Vid foten av vulkanen, Peru

Nu har ännu en svala landat i Latinamerika, mer specifikt i Arequipa, Peru. Hit har praktikanter kommit och gått i många år. Vi kommer hit för att lära oss om Svalorna Latinamerikas arbete för utsatta grupper och för att sprida kunskap och information om det viktiga arbete som pågår hem till Sverige.

Ingång till landkontoret i Peru

Igår var min första dag på kontoret och jag känner mig lite som en nybörjare på det mesta.  Såhär i början känns det viktigt att försöka läsa sig in på allt som handlar om det landsbygdsutvecklingsprogram (Programma desarollo rural, PDR) som Svalorna Latinamerika stödjer och som verksamheten här i Peru kretsar kring.  Programmets mål är att kvinnor och ungdomar i fattigdom i området Castilla Media får en förbättrad livskvalitet, att de aktivt deltar i processen mot en hållbar utveckling och utövar sina ekonomiska- , sociala- och politiska rättigheter. Programmet har många ambitiösa delprogram och jag fokuserar särskilt på hur politiskt deltagande förväntas förbättra situationen för kvinnor och ungdomar. Mina nya kollegor här på kontoret svarar vänligt på mina frågor om allt mellan himmel och jord. De ställer i sin tur intresserat frågor tillbaka om hur jag upplever Arequipa hittills, om jag sover bra och hur vädret är i Sverige.

Av Irma, som är fältkoordinator för programmet, får jag veta att det ska hållas en skola för kvinnliga ledare den kommande veckan. Nästan 50 kvinnor förväntas delta. Det känns extra relevant med en sådan aktivitet då det ska hållas kommunalval här i oktober. En del av strategin för att öka kvinnors politiska deltagande och utövande av sina rättigheter är att bidra med information och verktyg genom utbildning som den här s.k. skolan.

Lek på gatan vid vulkanen El Misti

Jag och min praktikantkollega Emma tillbringar förmiddagen med att lyssna till Irmas engagerande introduktion till programmet, vilka problem som finns och vilka strategier som används. Hon berättar om svårigheter med ekonomisk försörjning, bristande kvalitet på utbildning, utbredd alkoholism och att kvinnor och ungdomar inte syns tillräckligt i det offentliga rummet. Jag slås av en känsla av deja vú. Liknande problem och utmaningar för utsatta och fattiga delar av befolkningen känns igen från en tidigare vistelse på landsbygden i Moçambique. Frågorna klingar desamma. Det finns aldrig någon enkel lösning på fattigdom och utsatthet. Men det finns steg i rätt riktning och jag är enormt nyfiken på hur arbetet går här i Peru.

Fem spännande månader väntar och vi börjar med en resa till Tipán nu på fredag.

Emelie Blomgren, programpraktikant i Peru