Presentation

Lär känna våra praktikanter här.

23 augusti 2014

I en peruansk söderförort



Först vid 7-snåret skymtas solen bakom de höga bergen, som omger den lilla byn Tipan, där fältkontoret samtvår temporära bostad är belägna. En sandstänkt pick-up drar, utöver oss praktikanter, runt fyra heroiska fältarbetare genom skarpa kurvor, som bryter av grusvägarna som slingrar sig runt bergen. Med hjärtat i halsgropen far vi runt med en halv meters marginal från stupen, som leder oss rakt ner till dalen och de betande korna, som på många hundra meters höjd kan misstas för ännu ett Rorschachtest hos terapeuten.

Jag befinner mig på ett distriktmöte i en kylig lagerlokal i utvecklingsprogrammets nordligaste spets, Viraco. Här sammansluts borgmästare, den uniformerade yrkeskåren, lärare och andra auktoritära bybor. I samma ögonblick som en kvinna somnar över sitt manzanilla-thé bryter en hetlevrad diskussion ut. Ämnet som debatteras är vem som bär ansvaret (för inte kan det väl vara delat?) för ett kvalitetssäkrande av utbildningen i byn. Bekymrade lärare och än mer bekymrade föräldrar skuldbelägger varandra och de många problemen stjäl uppmärksamhet från de få faktiskt föreslagna lösningarna. Upprepade gånger försäkrar mötesansvarige åhörarna om att specialister i frågan kommer att inviteras till bygden. Med en aning skepticism undrar jag vilka hen syftar på då halva specialiststyrkan redan är på plats, pedagogerna. Eleverna saknas.

På andra sidan jorden där temperamentet just nu är hetare än temperaturen upplever jag en slående likhet med fjolårets föräldrarsamtal, i Stockholms söderort. Samma pajkastning och samma fantasifulla föreställning om att någon, förutom lärarna och eleverna, skulle vara expert på deras vardag.

Stockholm, staden med färgglad sushi, vetegrässmoothie, en uppsjö av kändisskap, löshår, gelLack och en hyllad elitism. Oavsett elitism, feminism eller andra ism-er av relevans jämför jag utbildningproblematiken med den i den peruanska landsbygden, sju timmar från närmsta civilisation, 
- där packåsna inte är ett uttryck, utan en livsnödvändighet. 


Emma Tengwall. Informationspraktikant, Peru.

Inga kommentarer: