När påven ser mellan fingrarna.

Traditionell arequipansk folkdans.

Denna vecka har passerat i ett högt tempo med musik, dans, mat - och jobb såklart. Till största del har jag varit sysselsatt med att översätta ett omfattande mötesprotokoll från Bolivia. Då Svalorna Latinamerika är en svensk organisation skrivs många protokoll och rapporter på svenska, vilket kräver översättning åt den spansktalande arbetsstyrkan här på det peruanska landkontoret. På mötet diskuterades huruvida Red Ada, en intresseorganisation i Bolivia, var en möjlig samarbetspartner i utvecklingsprogrammet Suma Thakhi. Fokus vid beslutsfattandet lades vid att organisationen delar samma grundläggande värderingar vad beträffar demokrati, kvinnors rättigheter och ungdomars inflytande. Red Ada är idag, med stor framgång, en del av programmet.

När sången tar slut.

Den något mer fartfyllda delen av veckan "la semana del aniversario" (övers. jubileumsvecka) lider sakteligen mot sitt slut och det är med blandade känslor som jag iakttagit dessa storslagna festligheter. Veckan har bestått utav livliga parader, stämningsfylld musik, samt säregna smaker och dofter som kräver din fulla uppmärksamhet. Det är en kombination av söt och stark, intensivt och mer blygsamt. Detta motsatsförhållande genomsyrar hela Arequipa, vilket gör staden mindre greppbar. I paraderna dansade vackra flickor och glada pojkar. Genom kraftiga lager av ljust puder, sotade ögon och osäkra ansiktsuttryck var flickornas sinnesstämning svårare att fastställa. Mitt humör hade förvisso också påverkats en aning efter tre kilometers rumpvickande i skyhöga klackar. Damerna bar sitt tjocka mörka svall i en stram knut och skinbyxorna lämnade en eller flera decimetrar åt magen innan den lika åtsmitande toppen trädde in. I paraden hördes kollektiva glädjerop, som löd: "lindas, morenas" (övers. vackra brunetter), och strax under käkbenet, där kosmetikan inte längre dominerade, anades en gyllenbrun lyster. Herrarnas nummer var, å andra sidan, fartfyllt, påklätt och lockade sina åhörare till skratt. Där dansade magra män, kraftiga män, unga män, äldre män, svarta, vita, gröna, gula män. Deras yttre attribut avslöjade mångfald, variation och beslutsamhet.

Några kvarter därifrån, där festivalstimmet blir till dovt bakgrundssurr, passeras porrfilmsstånden av bilar med Heliga Maria eller Jesus Kristus placerad vid förarsätet. Männens busvisslingar flyger obemärkt förbi den, till övervägande del kvinnliga, poliskåren. På fredagskvällen tävlar vältränade kvinnliga celebriteter i den peruanska motsvarigheten till gladiatorerna, enbart iförda i snäva linnen - och stringtrosor.

Denna heterogena samhällsstruktur omöjliggör ett kategoriserande, vilket försvårar min (människans?) erkända vilja att porträttera stereotyper, driva med olikheter och förstärka grupptillhörigheter.

Emma Tengwall. Informationspraktikant, Peru.