Precis innan jag hinner sätta fötterna på golvet hajar jag till och kommer ihåg vart jag är någonstans. Klockan är kvart i fem och jag har precis vaknat i mitt lilla betonghus i Telica, Nicaragua. Jag öppnar ögonen, sänker blicken mot golvet och gör min obligatoriska skorpionkontroll, innan jag landar i badtofflorna. Här får man lov att gå upp i gryningen varje morgon om man vill få något gjort. Efter klockan nio stiger temperaturen till runt 35 grader och det mesta blir liggande.
Den här morgonen har jag ingen el eftersom det var storm under natten. Skådespelet började tre minuter efter det att jag kom hem från jobbet igår och höll på i fyra timmar. Jag fascineras av stormar
- vilka krafter det finns i naturen, tänker jag varje gång jag upplever en. Den här gången har stormen dragit med sig tre elstolpar och krisen är ett faktum.
Jag tänder stearinljus, lägger ut en handduk på betongen och kör min yogarutin. Försöker vara duktigt och göra den varje dag. I övrigt blir det inte mycket träning nämligen. Man orkar knappt stå på benen som det är i hettan.
Sedan slänger jag mig i duschen. Staplar ut i badtofflor och handduk i trädgården och hoppas på att grannen inte är ute samtidigt. Det känns inte så privat med dusch ute. Fördelen med den här delen av landet är att duschen är varm. Måste vara vulkanerna i området som värmer vattnet. Det slår mig att jag är tacksam, samt lite förvånad över att vi har vatten. Visserligen tur nu när jag är så svettig efter träningen.
Jag tar en kopp te och en banan till frukost. Det blir på stående fot eftersom jag har ena handen i tvättbaljan. Försöker använda tvättbrädan i sten som jag sett att grannen gör. Knogarna blöder och tvätten verkar bli mer noppig än ren. Jag nöjer mig och hänger upp paltorna på sträcket. Den vita skjortan slänger jag över en stol i köket- annars är den brun när jag hämtar in den.
För säkerhets skull går jag ut på gården en vända till och tappar upp vatten i en stor hink. Kanske blir det storm igen. Tänker att jag behöver köpa fler stearinljus också. Det svider till på foten och jag svär för tusende gången över den myrinvasion som pågår.
Med den tanken bär det av till jobbet. Fem minuter till fots är det. Intar plats i en gungstol och väntar på de andra. Jag är först som vanligt. Två timmar senare sitter Nadia, jag och en till praktikant i en taxi påväg ut till en skola i Los Cocos.
Eleverna springer runt och slåss, skriker fula ord till varandra, äter godis och dricker läsk. Vi tittar menande på varandra för vi vet att just på den här skolan behövs vi verkligen.
Dagens lektion ska handla om genus. Ungarna är runt 12 år och vi hoppas de ska lära sig saker som att tjejer kan spela fotboll och ha blå tröja samt att killar kan ha rosa och kanske intresserad sig för dockor. Vi förklarar genom lek, film, föreläsning och konst att alla människor föds lika, att det är samhället som ger oss vissa roller, men att alla har rätt att välja hur de vill leva.
I slutet på lektionen verkar det som om i alla fall en sak har fastnat: det är inte bara kvinnor som ska göra hushållsarbetet. Män kan likväl diska, laga mat och ta hand om barn.
Barnen får varsin juice och en smörgås innan de går hem. De kivas och bråkar i kön. Utmattade tittar vi på varandra igen om mumlar något om respekt. Vi kan trösta oss med att barnen precis har börjat sin kurs och att om vi lyckas förändra tankemönstret hos ett par stycken, kan vi vara nöjda.
Via kontoret tar jag mig sedan hem, springer ut i duschen. Det är bråttom. Halv sju är det mörkt, då ser man inget i min varma utedusch. Orkar inte laga mat utan greppar en svensk bok som ligger på bordet och sjunker ner i sängen. Innan åtta sover jag djupt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar