Entreprenörsanda och makramé - landsbygd under utveckling i Castilla Media, Peru

En tidig morgon när resten av Arequipa sover hoppar jag och fältkoordinatorn Irma på en minibuss till Tipán i distriktet Castilla Media. Chauffören tvingar oss att vänta i bensinångor från fordon som går på tomgång runt Terminal Terrestre. Bussen är nämligen inte full än - det finns en plats ledig. När jag tror att mina lungor bara består av avgaser kommer äntligen en äldre dam och fyller det sista sätet. Och vi åker!


Vackra landskap i Castilla Media

Besöket i Castilla Media bjuder på vackra, sceniska vyer av det andinska bergslandskapet. Jag följer med agronomen Nicanor och Anthony som båda jobbar inom landsbygdsutvecklingsprogrammet PDR (hädanefter programmet) med fokus på ekonomisk försörjning. Vi hälsar på hos Gloria, Mario och deras dotter Rosario. Familjen säljer mjölk från sina kor och odlar mycket av det som växer i området som alfalfa, potatis, majs och avokado. Deras grödor verkar ha klarat sig från det skadedjur som härjar i trakten. Andra familjer som vi besöker har sina tomter fulla med ståtliga avokadoträd men allt är förstört av den vita och svarta typen av queresa. Den förstör hela fruktträd och underminerar lantbrukarnas möjlighet till försörjning.


Utredning inför bevattningssystem

"Men det största problemet är tillgången till vatten", säger Mario. Han berättar engagerat om sina planer på ett bevattningssystem på familjens tomt. Det är därför vi är här, för att undersöka möjligheterna till projektet. Mario tar oss med upp på en mindre bergsklättring genom dammig och stenig terräng. De tre männen diskuterar rutten för den kanal som ska ge vatten till majsfältet, nästan 200 avokadoträd och annat som växer här. Jag hänger med på resonemangen men har lite att tillägga. Istället hittar jag lite skugga, tittar nervös ner från höjden och oroar mig en aning för nedstigningen. Jag blir full i skratt när Mario ropar på hjälp från ett buskage, han har 10 kg avokado hoprullat i sin tröja. Anthony hjälper till och fångar en frukt i taget. Mario själv tar en säck med torkad majs och bär över huvudet. Jag kan knappt lyfta den men Mario springer- ja han springer verkligen, nedför dödsstupet (ur mina ögon sett) med majsen på axeln. Själv försöker jag att inte ramla - men misslyckas.

När vi kommer tillbaka till familjens hus, dammiga och varma från den stekande solen, erbjuds vi alldeles färsk mjölk och bröd som Gloria ställer på bordet. Jag känner igen henne och den lekglada dottern från gårdagskvällens möte med en kvinnogrupp i centrum. Där diskuterades alternativa inkomstkällor och vilken typ av hantverk som de skulle börja tillverka. Gruppen bestämde sig för att prova makramé. "Vi kan göra skor och väskor" sa en kvinna runt 70 år. Programmet som stöds av Svalorna Latinamerika kommer att hjälpa gruppen genom att anordna en introducerande kurs i tekniken och stå för material till kursen.

Intrycken som jag tar med mig från denna första resa är en stark vilja hos de vi pratar med att komma vidare, att göra mer än att överleva, att utvecklas. Det finns ett stort engagemang, både hos människor vi möter men också hos fältarbetarna inom programmet. Jag vill tro att den drivkraft som jag ser är tillräcklig för att uppnå verklig skillnad här.

Familjemedlemmarna heter egentligen någonting annat.

Emelie Blomgren, programpraktikant i Peru