sekreterare för Svalorna Latinamerikas program i Nicaragua, och berättar om besökarna från Peru, Bolivia och Sverige.

Det går en susning genom rummet. ”Peru... Bolivia...” hör man folk viska till varandra förvånat. Svalorna Latinamerikas regionmöte är igång och representanter från de olika länderna är på plats. För att hämta andan från sina egna möten har de idag tagit sig upp hit till La Fundadora för att närvara på detta.

Under mötet är ordet fritt och de lokala ledarna delar med sig av sina åsikter och erfarenheter.

– Ett stort problem är likgiltigheten. Ofta i våra kvarter får vi höra talas om fall men vi gör inget åt dem, vi anmäler dem inte, säger en av ledarna.

– Ofta tänker man bara att flickor blir utsatta barnsexhandel. Men det finns pojkar som blir utsatta också, det glömmer man lätt, säger en annan.

Spontanuppläsning av dikter varvades med inövade folkdanser. 

Foto: Philip Krook

Personliga berättelser varvas med brandtal och dikter varvas med folkdans innan lunchen serveras och söndagens möte avslutas. Vägen hem är lång och krokig, och det är en dag imorgon också.


Philip Krook, infopraktikant, Nicaragua

Jordbruksmässa i södra Perus tjurfäktningshuvudstad

20-25 oktober var det mycket festligheter i Castilla Media, det var nämligen Viracos tur att hålla i sitt årliga firande av sitt helgon, Santa Ursula. Viraco är den största av de fem byarna som vi jobbar i och det kom mycket folk från Arequipa och andra platser, vissa reste till och med från Lima. De övriga distrikten liknade näst intill spökstäder vissa stunder. Viraco är känt som södra Perus tjurfäktningshuvudstad och tjurfäktningen som hålls under en av högtidsdagarna är en av de främsta anledningarna till att högtiden är en så stor folkmagnet. Det var dock inte anledningen till att jag var där, det skulle nämligen hållas en jordbruksmässa i Viraco, som vi i PDR skulle stötta. 

Mitt på Viracos torg står en tjur i guldfärg som symbol för dess rykte som tjurfäktningshuvudstad. Foto: Alexandra Garcia Nilsson

Jag har beskrivit i tidigare blogginlägg från 11 och 27 augusti i år, hur det gick till när en liknande mässa anordnades i Machaguay. Mycket var likt den här gången, den öppnades med orkester och landets flagga hissades, sedan var det dags för mässa i kyrkan och efter det drog själva jordbruksmässan igång. Den var lite mindre den här gången men jordbrukare från samtliga av de fem distrikten var representerade och de hade med sig frukter, grönsaker, mejeriprodukter, honung och fina hantverk. Många tal hölls av män i kostym, jordbrukarföreningarna fick en och en presentera sina varor och prästen kom ut och välsignade marknadens alla stånd. När han kom till det sista ståndet och blev erbjuden vin sa han att han gärna skulle smaka, han var bara tvungen att byta om först. 

... och Aurelia sitter i ett av stånden och visar upp de broderier som de arbetar med. Broderierna föreställer en inkalämning och en kyrkogård, som är mycket karakteristiska för byn Tipan som de kommer från. 

Foto: Alexandra Garcia Nilsson 

Erica Soto Silva presenterar den förening som hon är ordförande i och de varor som de har med sig till mässan. Framför henne på ett bord står honungsburkar och avokado av tre olika sorter. 

Foto: Alexandra Garcia Nilsson

En stor skillnad mellan marknaden i Machaguay och den som nu hölls i Viraco var att den senare anordnades av kommunen. Där PRD hade fått vara med under hela processen och stöttat biodlarföreningen ganska mycket när de skulle hålla sin mässa, var vårt jobb den här gången bara att stötta upp med bärkraft vid montering och nedmontering av stånden. Att få kommunerna att ansvara för marknaderna är ett mycket viktigt steg och har varit ett av målen för PDR i år, för att de ska institutionaliseras och inte försvinna när programmet drar sig tillbaka.

Programmet hade faktiskt bidragit med en sak till, det var en kurs i den traditionella dansen” la marinera Arequipeña” för en dansgrupp som uppträdde på marknaden och blev en av höjdpunkterna under dagen. Jag själv tyckte även att Viracos borgmästare höll ett fint tal där han menade att programmet var viktigt för att det hade öppnat ögonen för Castilla Medias invånare och han sa att nu vill vi nå längre och det är viktigt. Även om det finns många utmaningar och att det är svårt så måste vi arbeta tillsammans för att utvecklas, fortsatte han. Han pratade också om hur viktiga jordbrukarna är. Han tyckte till och med att jordbrukarna var så viktiga att flera av deras produktionssätt borde benämnas som kulturarv för att höja deras status. 

 

Viracos dansgrupp visar upp en koreografi av den traditionella dansen ”la marinera Arequipeña” som de har fått lära sig på en kurs anordnad av PDR. Foto: Alexandra Garcia Nilsson

 Mario Del CarpioVizcardo, som är ansvarig för programmets politiska komponent, pekade på en av de flera militärklädda grupperna som marscherade runt torget ackompanjerade av en orkester och berättade en lite kul detalj för mig. Han sa att de inte är riktiga militärer, de är en tradition att unga killar, och ibland även vissa tjejer, klär ut sig till militärer för att Santa Ursula brukar avbildas med en militär på vardera sida. 

