Något jag har märkt med människorna här i Bolivia är att de är bra talare. Vid möten och tillställningar drar sig de flesta inte för att hålla detaljerade presentationer av sig själva, organisationerna de arbetar för, eller detaljerade diskussioner om åsikter eller problem som existerar i samhället. Vissa kanske börjar lite motvilligt, men när de väl kommer igång rinner orden ur dem som ett flödande vatten.
Rosario om konsten att tala |
Det här med
att tala och att kunna framträda inför publik är något som också utgör en
central del i aktiviteterna bland Svalorna Latinamerikas
samarbetsorganisationer. I onsdags förra veckan höll till exempel CDC en
workshop om hur man blir en bra talare, eller snarare talesperson.
Workshopen hölls av journalisten Rosario som förklarade att det är en stor
skillnad mellan att tala som privatperson och att tala som talesperson. Som
talesperson representerar man en organisation eller institution i ett
offentligt sammanhang, och måste därför vara noga med hur och vad man säger.
Som talesperson har man också möjlighet att framföra viktiga budskap till
allmänheten och makthavare. Men för att kunna göra det på ett effektivt sätt
krävs det att ens tal genomsyras av bland annat trovärdighet och tydlighet, och
att talespersonen vet vad hen talar om. Dessutom är det av stor betydelse att
arbeta på sitt kroppsspråk och tonläge för att bli en framgångsrik talare, då
dessa är de två faktorer publiken eller lyssnarna lägger mest märke till. Alla
dessa knep och kunskaper är viktiga för ungdomarna på CDC att känna till, då de
i framtiden förhoppningsvis fortsätter att engagera sig inom aktivism och tar
ledande roller i kampen för mänskliga rättigheter.
Albors teaterfestival |
På fredag
eftermiddag fick jag ytterligare ett smakprov på bolivianernas förmåga att
framträda och tala inför publik, när jag återigen följde en av Albors
aktiviteter. Albor hade anordnat en fyra dagars teaterfestival, där de bjudit in
ungdomar från olika skolor att delta och framföra pjäser som skulle handla om
teman såsom mänskliga rättigheter, sexuella rättigheter eller Moder Jords
rättigheter. Kvaliteten på pjäserna varierade något, men överlag var de mycket
bra. Vissa av pjäserna hade mer humoristiska inslag blandade med allvarliga
teman (som pjäsen om mannen med pengaväskan som köpte industrier och således
dödade Moder Jord), medan andra var rakt igenom mörka och behandlade ämnen såsom
trafficking, försvunna personer och sexuellt/könsbaserat våld. Då slog tanken
mig, hur det kommer sig att dessa barn och ungdomar som jag uppskattade var
mellan 5 och 18 år gamla, med sådan ”lätthet” kunde framföra stycken som
behandlar så pass tunga ämnen. Jag har svårt att tänka mig att svenska
barn/ungdomar skulle ha gjort detsamma, och ryser till vid tanken på att de här
bolivianska barnen/ungdomarna kanske gör det för att det ligger närmare deras
vardagliga liv.
Trots att det kanske existerar en hårdare verklighet i Bolivia där mänskliga rättigheter oftare kränks, fortsätter jag att fascineras av dessa barns/ungdomars mod och förmåga att kunna hantera så pass komplexa problem och dilemman, och att väcka opinion och medvetenhet om dem, genom tal och artistisk framställning.
Skribent och foto: Minda Holm, programpraktikant