En parad med militärklädda ungdomar marscherar förbi marknaden. I bakgrunden syns några av jordbrukarnas stånd där de ställer ut sina varor.Foto: Alexandra Garcia Nilsson.

Alexandra Garcia Nilsson, Programpraktikant, Peru

Premiär!

Spänningen vibrerar i den varma luften i radiostudion. Sofia räknar ner med fingrarna; tre, två, ett. ”AL AIRE”-lampan tänds. Jonatan tar ordet. För första gången ska ungdomarna i kommunikationsgruppen (en av Proyecto Miriams intressegrupper) hålla i ett liveradioprogram. I 45 minuter ska de underhålla lyssnarna, ta emot telefonsamtal och sms, spela musik och framför allt diskutera ett aktuellt ämne relaterat till mänskliga rättigheter och det preventiva arbetet mot barnsexhandel. Dagens samtalsämne är könsroller och stereotyper.

Liveshowen Somos tu Vos (vi är din röst) är igång! 

Foto: Victoria Särnhult

Kommunikationsgruppen består av ungefär tio ungdomar som träffas på lördagseftermiddagarna för att arbeta med olika former av media. De har tidigare skapat en egen tidning och under hösten har de arbetat med radio. Målet med kommunikationsgruppen är att de ska lära sig arbeta med de olika medieformerna samtidigt som de analyserar olika teman som har att göra med deras mänskliga rättigheter och det preventiva arbetet mot barnsexhandel. De ska sedan kunna använda sig av de olika medieformerna i sitt förebyggande arbete. Utöver att lära sig själva arbetet, denna gång hur det går till på en radiostation, övar de sig också på att delta aktivt, att diskutera och analysera. Hittills har de först läst på om ett tema, diskuterat det i grupp, därefter skrivit ett manus för programmet kallat Somos tu Vos, som de sedan har spelat in. De har under höstens gång förberett och utbildat sig med målet att till slut våga sig på ett liveprogram. Och idag är det dags. Stämningen är hög, det märks att ungdomarna är extra entusiastiska. Jonatan som ofta brukar ramla in ungefär en timma efter avsatt tid var idag nästan en timma för tidig.

Paula och Jonatan spelar in radioprogram om sexuella och reproduktiva rättigheter. Foto: Victoria Särnhult

Samtidigt som det är första gången för liveprogrammet så ska de också påbörja nästa del i medieutbildningen. De har själva föreslagit att de vill lära sig fotografera, så jag har fått i uppgift att skapa fyra fotoworkshops. Till min hjälp har jag Cora, volontär på Proyecto Miriam. Under dessa fyra gånger ska vi gå igenom teknik och estetik etc. samt gå igenom fyra olika teman relaterade till förebyggandet mot barnsexhandeln. Dagens fotoworkshop har temat som sedan ska diskuteras i radioprogrammet, alltså könsroller och stereotyper i media. Efter att ha samtalat en stund om vad fotografi egentligen är, vad det kan användas till och hur man kan använda det på olika sätt, börjar vi med att titta på tre omslag till olika magasin och analysera poser, ansiktsuttryck, perspektiv, färger etc. Olika män pryder alla tre omslag. Sedan tittar vi närmare på tre omslag prydda av kvinnor och jämför dessa.

Foto från workshopen där vi tittar på omslagsfoton. 

Foto: Benilda Talavera

Ungdomarna upptäcker stora skillnader, de kommenterar att männen inte ler, de ser väldigt seriösa ut. De lägger märke till att männen många gånger är fotade på mindre avstånd så att fokus är på ansiktet istället för på kroppen. En av tjejerna tycker att männens poser är annorlunda, mindre tillgjorda än kvinnornas. Ungdomarna kommer fram till att fotona på männen inger respekt medan fotona på kvinnorna mer ger ett oskyldigt eller flörtigt intryck. Vi fortsätter att tillsammans analysera hur avbildandet och reproduktionen av könsroller och stereotyper i media skadar både män och kvinnor, att det avbildar mycket ojämna maktrelationer, objektifierar kvinnan och även till exempel skickar ut signaler om att mannen inte ska vara känslig eller sensuell.

Ett av resultaten, ett foto av Alisson som inte följer normerna vad gäller porträtterandet av unga kvinnor på tidningsomslag. 

Foto: Selena Masiel

Sedan är det dags för ungdomarna att fota. Uppgiften är att ta varsitt omslagsfoto, men undvika de stereotyper som man så lätt faller in i, både som fotograf och modell. Det blir en övning i att gå utanför normen, att tänka på ett annat sätt och uttrycka något nytt inför kameran. För fotografen är det också viktigt att tänka på avstånd, perspektiv och hur man kan arbeta för att ge fotot en annan känsla. Ungdomarna går ut och börjar fota, jag och Cora följer med och stöttar utifall ungdomarna behöver hjälp. Sedan tittar vi på resultaten, analyserar fotona och frågar hur det kändes att genomföra denna uppgift. Både tjejerna och killarna påpekar att de inte direkt tycker om resultaten och att det kändes ovant men att det också var roligt och intressant. Vi avslutar fotoworkshopen. Alldeles strax är det dags. Livepremiär för Somos tu Vos på radio Cumiche!

Jonatan mitt uppe i ett samtal kring förändrandet av könsroller, live på radio Cumiche. Foto: Victoria Särnhult

Victoria Särnhult, programpraktikant, Nicaragua